publicerad: 1945
MÄSSA mäs3a2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(förr äv. skrivet messa)
Etymologi
1) (numera bl. om katolska l. ä. luterska förh.) hålla l. förrätta mässa; förr äv. (om ä. luterska förh.): fira nattvard l. nattvardsgudstjänst. G1R 4: 242 (1527). Mesza medh wattn och vtspisa sacramentit ther medh. SkrUplKRefH 3: 192 (1564). (Djävulen) hade .. sagt, att Gerbert ej skulle dö, förr än han mässat i Jerusalem. Gadelius Tro 1: 235 (1912).
2) sjunga sångpartierna i gudstjänsten; äv. med obj. betecknande det som sjunges. Prästen mässar intet deste mehr, at Kyrkian är högh. Grubb 425 (1665). När han war kommen utaf PredikeStohlen för altaret, så mässade han sombdt och läste ibland instichtelse orden. VDAkt. 1713, nr 258. Att höra honom mässa var oförgätligt vackert. Lindhé FlyddTid. 131 (1917). — särsk.
a) bildl. För det Lögn-Tal Munken höll / Och det Svek han mässar (böjde sig våra fäder). Thorild (SVS) 1: 225 (1805). Hvarföre skulle du mässa / också din själs litania, / också din sorgs miserere? Fröding NyttGam. 53 (1897).
b) oeg., i fråga om profan sång i kyrkoton o. d. En gäll röst lät höra sig i gången (på gymnasiet), messande orden hora est audita på en melodi från munktiden. Böttiger 6: 29 (c. 1875).
3) framsäga (ngt) med sjungande ton l. på ett monotont, salvelsefullt sätt; tala sjungande l. salvelsefullt; äv. bildl., om salvelsefull framställning. (Han) Mässar i vanligt tal och dröner när han kommer i affekt. Polyfem I. 18: 2 (1810; om en ”aktör vid tungusiska teatern”). Blomsterförsäljaren (i Damaskus) messade med långa nästoner: — O broder! O broder! blidka din svärmor! Heidenstam End. 43 (1889). Sovjet mässar om sin fredskärlek. SvD(A) 1929, nr 197, s. 18.
Ssgr, se mässa, sbst. ssgr.
Avledn.: MÄSSARE, m.
2) (mera tillf.) till 2, = mäss-präst 2. Juslenius 212 (1745). Pladecius (var) storsångare och såsom sådan stiftets förnämste messare. Hagström Herdam. 2: 257 (1898).
Spoiler title
Spoiler content