publicerad: 1947
NJUGG njug4, adj. -are; adv. -T.
Ordformer
(niucht, adv. 1645. niug 1544—1745 (: niugt, adv.). njugg (-iu-) 1588 osv. nyggast (-est), adv. superl. 1555—1668)
Etymologi
[motsv. l. besläktat med ä. d. nygger, njugg, nor. nøgg, snål, girig, isl. hnøggr, sparsam, girig, mnt. nouwe, trång, smal, knapp, fin, njugg (jfr NOGA, adj.), mht. genou (t. genau), feng. hnéaw; sannol. till stammen i sv. dial. nägga, stånga, isl. hnøggva, stöta, mht. niuwen, nūwen, krossa, stampa, o. gr. κνύω, skrapar, river, sakta vidrör; med grundbet. ”(en) som gnider” (jfr GNIDA I 3, GNIDARE 2). — Jfr NAGGVÄRJA, NOGA, adj., NÄGG]
1) icke givmild l. generös; icke slösaktig; sparsam; numera vanl. klandrande o. mer l. mindre klart övergående i bet.: alltför sparsam, knusslig, snål; stundom: sniken, girig; äv. i utvidgad anv.: som vittnar om l. är förbunden med njugghet. Njugg på, äv. med l. om ngt. Schroderus Dict. 162 (c. 1635). At .. the icke äro, tå the döpa barnen, niugge på watn. Swedberg Cat. 457 (1709). Min Far tyckte at jag var njugg och sedig, då jag i högsta grad var bögd til alt ondt. Posten 1768, s. 161. Han är så njugg om styfvern. Sahlstedt (1773). Publiken var .. mycket njugg på bifall. Norman MusUpps. 113 (1883, 1888). Han är njugg mot de fattiga. Torpson Norden 257 (1887). Smör försäljes, hvarför man är njugg med det i hushållet. Därs. 283. En njugg museipolitik. Rig 1939, s. 45. — jfr KÄRLIG-NJUGG. — särsk.
a) i substantivisk anv., i ordspr. Niugger spar grömer nöther. SvOrds. B 7 b (1604). Dhet niugger gieer, må raggen tiggia. Grubb 88 (1665). Niugg spar och Fan tar. Envallsson (1784; boktitel).
b) bildl., om sak; särsk. om natur(förhållanden) l. jordmån o. d.: som lämnar sparsam avkastning, mager; sträng, hård. (Sveriges) hårda och njugga Climat. Kellgren (SVS) 2: 261 (1787). Att en eljest njugg och sparsam natur (har) begåfvat polarlanden med rikligare förråd af ätliga svampar än andra land. LbFolksk. 104 (1868). Gå och gräva i njugga tegar. Ekelund Vis. 93 (1918). Bouppteckningarna äro ganska njugga i fråga om (vissa) uppgifter. KyrkohÅ 1933, s. 142.
2) så beskaffad att den l. det bl. nätt o. jämnt l. icke riktigt väl förslår l. räcker till (för visst syfte), knapp (se KNAPP, adj. 2), sparsam; knappt tilltagen. Schroderus Os. III. 1: 340 (1635). Aldenstund Cancellisterne .. icke .. kunna bestå vid ett njuggt vnderhålle. Schück VittA 4: 218 (i handl. fr. 1722). (Vallgossens) ofta njuggt tilltagna matsäck. Torpson Norden 244 (1887). Njuggt utrymme. Risberg Aisch. 20 (1890). Ställes betalningen ej för njugg, så skall (osv.). Verd. 1891, s. 247. Hallström El. 19 (1906; om vila). Östergren (1933). — särsk.
a) (numera mindre br.) om gräs l. bete: icke riklig, icke ymnig; mager (jfr MAGER, adj. 3 b); förr äv. om hår- (växt): icke tjock, tunn. (En bra häst bör bl. a. ha) En stor och bred panna; .. niuggt hår och mörkt. Broocman Hush. 3: 22 (1736). Våra uttröttade djur beta det njugga gräset på kullarna. Hedin GmAs. 2: 334 (1898). Dens. Tsangpo 1: 258 (1920).
b) (†) i fråga om måttsbestämningar: knapp (se KNAPP, adj. 2 a). Een niugg Tunne Fierding. Lælius Bünting Mynt 23 (1588).
c) (numera föga br.) i uttr. med njugg (äv., i sht i Finl., njuggan, stundom njuggaste, förr äv. njugga l. njugger) nöd, förr äv. njugga l. njugge nöden, med yttersta nöd, med knapp nöd. ALaurentii Ciegler 116 (1620: niugge nödh). Deras anförare kom med niugge nöden .. där ifrån. Girs J3 75 (1627). Eneman Resa 2: 37 (1712: njuggaste). Med niugger nöd. Lind (1738). (Tidskriften) ”Suomi” utkom. Med njuggan nöd bar det sig första året utan ekonomisk förlust. Cygnæus 6: 170 (1842). Nylander Sjöfolk 2: 98 (1906).
d) (†) i vissa adverbiella anv.
α) nätt o. jämnt; (blott) med svårighet; knappast (se d. o. 1); vanl. i superl.; äv. i uttr. som njuggast. UppsDP 21/5 1595 (: som niuggast). Szå att man niuggest kann så månghe penninger till väghe bringhe. OxBr. 5: 45 (1613). At man niugt ett tekn aff thet Gudhdomlighe liwset .. (i förnuftet) meer skönia kan. Palmchron SundhSp. A 3 b (1642). Block MotalaStr. 16 (1708: som niuggast).
β) vid storleks- l. måttsbestämningar: icke fullt, knappt, knappast (se d. o. 3); stundom i superl. Palmchron SundhSp. 9 (1642). (Det finns) niucht 3 al:r klädhe i bägge paren byxorna. 2Saml. 39: 61 (1645). (Stenen) wägar niuggast 2 ℔. Hiärne 2Anl. 80 (1702).
γ) i superl., för att beteckna att just som ngt skett ngt annat omedelbart äger rum: knappast (se d. o. 4). Kongl. Commissarierne hafwa niuggast fåt taga afträde och nu komma J lickwäll fram med tertiæ classis voto (osv.). RARP 6: 108 (1657). HTSkån. 1: 216 (1659).
3) (†) noggrann; äv. i uttr. som njuggast, ss. adv.: på noggrannaste sätt. Att han förtenskuld leffwererer för:ne Hans samme järn på en wiss och niuga förschriffwing. G1R 16: 317 (1544). Så at ther tu än skulle wägha tins nästes brott, som nyggast, äro the likwel (osv.). LPetri 2Post. 160 b (1555).
(1) -HÄNT, stundom -HÄND, p. adj. (mindre br.) sparsam, njugg. Johansson HomOd. 11: 339 (1844). Östergren (1933).
(1) -SKORPA. [jfr sv. dial. njuggskorpa] (†) bildl.: alltför sparsam person, gnidare, snålvarg. Serenius (1734; under nig). Murberg FörslSAOB (1793; ”mindre värdigt ord”).
Avledn.: NJUGGA, v., se d. o. —
NJUGGELIGEN l. NJUGGLIGA, adv. (niuggel- 1745. niuggl- 1640. -a 1640. -en 1745) (†) till 1: sparsamt; torftigt. Lefwa niuggliga och sparsamliga. Linc. (1640; under habeo). Juslenius 383 (1745). —
NJUGGHET, r. l. f.
2) (föga br.) till 1 b: hårdhet, stränghet. Ett hårdt luftstrek, der naturens njugghet .. vägrar det beqvämliga. 2SAH 1: 101 (1786, 1801). —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content