SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MÅNNTRO montrω4, adv.
Ordformer
(månd tro 1727—1793 (: Månd' tro). månn (mån, mon, monn) tro (-oo) 1660—1921. månntro (mån-, monn-) 1781 osv.)
Etymologi
[jfr sv. dial. månstro, d. monstro, montro, nor. montro; av MÅN, pr. (se MÅNDE) l. MÅNN, adv. (se MÅNNE, adv.) o. TRO, v.; eg.: kan jag l. man tro (att)?, l. månne jag l. man skall tro (att)?; jfr MÅTRO, KANTRO m. fl.]
(ngt vard.)
1) uttryckande undran.
a) i frågor som angiva en viss möjlighet; jfr MÅNNE, adv. a.
α) = MÅNNE, adv. a α. Murenius AV 429 (1660). Mon tro the (dvs. de grenar) slippa (att borttagas från trädet), som bära onda och skadeliga fruchter? Swedberg Cat. 619 (1709). Månd' tro han vill som gäst til qväln bli qvar och spisa? Bellman Gell. 75 (1793). Månntro det går naturligt till, att man blir så der stenhjertad? Hagberg Shaksp. 11: 93 (1851). Hör du, måntro inte Erik-Pers-mor lade märke till allt det där? Högberg Frib. 83 (1910). särsk. i uttr. månntro det?, värkligen?, jag undrar det; jfr MÅNNE, adv. a α β'. Nordforss (1805). Lybeck TomI 48 (1911).
β) = MÅNNE, adv. a β. Slår ögat felt, måntro? Leopold 1: 467 (1814). Hör jag måntro till sådana riddare, som hänge sig åt hvila i farorna? Lidforss DQ 1: 200 (1889).
b) i frågor som äv. innehålla annat frågeord; jfr MÅNNE, adv. b. Hvad månd tro det är för en Stad, som (osv.). Lagerström Bunyan 2: 4 (1727). Hur dant skulle det mån tro vara, att sätta Taxa för Bagarne i Staden? VexiöBl. 1812, nr 19, s. 3. Vid hvad tid serveras supén månn tro? Lönnberg Syrend. 249 (1888). Hvarför det, månntro? LfF 1912, s. 14.
2) (numera föga br.) ss. uttryck för försäkran l. ironi: du (l. ni) kan tro, jag vill lova (att); kantänka (se d. o. 3). Mån tro vi nu fingo brådtom hvar och en åt sitt håll! Dahlgren 2Ransäter 64 (i handl. fr. 1841). Nu är han höflig, mån tro, fast han är högfärdig mot mej. Jolin MSmith 62 (1847).
Spoiler title
Spoiler content