[jfr d. nazaræer, t. nazaräer; efter lat. nazaræus, av gr. ναζωραῖος, till stadsnamnet NASARET. — Jfr NASAREN]
1) invånare i l. person som härstammar från staden Nasaret (i södra Galileen); nästan bl. i sg. best. i vissa bibelställen ss. (en ngt ringaktande) beteckning för Jesus. Lundell(1893; bet. oviss). Kristus Nasaréen. Ahlman HvStjärn. 32(1907). Också du var med nasaréen, denne Jesus. Mark. 14: 67(Bib. 1917). särsk. (föga br.) i pl. i utvidgad anv., om de första kristna (ss. lärjungar till Jesus nasarén). Apg. 24: 5(öv. 1883; äv. i Bib. 1917). Waldenström Österl. 318(1896).
Avledn.: NASAREISK, adj. (föga br.) till 1 slutet: som avser l. härstammar från osv. de första kristna, kristen. (Paulus) är en af hufvudmännerna för thet Nazareiska kätteriet. Apg. 24: 5(öv. 1779). Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 101(1834). Björkman(1889).
SAOB
