MYSTIFIKATION mys1tifik1atʃω4n l. -aʃ-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr dan. o. t. mystifikation, eng. mystification; av fr. mystification, till mystifier (se MYSTIFIERA)]
handlingen att omgiva ngt med mystik; äv. (med viss anslutning till MYSTIFIERA 2) om handlingen att ge ngt en mystisk l. hemlighetsfull prägel l. att medvetet framställa det på ett vilseledande sätt; äv.: gyckel, drift; äv. konkretare. Leopold (1809) hos AGSilverstolpe Bokst. 107. (Notisen om en hyllning i Paris av Ole Bull) måste tills vidare betviflas och anses som en mystifikation. AB 1840, nr 61, s. 3. En vågad mystifikation tillät Arent sig 1884, i det han .. offentliggjorde ett band af sina egna lyriska dikter och utgaf dem för att tillhöra den poetiska qvarlåtenskapen efter dramatikern R. Lenz. NF 19: 352 (1895). Bergman LBrenn. 126 (1928). —
