NAIVISM na1ivis4m, r. l. m.; best. -en.
1) estet. konstnärligt l. litterärt o. d. framställningssätt som (vanl. medvetet) på ett naivt sätt återger l. framställer värkligheten; äv. om åsiktsriktning som hyllar l. eftersträvar dylikt framställningssätt. De extremaste moderniteterna, futurism, kubism, naivism och ultraexpressionism. Siwertz Sel. 2: 61 (1920). (Målarens) naivism är äkta och omedveten. Därs. nr 122, s. 6. OoB 1936, s. 30.
2) (mera tillf.) naivitet. DN(A) 1931, nr 304, s. 8. Försynt och utmejslat återgav .. (skådespelaren) den gamle patriarken (i Hj. Bergmans Patrasket) med all dennes naivism, småslughet och starka familjekänsla. SDS(A) 1932, nr 150, s. 15. jfr: (Skådespelaren Gösta Ekman) är så lekfullt underhållande som rollen kan begära, även om naivismen kanske drives alltför långt. SvD(A) 1930, nr 80, s. 3. —
