publicerad: 1947
NEDGÅ ne3d~gå2 l. (i sht vard.) NERGÅ ne3r~, äv. (numera bl. ngn gg, arkaiserande) NEDERGÅ ne3der~, förr äv. NEDERGÅNGA, v. -går, -gick, -gingo, -gått, -gången; se för övr. GÅ. vbalsbst. -GÅENDE; jfr NEDGÅNG.
Ordformer
(ned- 1617 osv. neder- (-dh-) 1541—1871. nedre- 1681. ner- 1674 osv. nid- c. 1635. nider- 1560—1642. -gå 1541 osv. -gånga 1560)
Etymologi
1) om levande varelse: gående förflytta sig ned; jfr NED, adv. 1, 2, 3, GÅ I 1, 2. 2Sam. 16: 1 (Bib. 1541). Om morgonen, sedan Ulftand med sina drängar var nedergången til hafs-stranden, at bese et skepp, .. bröt (osv.). Celsius G1 2: 126 (1753). En hvälfd stenkällare, dit man nedgick genom en lucka på golfvet. Fryxell Ber. 3: 17 (1828). Ödman UngdM 1: 12 (1862, 1881). — särsk.
b) (tillf.) gå ned sig; jfr NED, adv. 3 d. (Vid vandring på svag is borde en stång medföras) på det, at i fall af olycka den nedgående måtte hafva något at hjelpa sig med. DA 1771, nr 1, s. 2.
c) (i vitter stil, numera knappast br.) bildl., i uttr. nedgå i graven l. det tysta l. skuggornas natt l. ensamt (med bestämningen underförstådd), betecknande att ngn begraves l. dör. Fru Sophia Elisabeth Brenner .. är nu efter Naturens lag nedergången i det tysta. JHorn (1732) hos Brenner Dikt. 2: Föret. 1. Grafven återsänder / Hvar nedergången vän. Atterbom SDikt. 1: 81 (1811, 1837). Wirsén NDikt. 41 (1880).
2) allmännare, om levande varelse l. om föremål: förflytta sig ned; jfr NED, adv. 1, 2, 3, GÅ I 3. Palmchron SundhSp. 231 (1642). Alla dammar böra förses med nödige bottnluckor, för den upp- och nedgående fisken. PH 8: 327 (1766). Efter fulländad bearbetning nedgår massan genom de lutande rännorna till formrummet för att der slås till tegel. TT 1875, s. 63. Velocipeder med upp- och nedgående trampor. Därs. 1900, M. s. 33. — särsk.
a) om tåg l. (resande med) fartyg o. d.: gå resp. resa till en plats längre ned (särsk. söderut); jfr NED, adv. 2. Nedgående tåg. På nedgående, på väg söderut, vid nedresa. Serenius S 4 a (1734). Önskar man på nedgående med minsta dröjsmål fortsätta till Stockholm, så kan man (osv.). TurHb. 1: 187 (1894).
b) om klocklod: glida ned i det läge där dess drivkraft upphör; äv. i utvidgad anv., om urfjäder l. ur o. d.; vanl. i p. pf. Ett nedgånget ur. Afzelius Sag. IX. 2: 145 (1860). särsk. bildl., i p. pf., om människa, betecknande att krafterna tagit slut. Wägner Norrt. 24 (1908). Du såg verkligen ut att behöva (vila). .. Men verkar jag så nergången, tycker du? Blomberg Än 174 (1939).
c) i utvidgad anv., om person, i uttr. nedgå med ngt, vid byggande l. anläggande av ngt ge det en sträckning (så l. så djupt o. d.) ned (i marken, genom ett visst skikt o. d.), tränga ned med ngt; jfr 4, 5. VetAH 1815, s. 64. (Olje-)bolag, hvilka .. nedgingo med 50 till 200 fot .. djupa schakt. TT 1872, s. 308.
3) om himlakropp (särsk. solen): (skenbart) sänka sig l. sjunka mot l. under horisonten; ofta i bildl. uttr.; jfr NED, adv. 3 b, GÅ I 3 e; särsk. i uttr. vara i nedgående. Tijn sool skal icke meer nedhergå. Jes. 60: 20 (Bib. 1541). I dörren stod Katrina och såg på den nedgående solen. Almqvist Grimst. 21 (1839). Nederlaget vid Tönningen och andra motgångar i Norden tycktes visa Karls stjerna i nedgående. 2SAH 40: 436 (1865). — särsk.
a) (i vitter stil) oeg., om tidsperiod (dag, år o. d.): lida mot sitt slut; ta slut, sluta; försvinna, förgå. Frese VerldslD 140 (1726). 2SAH 2: 217 (1799). Vi förbide en dag, som aldrig nedergår. Wallin 1Pred. 2: 394 (c. 1830). I blod nedgick det adertonde seklet. 3SAH 2: 214 (1887).
b) (i vitter stil, mera tillf.) bildl., allmännare: försvinna, dö bort. Lucidor (SVS) 22 (c. 1670). Minnet af dig skall ej nedergå, / Förr än vår sol går ned, den sista. CVAStrandberg 1: 303 (1871).
4) om föremål, med tanke på dess utsträckning: ha sin utsträckning l. sträcka sig nedåt; jfr NED, adv. 1, GÅ I 15. Gosselman Col. 2: 102 (1828). Klädning af tjockt siden, på framvåden prydd med nedgående sammetsränder. SthmModeJ 1851, s. 5. Elge BoktrK 96 (1915).
5) med saksubj.: räcka l. nå (så l. så långt l. djupt) ned, sträcka sig ned (till ngt); äv. bildl.; jfr NED, adv. 4, 9, GÅ VIII 14. Risingh LandB 53 (1671). Trolle-ätten nedgår, liksom Tottätten, i vår medeltid. BL 17: 311 (1849). När .. pålarne ej nedgå till fast mark. TT 1902, V. s. 51.
6) till NED, adv. 6, om sak, i fråga om nivåsänkning l. minskning i höjdled: minskas, sjunka, falla o. d. Vattnet har nedgått i floden. Sundén (1887). Att fälgkanten blifvit tillbucklad, hvilket lätt kan ske, om man kör på en nedgången ring. Nerén HbAut. 2: 89 (1912).
7) (†) metall. om (uppsättning av) järnmalm o. d.: under färskningsprocessen smälta o. sjunka ned o. samman; jfr NED, adv. 6, 12 b. Rinman JärnH 386 (1782). JernkA 1843, s. 293.
8) (i sht vard.) gm (långvarig) användning komma (sko, skosula) att mista sin ursprungliga form o. sjunka ihop resp. ned; i sht i p. pf.; jfr NED, adv. 6. En nedgången skosula. Strindberg Fjerd. 75 (1877). Nedgångna näbbskor. Hallström Than. 212 (1900).
9) i vissa bildl. anv., till NED, adv. 8.
a) till NED, adv. 8 a: sänka sig, sjunka, falla o. d. Några kromatiska skalor i upp- eller nedgående. Norman MusUpps. 59 (1883, 1888). särsk. geneal. i uttr. i nedgående linjen, i nedstigande led. Verelius 182 (1681). Bælter JesuH 1: 54 (1755). jfr (†): Sedan finne wij .. Konung Göstaffz Slächtz Register igen nidergångandes ifrån Konung Erich Läspes Broder. Svart Ähr. 46 (1560).
b) till NED, adv. 8 b; dels om pris, värde, kvantitet, antal o. d.: minskas, avtaga, sjunka, falla; dels om vara o. d.: falla i pris l. värde, minskas med avs. på kvantitet l. antal osv. KKD 3: 14 (c. 1705). Hafre är i nedgående och vigtig vara säljes till 18 1/2 à 19 sk. Snällp. 1848, nr 47, s. 4. Priserna visa en nedgående tendens. Hjälp dig själf 9: 18 (1904). Trävaruexporten nedgick i allmänhet över hela linjen. NordT 1931, s. 228.
c) till NED, adv. 8 c.
α) tränga ned till ett lägre (socialt) skikt o. d. Bildningens nedgående till massorna. Topelius Fält. 2: 318 (1856).
β) vara stadd i tillbakagång, dala, sjunka; avtaga, minskas; försämras; särsk. i uttr. vara i l. på nedgående o. d.; jfr 3. Mörk Th. 1: 38 (1749). Amsterdams uppstigande gick ännu mycket hastigare än dess företrädares (dvs. Antwerpens) nedgående. UB 7: 49 (1874). Aspasia, jag hör att vår vänskap är på nedgående. Strindberg HMin. 1: 164 (1905). jfr (†): Then som til sitt Hws (dvs. sin familj), ond Grund först läggia må, / Han thet i kortan tijdh skal finna nidergå. Palmchron SundhSp. 342 (1642).
γ) (†) sänka sig l. förfalla (till ngt klandervärt). Att regeringen i detta mål nedgått till en misstänksam laggrannhet. Adlerbeth Ant. 2: 116 (c. 1815).
Spoiler title
Spoiler content