SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MÄRKVÄRDIG mær3k~væ2rdig, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(förr äv. merk- (-ck-))
Etymologi
[jfr d. mærkværdig, t. merkwürdig; av MÄRKA o. VÄRDIG]
1) (numera mindre br.; se dock b β, c o. d) som förtjänar att uppmärksammas l. framhävas o. d.; anmärkningsvärd, märklig, remarkabel; utomordentlig, storslagen, betydande, betydelsefull, framstående o. d. HC11H 11: 119 (1697). Professor Acrel .. har .. utgifvit en bok, om förrättade Chirurgiska märkvärdiga operationer vid Lazarettet. PH 8: 24 (1762). Jag äter blott en gång om dagen, hvarför också min aptit om middagen är märkvärdig. MoB 7: 174 (1812). Af .. (Strängnäs') bygnader är domkyrkan den märkvärdigaste. Höjer Sv. 1: 230 (1873). Minnesteckningar af märkvärdiga män, som gjort svenska namnet ära. De Geer Minn. 2: 284 (1892). jfr HÖGST-MÄRKVÄRDIG. särsk.
a) (numera knappast br.) i uttr. märkvärdig för (förr äv. av) ngt, märklig l. förtjänt av omnämnande på grund av ngt. Fyratio dygn, märkvärdige af tusende plågor, skredo omsider til slut. Bælter Christen 12 (1743, 1748). Berget Atos, märkvärdigt för sina många grekiska kloster och eremitboningar. Roth 1Geogr. 175 (1881).
b) i uttr. göra sig märkvärdig.
α) (†) utmärka sig. Serenius Lll 2 b (1734, 1757). Lagerbring HistLit. 25 (1748).
β) (ngt vard., fullt br.) ironiskt (jfr d): göra sig intressant. Almqvist TreFr. 2: 178 (1842). Grimberg VärldH 6: 379 (1935).
c) (ngt vard., fullt br.) i nekande o. därmed jämförlig sats: framstående, storslagen, utmärkt. Bondeson Chronsch. 1: 8 (1897). Cincinnatus och Aristides .. voro kanske sedda på närmare håll icke så märkvärdiga, som de gjorts till i hävderna. Segerstedt Händ. 172 (1920, 1926). Regin (av filmen) är långt ifrån märkvärdig. Arbetet 1945, nr 249, s. 10.
d) (ngt vard., fullt br.) ironiskt (jfr b β): utmärkt, förträfflig. Mest förargligt var det, att Back-Kajsa jämt skulle tala om hur snäll och märkvärdig hon (dvs. Selma) var. Lagerlöf Mårb. 17 (1922).
2) ägnad att väcka förvåning l. förundran; egendomlig, besynnerlig, konstig. Är inte Upsala märkvärdigt bra? Wennerberg 2: 11 (1845, 1882). Det var en alldeles märkvärdig löskrage att vara nyckfull och uppstudsig. Fröding ESkr. 2: 83 (1892). Det var då märkvärdigt, tar det där telefonsamtalet aldrig slut? Åkerhielm FFanny 93 (1904). Fru Malmros' charm avslöjade sig som — kaféuppasserskans. Märkvärdigare var det inte. Hellström Malmros 27 (1931).
Avledn.: MÄRKVÄRDIGHET, r. l. f. särsk. (numera mindre br.) till 1: egenskap(en) att vara anmärkningsvärd l. märklig; äv. mer l. mindre konkret, om ngt som är märkligt (särsk. om sevärdhet o. d., förr äv. om händelse o. d. som anses värd att anteckna l. omnämna). Schück VittA 4: 60 (i handl. fr. 1695; konkret). Han har .. (i dagboken) berömligen anteknat alla sina märkvärdigheter. Dalin Arg. 2: 335 (1734, 1754). Stratos lärjungar eller efterträdare: Lycon från Troas, Aristo från Ceos, Critolaus etc. äro af föga märkvärdighet. Boström 2: 41 (1838). En släkting till Bichis reskamrat .. visade ställets märkvärdigheter. Tegnér SvBild. 259 (1896).
Spoiler title
Spoiler content