MUSKULATUR mus1kɯlatɯ4r l. -ku-, r.; best. -en, äv. -n.
Etymologi
[jfr t. muskulatur, eng. musculature; av fr. musculature, till lat. musculus (se MUSKEL)]
sammanfattande beteckning för musklerna i en organism l. kropp l. kroppsdel; äv.: muskelvävnad. Fast, lös muskulatur. Väl, dåligt utvecklad muskulatur. Lovén ÅrsbVetA 1845—49, s. 76. Såväl läppar och kinder som mjuka gommen, munbotten och tungan äro .. huvudsakligen uppbyggda av muskulatur. Hylin Munn. 1: 16(1930). Lös muskulatur och flickaktigt vitt skinn. Helsingius Ungd. 106(1917). — jfr INÄLVS-,SKELETT-,TUGG-MUSKULATURm. fl.
