publicerad: 1945
MOTA mω3ta2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (mera tillf.); -ARE (mera tillf.).
Etymologi
[fsv. mota; till MOT, prep. o. adv.]
1) (†; se dock b) möta o. d.; företrädesvis för att beteckna ett mötande osv. som har till syfte l. innebär ett försvar l. motstånd l. en motåtgärd mot l. ett gendrivande av ngn l. ngt: bemöta, besvara o. d.; ofta närmande sig (o. svårt att skilja från) 2, 3, 4; äv. i uttr. mota med ngt, bemöta ngt l. svara på ngt med ngt. Förspr1-3Joh. (NT 1526). Iach .. (har) widh min scriffteliga swar motat och nidherslagit the skääl .. (som P. Galle) haffuer. OPetri PGalle A 2 a (1527). Johan Bruun .. fordrar aff Hof Mästaren Pontus Mårtensson (osv.) .. Pontus Mårtensson motar med een Contra Rächning. BoupptSthm 12/4 1674, Bil. (1668). Ingen tid bör försummas at sättia riket i stånd at mota fahran (utifrån). Höpken 2: 147 (1749). Dalin .. skyndade sig att utgå, men motades i dörren med den glada underrättelsen om förbudets upphäfvande. 2SAH 2: 188 (1798); jfr 2. Annat .. (är skrivet i denna bok) för att mota förmodade inkast. Boivie SvSynt. Föret. 6 (1826). — särsk.
b) (numera bl. tillf.) i uttr. mota ngns anspråk, bemöta l. gendriva ett anspråk från ngn; jfr 4. Melin Pred. 3: 58 (1852). Kallenberg CivPr. 1: 118 (1917).
2) gm att ställa sig i vägen l. placera ut ett hinder hindra (ngn l. ngt) att komma fram l. förflytta sig i viss riktning; genskjuta för att hindra l. hejda, spärra vägen för; äv. med saksubj. betecknande hindret; jfr 1, ävensom GENA, v.2 I. Mota grisarna, så att de inte gå ner i trädgården! BtSödKultH 12: 31 (1593). Då hoen wille gå uth, motade dhe hänne i döhran. VDAkt. 1696, nr 10. Bandhunden låg och motade flugor. Strindberg RödaR 30 (1879). Yrvädret fortfor att rasa, och hvarje steg framåt motades af vexande snöberg. Topelius Vint. II. 1: 257 (1881). Då han (dvs. den hemridande) kom på Höfvidstorps mark, motades hästen så den ej fick gå ett steg framåt. Wigström Folkd. 2: 111 (1881). SvD(A) 1932, nr 175, s. 6. — särsk.
b) (numera bl. tillf.) med avs. på fientlig här o. d., väsentligen bildl.: hejda; jfr 4. Vid samma tiden försökte Ryssarne, at med partien gå utur Samogithen; men blefvo af Öfversten Cloot märckeligen motade. Nordberg C12 1: 658 (1740). De svaga svenska strandposteringarna .. hunno sällan fram i rätt tid för att mota fienden (vid ryssarnas strandhärjningar 1719). 3SAH 14: 52 (1899).
c) i mer l. mindre tydligt utförd bild; jfr 4. Oss tyckis fast bätre vara att mothe them (dvs. lybeckarna) i tiid och in for en anners döör, än for vor egen. G1R 9: 261 (1534). När ni .. inte hade något att mota tankarna med. Wägner Norrt. 60 (1908). särsk. i uttr. mota ngn i grind, ngn gg i grinden, hindra ngn i början av ett företag; numera företrädesvis i uttr. mota Olle i grind; förr äv. i uttr. mota grisen i grind; se vidare GRIND, sbst.1 2 slutet. Blanche Band. 441 (1848). Mota grisen i grinden. Granlund Ordspr. (c. 1880). (Det var) väl värdt en hacka att mota Isaksson i grind. Siwertz Visd. 95 (1911). Mota Olle i grind. Hedberg (1938; boktitel).
3) gm att ställa sig i vägen l. placera ut ett hinder tvinga (ngn l. ngt) att förflytta sig l. driva (ngt) åt visst håll; äv. oeg. l. bildl.; jfr 1. Hans fåår wore kompne till Borg, och bleffue vthaff Peer Knutzsonn och Abraham ij Borg motade ij Anderses tompt. MemingDomb. 10/9 1602. Lammen / Motar flickan under sång ur byn. Böttiger 2: 141 (1857). (Älgen) drifs ihop i stora hjordar och motas tätt framför höga härrars bössmynningar. Forsslund Djur 94 (1900). Närhelst han lät blicken smyga mot Ingegerds ansikte, motades den på flykten af fru Märtas barska ögonkast. Lundegård DrMarg. 1: 124 (1905). Hon .. lekte att Jocke och jag voro kalvar, som hon skulle mota hem. Palm Kvinn. 42 (1919). — särsk. (i vissa trakter) i uttr. mota vall (kreatur), driva (kreatur) i vall. JNordlander i Landsm. V. 5: 68 (1886). EWigström Därs. VIII. 3: 100 (1899).
4) i bildl. anv. av 2 (jfr 2 b, c): hindra (ngn) i utövandet av viss värksamhet l. i värkställandet av vissa planer o. d., hindra (ngt) från att uppkomma l. framkomma l. utveckla sig l. fortsätta l. utbreda sig o. d., förhindra, hejda, ”stäcka”, förekomma; numera nästan bl. med mer l. mindre tydlig anslutning till 2; förr äv. allmännare, ungefär liktydigt med: hindra (se d. o. 2); jfr 1. OPetri 2Post. 154 a (1530). När ond begärelse instigha j menniskionnes hierta, skulle hon strax mota, affsnijda them, och nedherleggia. LPetri 1Post. S 7 b (1555). (Överheten skall tillse) At allsköns villos root ok konst i tijd må motas. SColumbus Vitt. 98 (c. 1670). Den .. genom sitt försök att mota 1772 års revolution utmärkte .. generalmajoren baron Pechlin. Adlerbeth Ant. 1: 273 (c. 1792). Så länge straff är ett oumbärligt medel att mota brott (så osv.). Schlyter JurAfh. 1: 235 (1837; uppl. 1891). Större betydelse (än gm sina motioner) har .. (Sundberg) haft genom att mota allahanda omogna och obetänksamma förslag (i riksdagen). 3SAH 15: 75 (1900). Sigismund upptogs (1625) af åtgärderna att mota det väntade svenska anfallet. HT 1918, s. 84. — särsk. (numera bl. tillf.) med avs. på sjukdom: hejda; häva, bota. Hiärne Suurbr. 92 (1679). Åtskillige Anmärkningar Öfwer närwarande Pestilentias Beskaffenhet (,) Motande, Botande och Utrotande Uti Östergötland. Block (1711; boktitel). I andags frossor, som äro elaka, .. kan paroxysmen säkrast motas med denna Kina. VetAH 1800, s. 285. Då man kommit under fund med den närmaste orsaken till vissa sjukdomar har det blivit möjligt att både bättre mota och bättre bota dem än förr. NoK 15: 124 (1923).
5) (†) intr., opers.: det möter hinder l. ”tar emot”. Hertigens vänner ville påskynda hans proklamerande såsom kung och få konstitution igenom i största hast. När det motade, ville de (osv.). LvHausswolff (1809) i För hundra år sen 1: 91.
Särsk. förb. (till 3): MOTA AV10 4. (ngt vard.) mota bort; äv. bildl. Tegnér (WB) 7: 275 (1832; bildl.). jfr avmota. —
MOTA BORT10 4. driva l. jaga bort. CVAStrandberg 2: 10 (c. 1850). En grof spak, med hvilken han motar bort hästen från sin åker. LfF 1911, s. 76. jfr bortmota. —
MOTA FRAM10 4. (mera tillf.) driva l. jaga l. köra fram. Wetterbergh SamhKärna 1: 199 (1857). jfr frammota. —
MOTA IN10 4. driva l. jaga in. Serenius Ss 2 a (1734). Männen mota in hjordarna till byn. Hedin GmAs. 2: 381 (1898). jfr inmota. —
MOTA PÅ10 4. (mera tillf.) driva på. Sjöberg (SVS) 2: 4 (1825). Jag hoppade ned från hästen och gick och motade på våra sista mulor. Hedin Transhim. 2: 435 (1909). —
MOTA TILLBAKA10 040, äv. 032, vard. äv. TILLBAKS04. driva tillbaka. Læstadius 1Journ. 448 (1831). jfr tillbakamota. —
MOTA UNDAN10 40, äv. 32. (ngt vard.) driva bort. Börjesson Statshv. 31 (1866). Almquist VärldH 5: 460 (1933). jfr undanmota. —
MOTA UR10 4. driva ut l. bort (ngt) från (ngt). Envisa som grisar, motade ur ett rovland. Nordström Sven 24 (1929). —
MOTA UT10 4. driva l. jaga ut. Sander o. Flodman 68 (1871). En skara kristna motas ut på arenan. Hedin Pol 2: 104 (1911). Siwertz JoDr. 364 (1928). jfr utmota.
Spoiler title
Spoiler content