SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MUSIKALITET mus1ikal1ite4t l. 1-, r l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. musikalität, eng. musicality; till MUSIKALISK]
egenskapen att vara musikalisk. (Den tjeckiska nationen) besjälas av en ursprunglig, äkta musikalitet. Jeanson (o. Rabe) 2: 313 (1931). SvD(A) 1931, nr 280, s. 8.
Spoiler title
Spoiler content