MULLE, sbst.3, r. l. m.; äv. (i Finl.) MOLLA, sbst.3, r. l. f.
Ordformer
(molla 1836—1839. mulle 1845, 1851)
Etymologi
[av ovisst urspr.]
(†) i ett slags träkarlsvist: ett för varje spel gm kupering utsett kort som tillades ett visst värde; äv. om spelet. Topelius Dagb. 2: 218(1836). Lindskog Spelb. 118(1847).
Ssg: MULLE-BRODER. (†) om person som man ofta spelade ”mulle” med. Palmblad Nov. 4: 151(1845, 1851).
