SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MUSIKALISK mus1ika4lisk l. 1-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[av t. musikalisch, efter mlat. musicalis (varav eng. o. fr. musical), avledn. av musica (se MUSIK). — Jfr MUSIKAL-, MUSIKALIER, MUSIKALITET]
1) som utgöres av l. ingår ss. element i l. hör till l. har avseende på l. på annat sätt har samband med musiken, som faller inom musikens område; som beledsagas av musik; musik-. Musikalisk utbildning. Svenskarna ha ofta musikalisk begåvning. Hans musikaliska uppfinningsförmåga är storartad. Kungliga musikaliska akademien, en år 1771 stiftad svensk akademi för tonkonstens främjande. Schroderus Os. 2: 582 (1635). Svenskt musikaliskt lexikon. Envallsson (1802; boktitel). Bellmans musikaliska lån. Atterbom (1852) i 3SAH XXXVIII. 2: 107. Musikaliskt vetande. Oscar II IV. 1: 88 (1867, 1890). Lag om rätt till litterära och musikaliska verk. SFS 1919, s. 821. Stiernhielm (använder) gärna musikaliska liknelser. JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: 306. — jfr KYRKO-MUSIKALISK m. fl. — särsk.
a) om tillställning o. d.: vid vilken musik utföres. Musikalisk soaré, underhållning. Musikaliska nöjen. Almqvist Col. 4 (1835). Musikaliska sammankomster. Wennerberg 2: XL (1882).
b) i numera obr. (l. bl. tillf.) anv.; särsk. i ett stort antal uttr. i vilka musikalisk står ss. attribut till ett sbst. o. vilka numera oftast ersatts med ssg med musik- ss. förled, t. ex. musikaliskt instrument, musikinstrument, musikaliskt kapell, musikkapell, musikaliskt stycke, musikstycke, musikalisk sal, musiksal, musikalisk traktat, musiktraktat. Guido Aretia .. skal .. hafwa vpfunnit the Musicaliske Noters Grader. Schroderus Os. 2: 575 (1635). Den första Musicaliska Tractat (som osv.). Londée Kellner Föret. 4 a (1739). I tanka, at denna Drame måtte bli mer behaglig för åskådarne, har jag gjort den Musicalisk. Envallsson GEricsson Föret. 2 (1784). Musikaliska stipendier (vid elementarlärovärken). FörslSkolordn. 1817, s. 60. Ett musikaliskt kapell. UVTF 12: 113 (1875). Musikaliska virtuoser. De Geer Minn. 1: 1 (1892).
2) om ljud, läte o. d.: som i ett l. annat avseende (i sht gm harmoniskt skiftande tonförhållanden) liknar musik. Det musikaliska eller hväsande sorlet (höres vid hjärtundersökning) .. Då ventriklarnes väggar äro starka. TLäk. 1834, s. 501. — särsk.
a) med särskild tanke på det välljudande i musiken: vackert klingande, välljudande, klangfull, melodisk. Hof Skrifs. 6 (1753). Ett musikaliskt språk. Sundén (1887). Hon skrattade, klingande, musikaliskt. Hedenstierna FruW 34 (1890). särsk.
α) (†) om röst. Ossian 1: 30 (1794).
β) i utvidgad anv., om (rytmen l. tonfallet i) språklig framställning. Lysander RomLittH 25 (1858). Freses poesi är musikalisk, som all sann lyrik. 2SAH 41: 292 (1866). Alving SvLittH 3: 15 (1932; om vers).
b) språkv. i uttr. musikalisk accent, accent som uppkommer därigm att de tonande språkljuden (i sht vokalerna) uttalas med olika tonhöjd, tonaccent; motsatt: dynamisk accent, tryckaccent. Kræmer Metr. 1: 62 (1874). Danell SvLjudl. 45 (1911).
3) om person: som har sinne l. anlag l. öra för musik, musikbegåvad; äv. i utvidgad anv., om begåvning, anlag, gehör, öra o. d. Moberg Hjelpr. 12 (1796). Två musikaliska föräldrar få övervägande .. musikaliska barn. Hofsten Ärftl. 2: 314 (1931). — jfr GENOM-MUSIKALISK. — särsk. i utvidgad anv., om ngns utförande av musik (l. sång): som vittnar om musikalitet. Geijer I. 8: 382 (1806). (Sångerskan Albani) har .. harmoniskt musikaliskt föredrag. NF 19: 142 (1895).
Avledn. (till 3): MUSIKALISKHET, r. l. f. (föga br.) musikalitet. WoL 860 (1886). Kjellin Troili 2: 66 (1917).
Spoiler title
Spoiler content