[av t. nazarener (jfr eng. nazarene, fr. nazaréen), av lat. nazarenus, av gr. ναζαρηνός. till stadsnamnet NASARET. — Jfr NASARÉ]
1) (föga br.) = NASARÉ 1. Björkegren 1850(1786). Nazarenern som törstade och svalt. Gullberg TokPortf. 7 (1895). SvUppslB(1934). särsk. (†) i pl. = NASARÉ 1 slutet. (Paulus) är en Mestare för the Nazareners partij. Apg. 24: 5(Bib. 1541). Brasck Apg. G 4 a(1648).
2) [åsyftande dessa målares starkt religiösa läggning] konsth. anhängare av den religiöst-romantiska målarskola som uppstod i början av 1800-talet i Tyskland (o. sedermera slog sig ned i Rom); i sht i pl. best., sammanfattande, om dessa målare. Estlander KonstH 336(1867). Af 1830-talets romfarare blir Plageman den enda svenska nazarenen. Nordensvan KonstH 421(1900). Josephson Romant. 54(1926). —
Avledn.: NASARENISK (i bet. 1) l. NASARENSK (i bet. 2), adj. [jfr t. nazarenisch]
1) (föga br.) till 1: som härstammar från l. har avseende på (invånarna i) Nasaret. Holmberg 2: 204(1795). Weste(1807). särsk. till 1 slutet: som utgöres av l. skapats av de första kristna. Wij haffuom fwnnet .. (Paulus) wara .. en förmyndare för thet Nazareniska partijt. Apg. 24: 5(NT 1526). Nazareniska psalmer. Pipping Carducci Dikt. 45(1894).
