MULLE mul3e2, sbst.1, äv. MULL mul4, sbst.4, m. l. r.; best. -en; pl. -ar. Anm. I fackspr. användes ofta den lat. formen mullus. Nilsson Fauna 4: 47(1852). FoFl. 1937, s. 270.
Ordformer
(mull 1934. mulle 1911 osv. mullar, pl. 1894 osv. mullen, sg. best. 1894 osv.)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. mulle, t. mull, ävensom eng. mullet; av lat. mullus, av gr. μύλλος, besläktat med lat. mulleus, rödaktig; benämningen föranledd av fiskens röda färg]
zool. fisk av släktet Mullus Lin., i sht arterna M. surmuletus Lin. (gulstrimmig mulle) o. M. barbatus Lin. (röd mulle). Stuxberg Fisk. 93(1894). En .. tillfällig gäst vid vår västra kust är mullen. (Stuxberg o.) Floderus 3: 524(1904).
