publicerad: 1947
NEDFÖR ne4dför l. -fœr, l. (i sht vard.) NERFÖR ne4r- osv., äv. (numera bl. ngn gg, arkaiserande, i sht ss. adv.) NEDFÖRE -före l. -fœre (beträffande uttalet se för övr. anm. 3:o sp. 273), förr äv. NEDERFÖRE, prep. o. adv.
Ordformer
(förr äv. skrivet ss. två ord. — ned- (-dh-) 1541 osv. neder- 1674—1732. ner- 1626 osv. nid- (-ij-, -dh-) 1524—1691. -for 1524. -för 1541 osv. -före 1579—1933)
Etymologi
I. prep.
1) följande sträckningen av l. längs med l. utmed l. över (ngt) i riktning ned, utför (ngt); äv. (numera bl. i vitter stil, arkaiserande) efterställt.
a) motsv. NED, adv. 1. Tå hon .. gick nedh för berghet. Judit 10: 11 (Bib. 1541). (Han) smög .. sig .. ut ur Stugan, och, trappan nedföre, in i köket. Weise 1: 233 (1769). Novemberregnet strilar nedför rutorna. Bergman MVBar. 60 (1926). särsk. i det adverbiella uttr. nedför backe, lid (vard. äv. hopskrivet nedförbacke resp. nedförlid). Uppför lid vinner du men nedför lid tappar jag, sa käringen, sprang i kapp med haren. Ström SvOrdst. 176 (1929).
b) motsv. NED, adv. 2; särsk. i fråga om förflyttning i riktning med strömmen i ett vattendrag. Ahlman (1872). Medan Suliman aga ännu talade, syntes ångaren på afstånd komma nedför floden. Dahlgren Jephson 320 (1891). SvD(A) 1921, nr 205, s. 8. särsk. motsv. NED, adv. 2 a. KKD 1: 119 (c. 1710). Vid vandringen nedför r. ..gatan, hvad får jag se i gathörnet (osv.). Bremer Grann. 2: 93 (1837).
c) i fråga om utsträckningen av ngt; jfr NED, adv. 4. En otalig mängd kanonslupar och platta fartyg anskaffades, som uppfyllde alla hamnar ifrån Dünkirchen hela kanalen nedföre. Adlerbeth Ant. 2: 321 (c. 1815).
2) (†) nedanför.
a) motsv. NED, adv. 1. Thet öffuerste husit paa nörre sidone i Sötegumme grend nijdh for Kakebrinken. OPetri Tb. 6 (1524). Anna var nu ensam med snickar Johanson och stod i en liten ordväxling med honom nedför kökstrappan. Hallström Brilj. 127 (1896).
b) motsv. NED, adv. 8 c: efter. Fast nu naturen säijs på gamla fötter gå, / .. kan hon the foster föda, / Som böra icke långt ned för the första stå. Broms Vitt. 368 (1714).
II. adv.
1) motsv. (o. delvis att uppfatta ss. absolut anv. av) I 1: följande sträckningen av ett visst (uttryckligen angivet l. underförstått) föremål i riktning ned.
a) motsv. I 1 a. Schroderus Comenius 79 (1639). När jag gick nedföre (från fjället), tycktes mig snart skola koma dit (dvs. till Norge). Linné Bref I. 1: 322 (1732). Öfver deras hufvud knakade trappan af fotsteg, tunga och dofva, fotsteg som kommo nedför. Hallström GHist. 142 (1895).
b) motsv. I 1 b. OxBr. 6: 8 (1626). Dryselius Monarchsp. 456 (1691). En full dag behöfde vi för att med strömmens och årornas hjelp komma nedför. Bovallius CentrAm. 272 (1887).
c) (†) motsv. I 1 c, i fråga om utsträckningen av ngt, i uttr. ända nedföre, utefter ett föremål o. d. i hela dess sträckning uppifrån o. ned, ända ned. Han gick klädd i en lång svart rock med knappar ända nedföre. Björnståhl Resa 4: 199 (1782). NorrlS 1—6: 96 (1798).
d) bildl., motsv. NED, adv. 8 (c); särsk. i uttr. det bär nedför (för l. med ngn). Et Folk, som stiger nedföre ifrån en högd, som det tilförene innehaft. Lanærus Försök 101 (1788). Somliga ska gå oppföre och somliga nedföre här i verlden. Jolin MSmith 92 (1847). Förmågan att hoppas var uttömd, det bar endast nedför mot det tomma intet. Strindberg Fagerv. 250 (1902). särsk. (†) i fråga om ordningen mellan personer av olika rang l. tjänsteställning. Icke allenast Præsidenten, uthan ock hwarjom och enom af Adsessorerne, gåendes ifrån then öfwerste nedföre, gifz tijdh och loff i sakenne tala. KOF II. 2: 459 (c. 1655).
2) (†; se dock a slutet) allmännare (utan tanke på att rörelsen l. riktningen följer sträckningen av ett visst föremål): ned, nedåt.
a) motsv. NED, adv. 1. L. Paulinus Gothus Pest. a 2 b (1623). Sloka .. (dvs.) hänga nedföre. Spegel 447 (1712). Bliberg Acerra 234 (1737). särsk. [delvis med anslutning till sådana uttr. som gå, bära nedför, se 1 (d)] (mera tillf.) om väg o. d., i uttr. slutta nedför; äv. bildl. Linné Skr. 5: 22 (1732). Utföre, nedföre sluttar den väg, som leder till döden. Melin Pred. 1: 118 (1844).
b) i fråga om utsträckningen av ngt; jfr NED, adv. 4. Naturens regioner gå lika så långt nedföre, som upföre. Thorild (SVS) 3: 151 (1792).
c) bildl., motsv. NED, adv. 8. Preutz Kempis 390 (1675). Vår svaghet, som altid vil nedföre, til de lätta och gemena nöjen. Thorild (SVS) 3: 72 (1791).
Ssgr (till I 1 a, II 1 a, 2; jfr I 1 a slutet): A: NEDFÖR-BACKE, -SLUTTNING, se B.
B: NEDFÖRS-BACKE. (nedför- 1842 osv. nedförs- 1902 osv.) nedförssluttning av backe, utförsbacke. Lönnrot SvSkr. 2: 341 (1842). Kuperad väg med mindre upp- och nedförsbackar. SvD(A) 1921, nr 99, s. 7. —
-SLUTTNING. (nedför- 1923 osv. nedförs- 1937 osv.) sluttning som (i förh. till ngn) går nedåt, utförssluttning. Hamilton Ridn. 220 (1923). Aronson Byar 190 (1937). —
-VÄG. utförsväg.
Spoiler title
Spoiler content