a) i sådana uttr. som ont, dåligt mot, om möte (med övernaturligt väsen o. d.) av obehagligt slag (som förebådar l. medför olycka, sjukdom o. d.); äv. om olycka l. sjukdom som träffar ngn som en följd av ett dylikt möte. OPetri 1Post. 60 b(1528). Haff tigh Pestilentia .. och allahanda kranckheet, och döö bort för itt ondt moot. LPetri Luther Nattw. G 2 b(1558). Hann bekenner sigh hafua botat the meniskior som hafua kommet i ondt mot. Marci Und. 12 b(1579). Sundblad GBruk 161(1888). jfr OLYCKS-MOT.
b) (†) i uttr. få ett fanders l. pockers mot, råka mycket illa ut o. d.; jfr MOT, prep. o. adv. III 2. Brasck Apg. E 2 b(1648). Därs. K 2 b.
2) (†) plats l. punkt där föremål mötas l. stöta samman l. där vägar o. d. korsa varandra. Ihre(1769). — jfr GATU-,LANDA-,LEDA-,VÄGA-MOT.
3) (†) tidpunkt vid vilken två tidsperioder mötas, ”skifte”; tid vid vilken viss period slutar, slut; dels i ssgr, dels i uttr. (så l. så många) dagar mot, vid slutet av en period omfattande (så l. så många) dagar, då (så l. så många) dagar gått; jfr MOT, prep. o. adv. I 8. Der så är att nogon annor kunde blifwa hijtstält, öndskar iagh att densamme till Sondagh 8. dagar moot, måtte komma hijt. VDAkt. 1690, nr 126.— jfr DAGA-,MÅNADS-,ÅRS-MOT.
4) konkret, om vart särskilt av de båda tingslag vari Öland i judiciellt avseende är indelat. Norra, södra motet. Almquist CivLokalförv. 3: 194(i handl. fr. 1544). 3NF 14: 368(1931).
SAOB
