publicerad: 1945
MÄKLA mä3kla2, stundom mäk3-, v. -ade. vbalsbst. -AN (numera knappast br., 2SthmTb. 2: 243 (1553), Weibull LundLundag. 196 (1897)), -ANDE, -ERI (se avledn.), -ING; -ARE (se d. o.), -ERSKA (se d. o.).
Ordformer
(mekel- 1560. mekl- (-cl-) 1525—1707. mächl- 1591—1643. mäckl- (me-) 1553—1889. mäkl- 1528 osv.)
Etymologi
[fsv. mäkla, v., mäklan, sbst.; jfr d. mægle; av nt. mäkeln (motsv. t. mäkeln, makeln), till maken (se MAKA, v.1)]
uppträda som medlare l. mellanhand l. underhandlare mellan två parter vid uppgörande av ett avtal l. en affär l. vid slitande av en tvist l. åstadkommande av förlikning o. d.; medla; förmedla. OPetri Tb. 88 (1525 (uppl. 1929): mecling). Thenne ovillien .. skulle Drottningen medh sin godhe ordh och mecklan afstyrt. LPetri Kr. 74 (1559). (Hans Kröpelin) använde .. det mäst patriotiska nit och oafbruten möda, at mäkla emellan Konung Eric och de Svenska. Schönberg Bref 1: 168 (1772). Hagberg VärldB 37 (1927). — jfr FÖR-MÄKLA. — särsk.
a) med sakobj.
α) (mera tillf.) med obj. betecknande det som utgör föremålet för mäklingen. Thet är ährligit, at Biskoparna mäkla theras Saak, som medh wåld förtryckte warda. Schroderus Os. 1: 404 (1635). KOF II. 1: 378 (1659).
β) med obj. betecknande det som utgör det åsyftade resultatet av mäklingen; stundom övergående i bet.: laga så att det blir l. åstadkomma (ngt). Mäkla fred, förlikning. Mäkla ett köp. Mäcklaren säger .. neij, att han aldrig mäcklade thet kiöp. Lagförsl. 540 (c. 1606). Att mäckla förlikning emellan de stridiga. Botin Utk. 542 (1764). (Bondeståndet) har instämt med Höglofl. Adeln, att fred prompt skall mäklas. Crusenstolpe Tess. 4: 306 (1849). Mäkla äktenskap. Roos DjupSag. 89 (1901). jfr FREDS-MÄKLING.
b) (mera tillf.) i förb. med vissa prep., i sådana uttr. som mäkla för ngn, för ngns räkning; mäkla om ngt, i syfte att åvägabringa ngt; mäkla med l. i ngt, med ngt ss. föremål för mäklingen. Academien skreeff til Churfursten och mäklade för honom (dvs. Luther). Schroderus Os. III. 1: 42 (1635). Kejsarn kommer att för Frankrike / Om fredsslut mäkla. Hagberg Shaksp. 4: 116 (1848). Den för vissa damer egendomliga förkärleken att mäkla i äktenskap. Schück Wivallius 1: 56 (1893). Han mäklar med värdepapper. Östergren (1932).
c) oeg. l. bildl.
α) (†) i uttr. mäkla uti ngt, lägga l. blanda sig i ngt. Sedan snön undergåt et vattuprof, vil et nordan och mäkla uti väderleken. Menlös Alm. 1742, s. 23.
β) (mera tillf.) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., om åsikt, ståndpunkt o. d.: som går l. representerar en medelväg, medlande. Mäklande åsigter. Fahlbeck HandPol. 42 (1892). E. Tegnérs mäklande ståndpunkt (i rättstavningsfrågan). Noreen VS 1: 335 (1904).
γ) (i vitter stil) underhandla, ackordera, köpslå; diskutera; dagtinga, kompromissa. (Försoningen) firades i hast, .. utan noggrannt mäklande om vilkoren. Geijer SvFolkH 3: 26 (1836). Han .. lät ej mäkla med sig, vare sig till gunst för egen eller andras beqvämlighet. Wallin Rel. 4: 544 (1838). (Laurentius Andreæ) hade aldrig lärt att mäkla med sin öfvertygelse. Hagström Herdam. 1: 228 (1897). Biskop Rundgren .. ”mäklar” icke, .. ej ens med biskop Billing. Brag StridKyrk. 26 (1893). Östergren (1932). jfr (†): Grepo den goda Smakens flygelmän sig an att allvarsamt recensera någonting, så mäklade de på vinst och förlust med ord och rader, slitna ur sitt sammanhang. Polyfem V. 40: 2 (1812).
B: MÄKLINGS-FÖRRÄTTNING. —
-FÖRSLAG~02. av en mäklare uppgjort förslag till överenskommelse; medlingsförslag. NerAlleh. 1886, nr 171, s. 3. —
Avledn.: MÄKLERI104, n. [jfr t. mäklerei, maklerei]
1) mäklande, medling; särsk.: förmedling av affärer, köp o. d.; äv. konkretare, om företag som bedriver dylik förmedling; utom ss. förled i ssgr numera bl. tillf. OxBr. 11: 546 (1626). Dalin (1853). SvD(A) 1915, nr 343, s. 4.
2) (†) handel med begagnade saker (särsk. avlagda kläder o. d.); äv. konkretare, om affär som driver dylik handel. SthmStadsord. 1: 260 (1677). Weste (1807). jfr kläd-mäkleri.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content