publicerad: 1945
MÖRKA mœr3ka2, v. -ade (Sylvius Curtius 320 (1682) osv.) ((†) pr. ind. sg. -er LPetri Job 24: 15 (1563), SColumbus Vitt. 119 (1668); ipf. -te Ps. 1536, s. 99, PolitVis. 183 (1626)). vbalsbst. -ANDE, -NING (jfr MÖRKNA avledn.).
Ordformer
(-ka 1536—1919. -kia 1541—1739)
Etymologi
jfr FÖRMÖRKA.
a) tr.: fördunkla, förmörka (se d. o. 1 a). Ther mörcktes sool oc moone. Ps. 1536, s. 99; jfr Ps. 1695, 149: 9.
b) intr.: bli mörk, fördunklas; särsk. bildl. BrölBesw. 490 (c. 1670). En sådan Stiärneglantz såm aldrig mörka ska. LejonkDr. 21 (1689).
a) (numera föga br.) tr.: åstadkomma att ngt blir mörkt, göra (ngt) mörkt. PolitVis. 183 (1626; i bild). Önskas förevisning (av skolfilm) tidigare på dagen, måste salen kunna mörkas. SvLärT 1919, s. 733.
b) (†) intr., äv. dep.; i uttr. det mörkar l. mörkas, det börjar bli mörkt; jfr MÖRK, adj. 2 a α. När thet mö(r)-kier. LPetri Job 24: 15 (1563). Sylvius Curtius 360 (1682). Lind (1749). särsk. i förb. det mörkar på l. till, det börjar mörkna. Tå iagh kom till Eedhsockn begynte mörcka på. Gyllenius Diar. 117 (c. 1660). SColumbus Vitt. 119 (1668: til). Widegren (1788).
3) (†) till MÖRK, adj. 2 b: bli mörk, skymma; äv.: svartna (för ögonen). Honom synes lijke som alt thet han seer, lupe om kring, och mörkier för öghonen. BOlavi 10 b (1578). Lind (1749).
a) försvaga (ngns synförmåga l. ögon); med saksubj. (Solen) kan .. them (dvs. ögonen) .. mörcka, och blinda. Sylvius Mornay 37 (1674). Serenius (1734, 1757; under blear).
b) intr. l. i pass. med intr. bet., om öga l. synförmåga: bli svag l. skum, försvagas. Hans öghon begynte mörkias. 1Sam. 3: 2 (Bib. 1541). (Ögonen) begynte mörcka. Tranæus Medewij 49 (1690). jfr: Qwarnen har ingen gång, eller gny, och fänsterne mörkia. Stiernhielm Herc. 509 (1648, 1668).
5) (†) till MÖRK, adj. 8: göra (ngt) dunkelt l. otydligt. (Judarna röja sitt oförstånd) när the taga sigh före til at mörcka och öfwerstryka sådanne Skrifftennes Språåk, hwilke (osv.). Sylvius Mornay 529 (1674).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content