SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1946  
NAIV nai4v (tvåstavigt), adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(förr äv. naif. naiv 1789 (: naïvaste, superl.) osv. naive 1800)
Etymologi
[jfr t. naiv; av fr. naïf (fem. naïve), naturlig, okonstlad, otvungen, uppriktig, (alltför) öppenhjärtig, enfaldig, lättrogen, av lat. nativus, naturlig, medfödd, ursprunglig, till natus, födelse, l. natus, p. pf., född, till nasci, födas (jfr NATION, NATIV)]
om person l. ngns sinnelag, handlingssätt o. d.: okonstlad, omedelbar; om person äv.: öppenhjärtig, troskyldig, oskuldsfull; rättfram; ursprunglig, ”osammansatt”; ofta (o. numera vanl.) med klandrande bibet.: alltför omedelbar, öppenhjärtig osv., barnslig, godtrogen, lättrogen; enfaldig; menlös. Det k(ära) Bror skrifver om Gyllenstolpes bref är öfver mottan naift. Det blef ännu aldrig någon fahn klok deraf. Bark Bref 2: 47 (1705). Måtte .. (skalderna) aldrig glömma, at det misslyckade naiva af allt ger det olidligaste äckel. Höijer 4: 482 (1798). V(ers) 17—20 (i 1 Mos. 7 kap.) .. är en rätt naive och skön beskrifning på vattnets småningom tiltagande högd på de första fyratio dagarne (av syndafloden). Wulf Köppen 2: 642 (1800). Han (är) så godt som Stockholmsbo och hade likväl ej på 15 år varit på Spektaklet — såsom han ganska naift sade mig. Geijer Brev 237 (1828). (Anakreon) är ett barn, så glad, så yr, så skalkfull, men äfven så naiv, så full af grace. SvLittFT 1837, sp. 403. Inom de bildades sfer finnas .. rätt naiva lynnen. Almqvist TreFr. 3: 50 (1843). All sann konst måste i viss mening vara naiv. 2SAH 43: 7 (1867). (F. M. Franzén) var nog naiv att, trots Voltaire, helt enkelt tro på bibeln. 3SAH 2: 807 (1887). Att den hedervärde brefskrifvaren var mycket naiv i sina politiska vyer. KKD 7: 138 (1912). Att .. (barnen) äro omedelbarare, naivare än vi (vuxna människor). Nilsson FestdVard. 104 (1925). Hellström Malmros 26 (1931). — jfr FALSK-NAIV. — särsk. [utgående från bet.: okonstlad] i utvidgad anv., om sak.
a) (†) enkel, osökt; slående, träffande; lättbegriplig. Att bilden (med hönan), såsom bekant och naïv, bör göra mera verkan än det allmänna begreppet fågel. SvLitTidn. 1818, Bih. sp. 12. Et naift bevis, at Ultras (i Frankrike) mera syftat åt Hr Decazes plats, än hans person, ligger deri, at de nu äro nöjde, endast han afgått. SC 1: 168 (1820).
b) (†) lätt, lekande, behagfull. (Ett musikstycke) kan såväl framskrida majestätiskt och stolt, som ock bestå af naiva satser. Mankell Lb. 77 (1835). Små gröna ängslappar och naiva åkrar, af de mest irreguliera former, gömma sig emellan bergsbackar, krönta med stolta, frodiga ekar (i trakten kring Karlshamn). Almqvist AmH 2: 175 (1840). —
Spoiler title
Spoiler content