SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MUNITION, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(monitztion 1621—22. munditzion c. 1657. munition 1557—1904)
Etymologi
[jfr d., t. o. eng. munition; av fr. munition, av lat. munitio (gen. -ōnis), avledn. av munire, befästa. — Jfr AMMUNITION]
(†)
1) krigsförnödenheter, krigsmateriel; i sht om vapen o. ammunition (se d. o. 2); äv.: försvarsmedel; i sht koll. G1R 27: 231 (1557). Fästningerne .. ähre .. medh behörigh munition temmeligh wårdne försäkredhe. HSH 31: 410 (1663). Skrämskott, som .. förtära mycken Munition. KrigVAH 1809, s. 189. Dalin (1853). Ekbohrn (1904). jfr KRIGS-, SJÖ-MUNITION. särsk.
a) i pl. Fetalie, skytt, krutth, lodh och andre munitioner. G1R 25: 418 (1555). Rålamb 8: 204 (1691).
b) med inbegrepp av manskap. (Du bör) tiltäncke att förstärcke tig medh thätt mäste folk och andre munitioner. G1R 28: 6 (1558); jfr a. Schroderus Sleid. 65 (1610).
2) i allmännare anv., om förnödenheter i allm.; i ssgn MUNITIONS-KÄRRA.
Ssgr (i allm. till 1, †): MUNITIONS-FÖRRÅD. ammunitionsförråd. KrigVAH 1809, s. 187. —
-HUS. för förvaring av krigsförnödenheter. LMil. 1: 248 (1683). —
-KÄRRA.
1) till 1, för transport av krigsförnödenheter. PT 1758, nr 33, s. 1. KrigVAT 1859, s. 591.
2) om tender till lokomotiv; jfr munition 2. VexjöBl. 1830, nr 40, s. 2. —
-VAGN. jfr -kärra 1. Horn Lefv. 127 (c. 1657). KrigVAT 1859, s. 591.
Spoiler title
Spoiler content