MÅLERISK måle4risk, äv. (i sht i fackspr.) må4lerisk (Anm. Det äldre uttalet är 400 (liksom ordet ännu i dan. o. t. har huvudtonen på första stavelsen); jfr Samtiden 1871, s. 715,Kock Akc. 2: 228(1884), LoW(1889, 1911); jfr DIKTERISK) adj.; adv. -T.
Etymologi
[efter d. malerisk, av t. malerisch, till maler, målare (se MÅLARE, sbst.2 3)]
1) eg.: som på grund av sin påfallande l. intressanta o. d. form l. färg tilltalar l. intresserar en målare; som tjusar ögat, pittoresk; färgrik; stundom allmännare: egenartad, målande (se MÅLA, v.2 6 a). Den vilda energien i .. (Lidners) tankar och det måleriskt lifliga i diktionen. Sturzen-Becker SvSkönl. 14(1845). Alpdräkterna .. voro .. långt ifrån att ha det måleriska som de orientaliska. Wallin Bref 186(1849). Den måleriskt vackra Glimån med dess kullar och dess stora vattenränna. SDS 1894, nr 313, s. 2. Den upphetsade, måleriska .. tillvaron i en belägrad fästning. Böök 4Sekl. 122(1928).
2) (i fackspr.) som har avseende på l. sammanhänger l. överensstämmer med målarkonsten(s principer l. fordringar o. d.); måleri-; målar-. Egentligt seende eller målerisk fantasi. Ljunggren Est. 2: 213(1860). Själfva det väsentliga i en tafla, det rent måleriska eller färgstämningen, kommer .. endast högst ofullständigt fram (på fotografi). NordT 1896, s. 474.(Ruskins) teorier gingo stick i stäf med de i utlandet moderna måleriska sträfv andena. Nordensvan KonstH 224(1900). Munthe IslamK 284(1929).
SAOB
