SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1947  
NOT- nω3t~ (i NOT-TALJA) l. nå3t~ (i NOT-SKRUV o. NOT-SLANGA), förr äv. NOTE- l. NOTS-.
Ordformer
(not- (-oo-, -th-) 1550 (: Noteslanger) osv. nott(h)- 1562 (: Halffnottzslanger)—1567 (: Notth Slange Lodh))
Etymologi
[av t. noth, nöd (se NÖD)]
i ssgr för att beteckna att ngt har avseende på nödläge l. användes i nödfall, ss. reserv o. d.
Ssgr: NOT-REM. (†) på sadelmundering: reservrem. Mässings Sadelknapp med där vid häftad Nootrem. FörordnRyttBeklädn. 1729, s. 5. PH 6: 4086 (1756). KrigsmSH 1802, s. 60. —
-SAKLIG, se nödsakelig. —
-SKRUV. (förr) artill. vid en stång fäst skruvformigt redskap som användes för att taga ut laddningen o. d. ur en laddad kanon. Grundell AnlArtill. 2: 45 (c. 1695). Plunderskruf, Notskruf och Fogeltunga, nyttjas att plundra laddade kanoner, och fästas i denna afsigt i ändan af långa stänger. Hazelius Artill. 70 (1833). Dalin (1853). —
-SLANGA. (not- 1553—1908. note- 1550—1615. nots- 1562) [jfr t. notschlange] (förr) artill. visst slags mycket lång o. tung kanon som ingick i sht i äldre fästnings- o. belägringsartilleri. ArkliR 1550, avd. 2. G1R 25: 419 (1555). Notslange vm 18 fötter lång och skiute 20 skålpund och wäge — 24 skippundh. ArkliR 1564, avd. 44. Strindberg SRidd. 122 (1908).
Ssg: notslange-lod. (†) kula till notslanga. ArkliR 1567, avd. 15. —
-TALJA. [jfr t. nottalje] sjöt. benämning på taljor som äro huggna på nottaljeskänklingarna o. avsedda ss. reservinrättning för styrningen; jfr nöd-talja, grund-talja. Ekbohrn NautOrdb. 160 (1840). UFlott. 2: 54 (1904).
Ssgr (sjöt.): nottalje-kätting. var o. en av de kättingar som äro anbragta på rodret på större fartyg o. som komma till användning, om rodret l. styrinrättningen skulle bliva obrukbara. Engström Skeppsb. 63 (1889).
-skänkling. nottaljekätting; särsk. om de förlängningar av nottaljekättingarna i vilkas ändar nottaljor kunna huggas. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 126 (1796). Ekelöf Ordl. (1898). —
-VULEN. (†) sorgmodig? modstulen? Som .. (kalkonerna) äro mycket notvulne, och deras mästa tidsfördrif är at leta fram olyckor, så kan en liten molntapp på Himmeln, öfver hvilken de hela dagen gå och jämra sig, komma dem at trampa ihjäl den ena ungen efter den andra. Brauner Bosk. 61 (1756).
Spoiler title
Spoiler content