SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MÅLARE 3lare2, sbst.2, i bet. 14 m.||ig., i bet. 5 m. l. r., i bet. 68 r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(mal- 15211576. mol- 15251591. mål- 1528 osv. måll- 15611619. -are 1521 osv. -ara 1526)
Etymologi
[fsv. malare; jfr d. maler, t. mahler; vbalsbst. till MÅLA, v.2]
1) till MÅLA, v.2 1 o. 2: hantvärkare som utför målningsarbete. Mat[is] mal[er]e. SthmSkotteb. 3: 170 (1521; möjl. till 3). SkeppsgR 1543, s. 25 b. UNT(A) 1945, nr 105, s. 12. — särsk. i uttr. Per målare, skämtsamt om målare; numera bl. i vissa uttr. (se nedan). Du Ek, Per Målare, din sömn ger dig beröm. Bellman (BellmS) 4: 123 (1770); jfr 3. jfr: De medicamenter, som jag nu brukar, är en tärpentinolja och har mitt lår indrukit mehr olio och feet i denna krankheten, än Pär målare har drukit brännevijn i alla sina lifsdagar. Ekeblad Bref 1: 218 (1653; rättat efter hskr.). särsk. (numera bl. ngn gg i folkligt spr. i vissa trakter) i uttr. Per målares nattstuga, om ett skräpigt rum, skräpkammare; i sht i uttr. det ser ut som (i l. på) Per målares nattstuga. Rhodin Ordspr. 42 (1807). Målaren gnodde hela sommaren i kyrkan, som allt mer och mer började likna ”Per målares nattstuga”. Sällberg Långv. 46 (1894).
2) (†) person som anordnade desserter (jfr MÅLA, v.2 2 c); i ssgn DESSERT-MÅLARE.
3) till MÅLA, v.2 3, i fråga om konstnärlig framställning i färg: konstnär, artist; jfr KONTERFEJARE, SKILDRARE. SalWijsh. 15: 4 (öv. 1536). Then leede Döden .. pläga Målarne förestella .. tilhopafogat aff ijdel been, för vthan hwd och kött. PJGothus Hunnius Oxenst. A 3 a (1600). Hahr ArkitH 443 (1902). Hallström Händ. 268 (1927). — jfr AKVARELL-, ARKITEKTUR-, BATALJ-, BOK-, BOND-, BREV-, DJUR-, EMALJ-, FIGUR-, FRESKO-, GENRE-, GLAS-, GROTESK-, HISTORIE-, HOV-, IDÉ-, LANDSKAPS-, MINIATYR-, PORTRÄTT-, STÄMNINGS-, VALÖR-MÅLARE m. fl.
4) (i vitter stil, föga br.) till MÅLA, v.2 4 a β, om person (författare) som i ord livligt o. åskådligt skildrar ngt; författare som har en målande stil; förr äv.: skildrare (av ngt). Målare af stora Herrars sinnelag och frägd. Lagerbring 1Hist. 4: 37 (1783). (Eugène Sues) förträfflighet såsom litterär målare (om vi så få uttrycka oss). SthmFig. 1847, s. 206. Sundén (1887). — jfr ORD-MÅLARE.
5) (†) zool. medelhavsfisken Sparus auratus Lin. (Chrysophrys aurata Cuv. et Val.), guldbraxen (vilken kännetecknas av praktfulla färger). Retzius Djurr. 74 (1772). Meurman (1847).
6) [efter nylat. Pictor om samma stjärnbild] astr. i sg. best., om en stjärnbild på södra hemisfären. Bergstrand Astr. 40 (1925).
7) [till uttr. målat kort (se MÅLA, v.2 2 a)] (ngt vard.) kortsp. kort som utgöres av kung l. dam l. knekt; ngn gg äv. i utvidgad anv., om äss; klätt kort; motsatt: hacka (se HACKA, sbst.3 1). Serenius L 1 b (1734). Ehuru jag .. spelar hela timmar utan en målare eller ett äss. JGOxenstierna Dagb. 2: 144 (1771). Hvarje färg (i kortleken) innehåller 4 målare .. nemligen: ess, kung, dam, knekt. Wilson Spelb. 304 (1888). Lundgren Koppel AuktBr. 43 (1923).
8) [sannol. eg.: målad transportsedel; jfr BLÄCKARE] (†) ett slags banksedel. En streckad transportsedel eller så kallad ”målare”. Wetterbergh Alt. 72 (1848).
Ssgr (i allm. till 3): A: MÅLAR- l. MÅLARE-AKADEMI. jfr akademi 2 c α; särsk. dels (förr) i sg. best., dels (om förh. 17681810) i uttr. kungliga målar- och bildhuggarakademien, om äldre organisationer av konstakademien. Rüdling Suppl. 539 (1740). Modeller för Målare-Academien. PH 8: 136 (1766). 2NF 37: 658 (1925).
-ANATOMI. om det anatomistudium som ingår i utbildningen vid konstakademien. SthmStCal. 1770, s. 58.
-ARBETE ~020. särsk. (numera mindre br.) till 1, om måleriarbete. HovförtärSthm 1640 A, s. 19. Ramsay VägvFinl. 258 (1895).
-ATELJÉ. AB 1865, nr 31, s. 2.
-BLICK. om det (uppmärksamma, vakna) sätt att se på o. uppfatta yttervärlden som utmärker (anses utmärka) målare. Estlander KonstH 35 (1867). Ej en färgton (undgick) hans målarblick. Hallström LevDikt 155 (1914).
-BLUS. särsk. till 3: ett slags skyddsblus använd av målare. Michaelson Skand. 26 (1891).
(1) -BORSTE. borste (grov pänsel) för måleriarbeten. Linc. (1640; under penicillus).
-BRÄDE.
1) ett bräde i locket på målarskrinet, använt till skydd för skisserna o. till att fästa duken l. papperet på vid målning i det fria. 2NF (1913).
2) (†) palett. Comenius OrbPict. 161 (1683). Dalin (1853).
(1) -DRÄNG. [fsv. malara dränger (SthmTb. 3: 162)] (†) målargesäll. KlädkamRSthm 1555, s. 196 a. BoupptSthm 15/11 1670.
-DUK. (i fackspr.) (på visst sätt preparerad) väv att måla på med oljefärger. Serenius (1734; under cloth).
-EMALJ. [efter fr. émail peint] (i fackspr.) ett slags medelst emaljfärger åstadkommen målning på metall (vanl. koppar). Hildebrand KyrklK 81 (1875). 3NF 6: 740 (1927).
-FERNISSA, r. l. f. ett slags fernissa varmed oljemålningar överdragas. Möller 2: 323 (1785).
-FÄRG, förr äv. -FÄRGA, r. l. f., förr äv. -FÄRGE. särsk. till 1, om färg (utrörd i olja, vatten l. kalkvatten) använd inom hantvärksmåleriet. KlädkamRSthm 1554 G, s. 28 b.
-GENI. särsk. om person. Fahlcrantz Lessing Gal. 13 (1821).
-GESÄLL. särsk. till 1. BoupptSthm 24/4 1673.
-GLAD. (i vitter stil) om tavla: varur målarglädjen framlyser. Käckt målade dukar, målareglada. GHT 1895, nr 304 B, s. 1.
-GLÄDJE. (i vitter stil) om en målares skaparglädje, sådan den framlyser ur hans värk. Nordensvan SvK 28 (1891). Munthe IslamK 49 (1929).
-GOSSE. särsk. (numera bl. tillf.) till 1, om lärling i hantvärksmåleri. KKD 10: 72 (1707). Östergren (1932).
-GRAVÖR. konst. konstnär (i sht målare) som i koppar graverar företrädesvis egna kompositioner. NF 11: 655 (1887).
(1, 3) -GREJOR, pl.
(1, 3) -GULD, äv. -GULL, n. (målar(e)- 1546 osv. målara- 15921595) guldfärgat färgämne; musivguld; förr äv. om bladguld. SjötågR 1546 (sannol. om bladguld). Gultt Rysseuerk (dvs. ett slags tyg) trycktt medt Målaregull. HSH 37: 31 (1548). Målaragoll .. 2 böcker. KlädkamRSthm 1595 A, s. 159 a. MeddSlöjdF 1896, s. 11 (efter handl. fr. 1543).
(1, 3) -HÄLL. (i fackspr., i sht förr) slipad skiva av granit, marmor l. dyl. på vilken oljefärger rivas l. torra färger pulveriseras. JernkA 1833, s. 665.
(1, 3) -KLADD, m.||ig. (vard.) skämtsamt l. nedsättande, om målare. Humble Hemm. 235 (1903).
-KLUDD, m.||ig. (vard.) = -kladd. Larsson Larssons 3 (1902).
(1, 3) -KOLIK. (mindre br.) med. kolik framkallad gm förgiftning av bly som förekommer i färger; blykolik. Lovén Anv. 98 (1838). Auerbach (1911).
-KOLONI. om på en plats bosatt samling målare. WoJ (1891).
-KONST. [y. fsv. målere konst (PMånsson 645)]
1) konsten att måla (se måla, v.2 3). G1R 22: 262 (1551).
2) (enst., †) konkret, om tavla. 1 st. Måhlarekonst. Roth Kägleh. 34 (i handl. fr. 1686).
-KÄPP. (förr) käpp varpå en målare stödde den hand med vilken han förde pänseln. Möller (1745; under appuye-main).
-LYNNE. (i vitter stil) om sådant lynne som anses karakterisera målare; ngns lynne såsom målare. Atterbom 2: 4 (1827). Ett försök att karakterisera målarens och målarelynnets egendomligheter. Rydberg Varia 135 (1894). 2NF 10: 1265 (1909).
-LÅDA, r. l. f. = -skrin. 2NF 19: 186 (1913).
-LÄRLING. särsk. till 1. IT 1791, nr 11, s. 2.
-LÖN. [fsv. maler lön (SthmSkotteb. 1: 439)]
2) (†) till 3: målares arvode. TullbSthm 1580.
(1, 3) -METALL. (†) = -guld. Målare- eller Bok-metall. PH 6: 4379 (1756). Synnerberg (1815).
(1, 3) -MUSSLA, f. l. r. [jfr t. malermuschel; skalet användes förr till att riva, blanda o. förvara målarfärger i] zool. den i sjöar o. åar förekommande musslan Unio pictorum Lin. Fischerström Mäl. 239 (1785).
-MÄSTARE.
1) till 1, om mästare i målaryrket; jfr mästare 10. Sundén (1887).
2) (mera tillf.) till 3, om framstående målare; mästare i målarkonsten. Lundgren MålAnt. 1: 13 (1873).
(1, 3) -PAPP. (i fackspr.) på visst sätt preparerad papp använd vid målning. SFS 1906, nr 48, s. 32.
-PARAPLY. = -parasoll. SAOL (1900).
-PARASOLL. ett slags (stort) parasoll använt av målare vid friluftsmåleri. Kallstenius HbOljem. 72 (1915).
-PERGAMENT. på visst sätt preparerat pergament som användes att måla miniatyrer på. Dalin (1853).
-POET. (mera tillf.)
1) poet som utmärkes av en åskådlig o. livfull stil; jfr målare, sbst.2 4. Heidenstam, en ännu mera utpräglad målarepoet (än Bååth). Wrangel Dikten 137 (1912).
2) till 3, om målare vars stil präglas av en lyrisk uppfattning. Lindblom Rokokon 93 (1929).
(1) -POJKE. (yngre) lärling inom hantvärksmåleriet. GripshR 1593, s. 89.
(1, 3) -PÄNSEL. Schroderus Os. III. 2: 289 (1635).
-ROCK. jfr -blus.
(1, 3) -SILVER. (målar(e)- 1546 osv. målara- 1592) jfr -guld. SjötågR 1546 (om bladsilver).
-SKOLA, r. l. f.
1) skola för utbildning av målare. Wikforss (1804; under malerschule; möjl. till 2). Dalin (1853).
2) riktning inom måleriet. SP 1792, nr 239, s. 3.
-SKRIN. för förvaring av färger, pänslar o. d. NPress. 1894, nr 340, s. 4.
-SKÖN, adj. (†) målerisk; naturskön; pittoresk. Atterbom Minn. 429 (1818). Farstorps kyrka (ligger) .. i en målarskön trakt. Brunius SkK 153 (1850).
-SNILLE. snillrik målare. Hwasser VSkr. 1: 6 (1852; om Rafael).
-STAFFLI.
1) staffli för målare. Lundgren Res. 86 (c. 1865).
2) [efter nylat. Pluteum pictoris om samma stjärnbild] astr. i sg. best.: stjärnbilden Målaren (se målare, sbst.2 6). 2NF 19: 186 (1913).
(1, 3) -STEN. (i sht förr) = -häll. BOlavi A 4 b (1578).
-STOL. ett slags lätt, transportabel (fäll)stol som målare använda vid friluftsmåleri. Björkman (1889).
(1, 3) -STUGA. (†) målarvärkstad; målarateljé. VDP 1673, s. 412. Rydberg Vap. 49 (1891).
-STÄLLNING.
1) till 1: ställning på vilken en målare står under arbetet. Östergren (1932).
2) (†) till 3: staffli. Lind (1749).
-TEKNIK.
-TEMPERAMENT. Nordensvan KonstH 155 (1900).
-VÄRKSTAD.
2) (†) till 3, = -ateljé. Sahlstedt CritTuppSag. 6 (1759).
(1, 3) -YNGLING.
(1, 3) -YRKE(T).
(1) -ÅLDERMAN~102. (förr) ålderman för målarnas skrå. IT 1791, nr 11, s. 2.
(1) -ÄMBETE~020.
1) (†) målaryrke(t). BoupptSthm 14/1 1675.
2) (förr) målarnas skrå; i uttr. konterfej- och målarämbetet. MeddNordM 1898, s. 63 (1622).
-ÖGA. särsk. bildl., = -blick. Levertin Diktare 271 (1898). Även de obetydligaste ämnen bliva intressanta för det rätta målarögat. Kjellberg GrekRomK 298 (1932).
B (†): MÅLARA-GULD, -SILVER, se A.
Avledn.: MÅLARINNA1032, f. till 3: kvinnlig målare. Atterbom SDikt. 1: 142 (1806, 1837; bildl., om höstens skönhet). Eichhorn Stud. 3: 184 (1881). jfr blomster-, genre-, krigs-, porslins-målarinna m. fl.
Spoiler title
Spoiler content