MYSTICISM mys1tisis4m, r. l. m.; best. -en; förr äv. MYSTICISMUS, r. l. m.
Ordformer
(-cism 1797 osv. -cismus 1799—1818)
Etymologi
[jfr t. mysticismus, eng. mysticism, fr. mysticisme; till lat. mysticus (se MYSTISK)]
åskådning l. lära som uppfattar tillvarons väsen (l. ngn väsentlig sida därav) ss. ett mysterium; äv. använt liktydigt med: mystik, dock (utom i fackspr.) vanl. nedsättande, om mystisk åskådning av mera invecklad l. grövre art; äv. allmännare, nedsättande, liktydigt med: fantasteri, svärmeri. Malebranche's Mysticism eller Supernaturalism. LittT 1797, s. 220. (Gymnastiska övningar)kunna räknas bland de bästa medel .. mot svärmeri, mysticism och galenskap af flera slag. SC 1: 913(1821). Den theoretiska Mysticismens hufvudkälla, de Areopagitiska skrifterna. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 301(1835). Det döljer sig en djup mystik i detta Goetheska gudsbegrepp, men ingen oäkta mysticism. Böök 4Sekl. 58(1928).
