SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1947  
NOTARIELL 1tariäl4 l. nωt1-, l. 01—, adj.; adv. -T.
Ordformer
(-el 17541906. -ell 1886 osv.)
Etymologi
[jfr t. notariell; till NOTARIE, sbst.1]
jur. som har avseende på l. hör till l. härrör från en notarie resp. en notarius publicus l. dennes institution. 2ne notariele betygander med Stämpl(at) Papper. BoupptVäxjö 1754. Notariela och jurisdiktionela ärenden. BtRiksdP 1900, 3Hufvudtit. s. 40. Sökandens namnunderskrift å ansökningen (skall) vara notariellt bestyrkt. Hernberg Rättsh. 17 (1922). Då Arnold infann sig i Uppsala (ss. ärkebiskop), lät kapitlet i ett notariellt instrument skildra vad som passerade. SvKyrkH 2: 352 (1941).
Spoiler title
Spoiler content