SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1946  
NATURLIG natɯ4rlig, adj. -are. adv. -A (†, LPetri Kyrkiost. 80 b (1566), Hamb. (1700)), -EN (numera nästan bl. i bet. 10 a, RA I. 1: 381 (1544; i bet. 7 a), Östergren (1933)), -T (Kellgren (SVS) 2: 271 (1791) osv.).
Ordformer
(natur- 1526 osv. nattur- c. 1550. -lig (-gh) 1526 osv. -liig 1546. -ligit (-gh-, -tt), n. 15261773)
Etymologi
[fsv. naturliker; jfr d. naturlig, isl. náttúrligr, t. natürlich; avledn. av NATUR]
— jfr EJ-, O-, ÖVER-NATURLIG.
1) som tillhör ngns l. ngts natur; som ngn l. ngt har l. fått av naturen; medfödd; konstitutiv; vanl. med mer l. mindre abstrakt huvudord; jfr NATUR 1, 2, 8. (Om) Menniskian haffuer en naturlig jnbrunst (dvs. åtrå) ther til (dvs. till att föröka sitt släkte) j hiertat. OPetri Echt. A 3 a (1528). När .. (läkarna) någhon bota, göra the thet medh then naturligha krafft, som är j örterna eller lekiedomen, som the ther til bruka. LPetri 1Post. C 2 b (1555). Naturlig böijelse til ondt eller godt. Tiderus GrLat. 42 (1626; lat.: indola). Skådar man den lefwande Naturen, skall man hos Diuren till sejandes och seendes, intet finna ett som icke den högste med sine naturlige wapn och förswars medel skapat och försedt hafwer. Porath Pal. 1: Föret. 2 (1693). En naturlig känsla af medlidande gör, at vi deltage i andras öden. Boëthius Sedol. 94 (1782). Hennes röst var något vek, men egde mycken naturlig böjlighet och renhet. Carlén Repr. 294 (1839). Det älskvärda jämnmodet är hos Nicander ej tillkämpadt, det är naturligt och medfödt. 3SAH 7: 64 (1892). Prinsen av Wales utvecklades till en något för korpulent goddagspilt, och hans naturliga välvillighet blev mindre märkbar alltefter som hans västar ökade i omfång. Hagberg VärldB 16 (1927). — särsk.
a) ss. adv. naturligt, förr äv. naturliga o. naturligen, av naturen; numera nästan bl. ss. bestämning till ett adj. Wij äre naturliga så til sinnes, at wij wilie haffua för öghonen all ting öffuerflödeliga nogh. LPetri 1Post. Z 7 a (1555). Mödrar älska naturligen sina barn högt. Kolmodin QvSp. 1: 647 (1732). Söt, begåvad, naturligt älskvärd, som hon var, var det egentligen synd, att hon (osv.). Hagberg VärldB 88 (1927).
b) (†) i uttr. naturlig hos ngn l. ngn naturlig (jfr 10 b), som tillhör l. grundar sig på ngns natur. Denna stränghet är honom naturlig. Björn FörfYngl. 85 (1792). Girigheten, hos Edvard (IV av Engl.) icke naturlig, utan en dotter af slöseriet, ledde honom till tyranni. 2SAH 8: 91 (1816). Meurman (1847).
c) om psykisk förmåga, fallenhet, anlag o. d.: medfödd, som ngn har av naturen. En naturligh Bequämligheet til sielfwe Konsten. Arvidi 5 (1651). Män af Lärdom och naturlige gåfwor uthi antiquiteterne. Schück VittA 2: 159 (i handl. fr. 1674). Af det förra (brevet) ser jag, att du har en naturlig åder till poesi. CFMennander (1764) i MoB 3: 23. (Kleons) framgångar som folkledare berodde framför allt på en naturlig fallenhet för att tala till massorna i ett språk, som dessa bättre förstodo än Perikles' vältalighet. Grimberg VärldH 2: 470 (1927). särsk.
α) i uttr. naturligt förstånd l. förnuft, förstånd osv. som ngn har av naturen l. som tillhör människans natur; äv. övergående i bet. 9, om oförvillat l. sunt förstånd. OPetri Kr. 158 (c. 1540). Så dömde det enfaldiga, naturliga förnuftet. Geijer I. 5: 25 (1810). Människans naturliga förnuft. SvUppslB 19: 819 (1934). särsk. (†) i uttr. vara vid sitt naturliga förstånd, ha sitt förstånd i behåll, vara vid sina sinnens fulla bruk. Om Eders Kiärlighet .. drijstar ther uppå, at Wij icke skola wara wid wårt naturlige förstånd, så (osv.). Tegel E14 305 (i handl. fr. 1568).
β) (†) i uttr. det naturliga ljuset, det naturliga förståndet l. däri liggande möjligheter att komma till kunskaper (om Gud). Murberg FörslSAOB (1793). De folk, som icke kommit till tron, men hade det naturliga ljuset. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 361 (1834).
d) (†) i uttr. naturlig kunskap l. kännedom, kunskap osv. vartill man kommer gm att använda sitt naturliga förstånd; kunskap osv. som av naturen är inskriven i människans hjärta. Lag 1734, Föret. s. 1. Naturlig kunskap om Gud. Murberg FörslSAOB (1793).
e) (i sht i fråga om åskådningar i ä. tid) i uttr. naturlig lag, sedliga normer som (av Gud) äro nedlagda i människonaturen; äv. naturlig rätt, rättsordning som ansetts grundad i människonaturen, naturrätt. Then naturliga lagen. OPetri (c. 1535) i Lychnos 1937, s. 137. (Lat.) Ius naturale (sv.) naturlig rett. VarRerV 37 (1538). Trolofningar med Wilkor, måge tillåtas, allenast the med Gudz Ord, naturlig och werldzlig Lag, äre lijkmätige. Kyrkol. 15: 15 (1686). Fr(åga:) Hvad är then Naturliga Lagen? Sv(ar:) En i människans hjerta inskrefven Lag, hvilken befaller henne at göra al then tjenst, som nödig pröfvas til en borgelig sammanlefnad på Jorden. Lallerstedt Dygdel. 62 (1746). Naturliga lagen ålägger föräldrarne, at föda och upfostra sina barn. Flintberg Lagf. 1: 238 (1796). Den naturliga rätten, sade Grotius, eger sitt bestånd och sin sanning så helt och hållet oberoende af Guds vilja, att (osv.). Claëson 1: 30 (1857). Lychnos 1937, s. 131. (†) Tessa bodhordhen (draga) wäl öffwer ens medh the naturligha laghen som säya, Alt thz j vilien menniskionar skola göra idher thz göre j them. OPetri MenFall C 2 a (1526).
f) (i sht i fråga om åskådningar i ä. tid, särsk. under upplysningstidevarvet) i uttr. naturlig religion, religion grundad på människans naturliga förnuft l. ”skriven” i människans inre; förnuftsreligion; det gemensamma för alla historiskt givna religionsformer (tänkt ss. religionens väsen); motsatt: uppenbarelsereligion; äv. naturlig teologi, teologi som uteslutande stöder sig på det mänskliga förnuftet; jfr DEISM 1. Then naturliga religion förfäktas, såsom tilräckelig til saligheten; men af ingen annan, än then, som högmodas öfver sit medfödda lius, och icke vet, huru litet thet är. Bælter Christen 248 (1743, 1748). Naturlig theologie. Kryger (1744; boktitel). Grimberg VärldH 7: 370 (1936).
g) (numera föga br.) mus.
α) i uttr. naturlig ton, om var särskild av de toner som höra till den i ett musikstycke rådande tonartens skala. Höijer (1864).
β) om intervall: uppkommen mellan en skalas oförändrade (skalegna) toner. Londée Kellner 8 (1739). Bergenson Mus. 83 (1903).
h) språkv. i utvidgad anv., i uttr. naturligt genus, i sht förr äv. kön, genus som bestämmes av det kön det betecknade har av naturen; jfr 2 slutet. Rydqvist SSL 2: 287 (1857). Grundbetydelsen var hos maskulinum att beteckna män och hanar, hos femininum att beteckna kvinnor och honor (s. k. naturligt genus). Beckman SvSpr. 25 (1904).
2) (†) som hänför sig till ngns fysiska sida; jfr NATUR 3. (Sundheten synes) intet annat wara än en Macht, til at Menniskiones Lekamens naturlige Wärk kunna rätteligen vthföra. Palmchron SundhSp. C 5 a (1642). — särsk.: könslig, köns-, sexuell; särsk. i uttr. naturlig lem, del, ort o. d., (yttre) könsorgan; jfr NATUR 3 d. Doch skulle han intet naturligit vmgänge haffua medh henne, för än han bekomme in Regementet. Petreius Beskr. 2: 237 (1614). Schroderus Os. 1: 699 (1635: theras naturlighe Ort). Indianerna voro nakna, men deras naturliga lemmar voro dock betäckta. Fréville Söderh. 2: 260 (1776). Kroppens naturliga delar. Möller (1790, 1807).
3) (†) om kärlek (tillgivenhet): grundad på blodsband; jfr NATUR 5. Ingen högh Officerer, Öfwerste, Ryttmästare eller Capitein bedie för någon som Lagligen dömder warder ..; medh mindre han den brotzlige när skylder är, så at dedh hans naturlige kärleek och blodzband kan tilmätas. Krijgsart. 1621, § 149. HC11H 8: 77 (1680).
4) ss. bestämning till släktskapsord; jfr NATUR 5.
a) [efter lat. liberi naturales, filius naturalis] (numera bl. med avseende på romersk rätt) om son l. dotter: som ngn själv avlat l. fött, köttslig, lekamlig; särsk. motsatt: adopterad; i den romerska rätten vanl. om barn i konkubinat l. annan stadigvarande, ehuru icke fullgiltig förbindelse i motsats till barn som är frukt av en tillfällig förbindelse; jfr b; förr äv. i utvidgad anv., om fader l. moder l. broder l. syster o. d.: köttslig, lekamlig. OPetri MenFall E 1 a (1526). Jochim Sleman, saliigh Jacob Slemans rette och naturlige broder. 2SthmTb. 3: 311 (1566). Styffader och Styffmoder älska icke .. styffbarnen på sådant wijs (som de egna), ty the äre icke naturlighe Föräldrar. Schroderus Comenius 600 (1639). (Min andra hustru) hade ingen barn. Hon fick strax på en gång med mig siv omyndug. För hwilka hon war ju så from, som en naturlig moder. Swedberg Lefv. 247 (1729). SvUppslB (1934).
b) (i sht i skriftspr.) om son l. dotter: född utom äktenskapet, utomäktenskaplig, oäkta; jfr a; stundom i utvidgad anv., om moder (l. fader) till barn av utomäktenskaplig börd; ngn gg i uttr. naturlig (halv)broder o. d., (halv)broder o. d. av utomäktenskaplig börd. Dalin Hist. 2: 85 (1750). Ingen skilnad gjordes (i forntidens Sverige) på ägta och naturliga barn, utan alle voro lika berättigade til arf. Lagerbring 1Hist. 1: 473 (1769). I dag berättades, att konungen velat baronisera general v. Döbelens naturliga son. HH XXV. 2: 99 (1810). Ekholmen, hvilket af Johan III var såsom ett Vasagods skänkt åt hans naturliga dotter, (Magnus Gabriel) De la Gardies farmor. Franzén Minnest. 2: 167 (1823). 2SAH 36: 152 (1862: sin naturlige halfbroder). Hans naturliga mor, som hette fröken Karlsson, hade lamphandel. Heidenstam Skog. 225 (1904).
5) (numera ngt ålderdomligt) i uttr. naturlig arvinge (förr äv. livsarve), person som på grund av skyldskap (l. giftermålsförbindelse) är berättigad till arv efter ngn; i sht om son l. dotter till ngn; jfr NATUR 5. Saluge hust[r]v Marg[e]-rettes Jønns Mechilsons j Stoch[o]lm rette och naturliige erffwingar. 2SthmTb. 1: 208 (1546). H. k. M:t var benegen till at göra en christelig testamentz ordning emellan sina konungsliga och af Gudi begåfvade naturliga lifsarfvar. RA I. 1: 532 (1547). Då delinquenten har naturliga arfvingar, såsom barn, hustru etc. Biberg 3: 331 (c. 1823). Naturlig arfvinge. SAOB A 2198 (1901).
6) (†) som bibehållit sin natur, som har kvar sin ursprungliga beskaffenhet o. d.; jfr NATUR 2, 3.
a) om kroppen av död människa: väl bibehållen. Såå lenge och icke länger skulle Christus liggia j graffuenne, än at man förmodha kunde at hans lekamen än nw wore naturlig och färsk, och hade jntit begynnat rotna. OPetri 1Post. 11 b (1528).
b) (†) om luft l. (smak hos) mat l. dryck o. d.: icke skämd l. unken l. fadd o. d.; frisk; uppfriskande, läskande. Att the stuffver, som folcket vistes udi ther i Vijborgh, ähre mykit förstoppede och förqvaffde, så att ther ähr ingen godh naturlig lufft udi them. G1R 26: 188 (1556). Gode bäär, söte och naturlige til at äta. Petreius Beskr. 1: 101 (1614). Ett slagz miödh, som .. är synnerligh godh, naturligh och hälsosam til at dricka. Därs. 3: 27 (1615).
7) (†) ursprunglig; egentlig, värklig, riktig, rätt; som är ngt i ordets egentliga mening; jfr NATUR 6. Om .. (pesten) een rett naturligh Siwkdom, eller och een annan inwertes hefftig Siukdoms Symptoma är, .. här vthi komme icke the Lärde öffuer eens. Berchelt PestOrs. A 7 a (1589). Om hem-ool eller rätt naturlige Swenska oohl. Columbus Ordesk. 13 (1678; uppl. 1908). The fremmande orden måste behålla sina naturliga bokstäfver. Giese Sprachm. 1—3: 486 (1730). Om vokalen näst framför g är lång; så bibehåller g något mer af sitt eget naturliga uttal, än af k; t. ex. Segt, Fegt, Invigt. Boivie SvSpr. 242 (1820). — särsk.
a) ss. adv. naturliga l. naturligen, rätt; noggrant, exakt, uttryckligen; jfr EGENTLIGEN 3 a. RA I. 1: 381 (1544). Sosom iagh war tima är nu nämre siukdom ok grafwen, naturligen att tala, än i mina unga åhr (så osv.). Rudbeck Bref 255 (1685). Naturligen att tala, kan en död ej åter uppstå. Dalin (1853).
b) i uttr. ngns naturliga fädernesland l. naturliga konung l. herre l. överhet o. d., ngns rätta fädernesland osv. Then kärlek .., som hans k. M:t till sitt naturlige fäderneslandh och tess besittne underdåners bästa och vällfärdh haft hafver. RA I. 1: 339 (1544). (Vi utgöra gärna skatten till vår konung) som vi ock vor naturlige herre och öfverhet thess plichtige äre. Därs. 556 (1547). Det .. glorieuse renommé, at hafwa warit Eder unge Arf-Herres och naturlige Konungs rättsinnige Ministrer och trogne wänner (osv.). HC11H 5: 105 (1672).
c) i sådana uttr. som naturlig invånare, inföding, naturlig svensk, samarit, infödd l. riktig svensk osv. The Naturlige Innewåhnerne vthi thetta Landet (dvs. Brasilien). Brask Pufendorf Hist. 103 (1680). Det (skulle) wara ganska undersamt oc beklageligit, om en Naturlig Swensk icke skulle weta, hwar liudet wore i ordet, med mindre han såge det af en vocalis eller consonantis fördubling. Pfeif DeHabitu 140 (1713). At de som allena berömde sig af Judaskapet, och föragtade Samariterna, de voro i minsta måtton Judar, och argare Samariter, än nånsin de naturlige Samariter. Borg Luther 2: 478 (1753).
d) i uttr. naturlig dag, dygn. Emporagrius Cat. O 2 b (1669). Melanderhjelm Astr. 2: 244 (1795).
e) i uttr. naturliga koppor, koppor i egentlig mening, äkta koppor. VetAH 1784, s. 139.
8) (numera bl. ngn gg vid skildring av l. med anknytning till Rousseaus förhärligande av den primitiva människan) som icke påvärkats l. fördärvats av kultur(en), primitiv, vild, rå; äv. (ngt ålderdomligt) om tillstånd o. d.; jfr NATUR 6. Alla dessa Indianer (vid Orinocoströmmen) äro naturliga menniskjor, och mycket lata, så at (osv.). SvMerc. V. 1: 21 (1759). Den sida .. (av den organiska världen), som ännu fortfar i sitt vilda och naturliga skick. Hwasser VSkr. 1: 13 (1852). Den naturliga människan saknar (enl. Rousseau) nästan behov, och därav kommer hennes lycka, ty hon saknar då också anledning att lämna det harmoniska tillstånd, hon befinner sig i. Blanck NordRenäss. 30 (1911).
9) icke tillgjord l. komplicerad; okonstlad, otvungen, konstlös, enkel, äkta, sann; jfr NATUR 6.
a) om person. Enkel och naturlig. Var naturlig i tal, och konstla ej orden i sälskap. Nicander GSann. 44 (1766). Naturlig och oskyldig har hon ej förstått lägga band på sitt ungdomliga väsen. Rydberg Frib. 33 (1877).
b) med mer l. mindre abstrakt huvudord. Den lätta och naturliga skrifarten är .. tjenlig till alla ämnen. Rudenschöld PVetA 1772, s. 18. Ju närmare läsetonen kommer det naturliga uttalet, ju bättre läser man. Lindblom Cat. 4 (1820). (Washington Irvings) humor är icke djup och sammanträngd, men ledig, naturlig och af en välgörande egenskap för sinnet. 2SAH 12: 507 (1827). Han gjorde / Just hvad hans innersta bjöd: allting var naturligt hos honom. Wirsén Vint. 272 (1890). Det var med en skygg och osäker blick, hon mötte sin bild (i spegeln). Där fanns inte en gnista frisk och naturlig glädje. Siwertz Sel. 1: 44 (1920). Ingen skriver egentligen naturligare än (Selma Lagerlöf). OoB 1928, s. 610.
10) som överensstämmer l. passar ihop med ngns l. ngts natur l. med den allmänna situationen l. vad man är van vid l. kan vänta l. har rätt att vänta; som icke gör ett främmande intryck; som ligger i sakens natur; osökt; icke förvånansvärd l. märkvärdig l. egendomlig; som icke utgör ett problem; som man icke grubblar över, som ger sig själv, självfallen; som (lätt) kan förstås l. förklaras; självklar; rimlig; jfr NATUR 1, 2, 6. Göra .. emoot naturligh redheligheet. St. av Est. 8: 4 (Bib. 1541). Thet är wäl naturligit, at wij alle sky widh korszet, och hadhe gerna alla nogh och godha daghar. LPetri 1Post. F 5 b (1555). I Compagniet tilses noga at ej Bussarne af en Naturlig räddhoga för Lazaretet sin siukdom dölja. ReglInf. 1751, s. 471. Att (ordet) miskunsamhet föredrogs framför miskund, enfaldighet framför enfald o. s. v. var en naturlig följd af smaken för -het. VRydberg i SvTidskr. 1873, s. 517. Günther (blev) underrättad om att regenten önskade hans afgång, och han fick en naturlig förevändning att själf begära den, i utgången af en votering i förstärkt statsutskott. De Geer Minn. 1: 168 (1892). För forna tiders människor voro ”pest, krig och hungersnöd” naturliga ting. Wirgin Häls. 3: 7 (1933). — särsk.
a) ss. adv. naturligt l. naturligen.
α) på ett naturligt sätt; i överensstämmelse med sakens natur; självfallet; numera företrädesvis i formen naturligt. PH 5: 3632 (1754). Jag har funnit mannen i något förändrad, så som en man naturligen förändras genom ett längre lefnadsäfventyr. Sturzen-Becker 2: 7 (1850, 1861). Jag kunde inte undgå att lägga märke till att han i hvarje sällskap alldeles naturligt blef medelpunkten. Söderberg AllvLek. 243 (1912).
β) ss. satsadverbial: naturligtvis; givetvis; självfallet; utom i uttr. naturligt nog numera företrädesvis (ngt ålderdomligt) i formen naturligen. Det skall aldrig, naturligen, bli den allmänna meningen, att .. slå sönder skeppet hvarpå man seglar, för att midt i hafvet ombygga det. Leopold 3: 119 (1797, 1816). Naturligen är detta antagande något vågadt. Fahlbeck Ad. 2: 140 (1902). Under sin första vistelse i London 1710—12 hade .. (Swedenborg) naturligt nog fått kännedom om de strävanden, som här gjordes för att praktiskt lösa (longitudproblemet). Lychnos 1944—45, s. 243.
b) i uttr. vara naturlig för l. hos (förr äv. med) ngn, förr äv. vara ngn naturlig (jfr 1 b), passa ihop med ngns natur; vara (lätt) förklarlig hos ngn. Telemach .. hade et nöije, som hos Ynglingar är naturligit, at betrachta och tycka om denne Pracht. Ehrenadler Tel. 11 (1723). Det återstår mig en enda tilflygt uti Sjelf-kärleken, som är så naturlig med vårt kön. Knöppel Ön 37 (1748). Den systemen, som gref Bestucheff fölgt, är Ryssland naturlig. Höpken 2: 249 (1753). Ställningen som polsk valkonung var icke naturlig för en arvtagare till Gustav Vasas tron. SvRiksd. I. 3: 13 (1933).
c) i uttr. den naturligaste sak i världen, ngt synnerligen självklart l. självfallet. Vasenius Samkänsl. 56 (1901). Aderton timmars arbete om dygnet var för .. (Balzac) den naturligaste sak i världen. BonnierLittH 4: 172 (1930).
d) i uttr. av naturliga skäl, av lätt insedda skäl, av lättbegripliga skäl. De högre liggande trakterna (av Skåne) hafva .. af naturliga skäl ett något hårdare luftstreck (än de lägre liggande). Höjer Sv. 2: 584 (1878). SvD(B) 1945, nr 325, s. 10.
e) jur. i uttr. naturlig fordran, rättighet, förpliktelse, förbindelse, obligation o. d., fordran osv. som icke kan göras gällande inför domstol l. exekutiv myndighet, men som står i överensstämmelse med vad som bland omdömesgilla medborgare anses vara rätt o. rimligt o. icke helt saknar rättslig giltighet. De arbetsgifvare, hvilka .. varit vana att af humanitet och välförstådt intresse uppfylla sina naturliga förbindelser till vård om arbetarnes bästa. Forssell Stud. 2: 37 (1884, 1888). Den omyndige säges kunna åtaga sig naturliga förpliktelser. Björling CivR 177 (1908). Kallenberg CivPr. 1: 857 (1924).
11) åstadkommen l. bestämd l. reglerad av naturen; som tillhör den för sinnena förnimbara värkligheten, fysisk; som passar in i natursammanhanget; som icke innebär ett brott mot naturlagarna; som icke grundar sig på ingrepp från en högre värld l. på magi o. d.; som (alltigenom) är av denna världen, jordisk, timlig, världslig; numera nästan bl. med mer l. mindre abstrakt huvudord; jfr NATUR 810. Alt thet som ingår genom munnen, thet går j bwken, och haffuer sin natwrligha vthgang. Mat. 15: 17 (NT 1526). Tå .. Galerius .. förnam vtaff Läkiarna, at hans Siukdom icke war naturligh, vthan at Gudh hade honom then tilskickat för hans Tyrannij skuld, som han emot Gudz Tiänare öfwat hade (så osv.). Schroderus Os. 1: 258 (1635). Strax effter den naturliga födelsen så är jagh uthaf bemälte mina kiäre föräldrar haffd till doop och christendoom. Bolinus Dagb. 7 (c. 1675). Sådana Phænomena (som vädersolar) hafva sina naturliga orsaker. Nordberg C12 1: 154 (1740). (När människan avfallit från Gud) kom en treggehanda död öfver hänne: en naturlig, en andelig och en evig. Nohrborg 78 (c. 1765). Oräkneliga många goda inrättningar hafva .. blifvit gjorde, til .. hvars och ens både naturlige och andelige välgång. Posten 1769, s. 766. Runor (bli) liktydiga med hemlig visdom, vare sig denna är förvärfvad på naturlig eller öfvernaturlig väg. Wisén Oden 44 (1873). Att bruka Guds namn till vidskepelse är att genom Guds namn söka uträtta sådant, hvarom man icke har löfte i hans ord eller hvartill man efter hans vilja skulle bruka naturliga medel. Kat. 1878, nr 29. För den som ser finns ingen skillnad mellan mirakler och naturliga förlopp. Söderberg Ödest. 94 (1922). — särsk. (numera knappast br.) med konkret huvudord. (Kristus) haffuer most wara eenne quinnos affödha, och een rett naturligh menniskia medh lijff och siel. LPetri 2Post. 268 a (1555). (Av mindre vikt) är thett spörsmålett om then stiernon, som lyste och ledsagade the wijse mennenar, hafuer waridt någor san och naturligh stierna, eller såsom Chrysostomus säger: någon Engell. KOF 1: 198 (1575). Alla rådslag och anstalter .. blifva fåfänge och onyttige, när de medel fela, hvilka som senor och ådrar uti den naturliga kroppen gifva alla lemmar sin krafft och rörelse. SvRStBevilln. 1723, s. A 2 b. De naturliga kroppar .. äre vtsträckte til 3 dimensioner, nemligen: lengd, bredd och högd. Triewald Förel. 1: 28 (1728, 1735). Om de sinnliga och materiella, de naturliga tingen kan philosophien ej handla med annat vilkor, än att (osv.). Boström Propæd. 11 (1851).
12) [jfr gr. ψυχικός] (i ä. bibelöversättningar o. i därav påvärkat språkbruk) utrustad med själ, men saknande (Guds) ande.
a) i uttr. (en) naturlig människa l. den naturliga (förr stundom den naturlig) människan. Then naturligh menniskian förnimmer intit aff thet gudz anda tilhörer. 1Kor. 2: 14 (NT 1526; öv. 1883: en naturlig menniska; Bib. 1917: en ”själisk” människa); jfr: Naturligh menniskia är så mykit menniskian är vtan nådhen, bådhe medh förnufft, konst, sinne, och förmågho, och som hon best kan skickat wara vthaff sigh sielff. Gl1Kor. 2: 14 (NT 1526). Den naturliga menniskan, det vill säga, den, som lemnar sig åt sin förderfvade natur och förskjuter nåden, förnimmer intet af det Guds Ande tillhörer. Franzén Pred. 2: 175 (1842). Ahnfelt o. Bergqvist 145 (1895).
b) i uttr. en naturlig kropp (förr äv. ett naturligt lekamen). Thet wardher sådt itt naturlighit lekamen, och wardher vpstondandes itt andelighit lekamen. 1Kor. 15: 44 (NT 1526; öv. 1883: en naturlig kropp; Bib. 1917: en ”själisk” kropp).
13) (†) naturvetenskaplig, naturhistorisk o. d.; jfr NATUR 10. Cloke mestare j naturlighe konster, sådana som man nw kallar philosophos. GlMat. 2: 1 (NT 1526; om de vise männen). Naturlige Scribenter. Baazius Upp. Q 2 a (1629). Naturlige wetenskaper. Hiärne Förb. 4 (1706). En man skapt och skuren til then Naturliga Historiens och Botanikens upkomst och utöfvande. JRothman hos Ferber HortAgerum. 13 (1739; om Linné).
14) som åstadkommes l. åstadkommits av naturen l. naturfaktorer i stället för gm mänskligt arbete l. mänsklig konst; som uppstår l. uppstått l. sker osv. av sig själv l. utan (avsiktliga) åtgärder från människans sida; jfr NATUR 810. Arbeta i naturligt ljus l. naturlig belysning. Naturlig föryngring av skog. Ha naturliga lockar. När dhen naturlige warmen begynner tryta, måste man hielpa vnder medh Pältz- och Stuguwarmen. Grubb 845 (1665). Man hade längesedan bort bannlysa denna mängd af lockar, som åt et naturligt hår gifva utseendet af en half peruk. KonstNyhMag. 3: 39 (1821). Naturlig besåning (sjelfsådd), naturlig återväxt kallas skogsmarkens befröande genom naturens eget åtgörande. Cnattingius (1876, 1894). Naturlig ventilation kallar man den luftväxling, som äger rum genom väggarnas, golvets och takets porer samt genom springor och andra otätheter. Wirgin Häls. 1: 214 (1931). — särsk.
a) om (i sht ngn viss uppgift tjänande l. för ngn viss uppgift lämpligt) parti av l. föremål på jordens yta: som (väsentligen) bildats av naturen l. dess krafter; om äng, skog o. d.: (väsentligen) bevuxen med l. bestående av självsådd växtlighet; som icke är föremål för (egentlig) kultur. Staden har en god naturlig hamn. Naturliga försvarslinjer, gränser. Naturliga Ängar. Alm(Ld) 1772, s. 40. (Västgötaslätten har) liten sluttning, inga naturliga aflopp, utom de få åar och bäckar, som genomskära landet. QLm. 3: 53 (1833). Att republiken (Frankrike) blott ville utvidga sitt område till de naturliga gränsorna, Alperna och Rhen. Ekelund NAllmH II. 2: 42 (1838). Samfärdseln (i Skandinavien) underlättas .. genom naturliga inre segelleder. Roth 2Geogr. 40 (1882). Parken invid slottet med sina jättelika träd har fått tillväxa som naturlig skog. Rosman BjärkSäb. 1: 24 (1923).
b) om död: framkallad av sjukdom l. hög ålder. At .. (E. XIV) är iu genom en rätt naturligh dödh affsompnedt. Tegel E14 316 (i handl. fr. 1577). At aff them icke meer än fem finge een naturligh dödh, alle the andre worde .. j Krijgh ihiälslagne. Lælius Bünting Res. 1: 148 (1588). Sjövall o. Höjer 230 (1929).
c) [efter eng. natural selection] biol. i uttr. naturligt urval, eg.: urval som ombesörjes av naturen; i Darwins utvecklingslära beteckning för förhållandet att de bäst utrustade individerna inom en art utgå ss. segrare i kampen för tillvaron. Sundström Rolle DarwL 133 (1870). Dens. Darwin MennHärl. 1: 102 (1872). SvUppslB 28: 1290 (1936).
d) statist. om folkökning o. folkminskning: beräknad efter förhållandet mellan födelsernas o. dödsfallens antal inom ett visst område under viss tid. Hellstenius BefolknStat. 33 (1874). (Nativitetsöverskottet) plägar äfven kallas den naturliga folkökningen, emedan folkökningen skulle sammanfalla med födelsernas öfverskott, ifall icke in- och utflyttningen tillkomme som ett par högst viktiga faktorer. Uppl. 2: 20 (1903).
15) om olika slag av varor: som finnes färdigbildad i naturen; som icke är en konstprodukt; icke konstgjord l. syntetisk; som icke är en imitation l. ersättning; äkta, ”riktig”, ”vanlig”; jfr NATUR 10, 11. Naturlig sten, gödsel. Naturligt smör. Salt, Sal, Malck, Arabisk, är antingen Naturlighit, thet Naturen sielff födher och wärckar eller giordt, thet man medh Arbete och siudande tilberedher. Forsius Min. 13 (c. 1613). Naturligt Blyhvitt .. har man funnit i Chili och på Ön Gio Fernandez. Modeer PVetA 1788, s. 13. Lunds domkyrka .. är utförd i naturlig sten, sandsten, huggen för hand. Schück o. Lundahl Lb. 1: 95 (1901). Några naturliga sömnmedel hava ej iakttagits, utan alla sådana äro syntetiska. NoK 100: 286 (1931).
16) som återger l. följer l. överensstämmer med naturen l. värkligheten; jfr NATUR 810, 12.
a) lik naturen l. sin förebild; som gör intryck av att vara äkta, illusorisk. Apelles målade vindrufvor så naturlige, at han ther med lockade foglarna. Scherping Cober 2: 194 (1737). I Rostock förlorade .. (Tyko Brahe) sin näsa i en natt-duell ..; men han giorde sig en annan af guld, silver och vax, hvilken syntes helt naturlig. Dalin Hist. III. 2: 318 (1762). (Schadow) öfvergaf freskomålningen och sökte att med oljefärgen ernå ett naturligare uttryck. Estlander KonstH 343 (1867). (Alexander Hummer) härmade det Danska tungomålet så naturligt, att ingen kunde misstänka honom att vara Svensk född. Afzelius Sag. XI. 1: 122 (1868). (Rokoko-)Stilen älskar naturligt bildade, stundom färgade blommor. Hahr ArkitH 454 (1902).
b) i uttr. i naturlig storlek, i fråga om bildframställning: i samma storlek som det avbildade har i värkligheten. Holmberg 1: 974 (1795). Bröstbild i naturlig storlek. 3SAH 10: 216 (1895).
c) i uttr. naturlig färg, på avbildning använd färg som är densamma som det avbildade har i värkligheten. Uggla Herald. 32 (1746). Wetterstedt HeraldOrdl. (c. 1847).
d) om system; eg.: som följer naturen; vari man indelat materialet efter objektens allmänna inbördes likhet (under hänsynstagande till alla deras delar l. egenskaper); i sht i fråga om klassifikation av växter l. djur l. grundämnen; äv. om grupp, familj o. d. vartill man kommit l. kommer vid en sådan indelning. Gedner Linné En fråga 25 (1753). Den växten, som nu är föremålet för vår undersökning, är ganska särskild från både de föregående, änskönt hörande til samma Naturliga ordning. VetAH 1794, s. 261. Jussieu's Växt-System .. är ett så kalladt naturligt system, emedan det betraktar växterna till hela deras organisation. Wikström ÅrsbVetA 1821, s. 293. Några (arter o. släkten) öfverensstämma mera med hvarandra ej blott till hela det yttre utseendet, utan ock i allt hufvudsakligt. .. Sammanfattningar af dylika växtformer har man kallat naturliga familjer. Fries Växtr. 126 (1884). 19Årh. V. 1: 165 (1922; i fråga om grundämnen).
e) mat.
α) (mindre br.) i uttr. naturligt tal, eg.: ”vanligt” tal; helt, positivt tal. 2NF 12: 875 (1909). SvUppslB (1934).
β) i uttr. naturlig logaritm, om logaritm av det slag som lättast kan beräknas; logaritm vars bas är det irrationella talet e (= 2,718281828 ....); motsatt: vanlig l. artificiell logaritm (där basen är 10); äv. naturliga logaritmsystemet (stundom systemet), systemet av naturliga logaritmer. Björling Alg. 2: 42 (1844). De .. s. k. naturliga logaritmerna ha sin huvudsakliga användning i den högre matematiken. Hedström o. Rendahl Alg. 211 (1915).
Avledn.: NATURLIGHET, r. l. f. [y. fsv. naturlikhet, natur, naturlig håg] (Lat.) Naturalitas. (sv.) naturlighet. Juslenius 197 (1745). särsk.
1) till 9 a o. b. Hasselroth Campe 59 (1794). Vi (hava) i vårt språk en massa franska ord, som mer eller mindre höra till och afse de sferer, der naturligheten måst vika för konventionella former. Ydun 1870, s. 69. Varje hans rörelse präglades av naturlighet. Hallström Händ. 255 (1927).
2) till 11. Hændelsens naturlighet. Murberg FörslSAOB (1793). Naturligheten af ett förmenadt underverk. Dalin (1853).
3) till 16 a. Berættelsens naturlighet qvæfver all misstanka. Murberg FörslSAOB (1793). En målnings, en skildrings naturlighet. Dalin (1853). särsk. konkretare, om starkt naturalistisk passage i en framställning. (Våra litterära realister göra sig skyldiga till) hvarjehanda koketteri med cruda naturligheter. Rydberg (1883) hos Warburg Rydbg 2: 500. Sylwan (o. Bing) 1: 81 (1910).
Spoiler title
Spoiler content