SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NOTARIE nωta3rie2 l. 0400, sbst.1, m.||ig.; best. -en; pl. -er; äv. (om ä. förh. o. i uttr. notarius publicus) NOTARIUS nωta4rius, äv. 0302, m.; i best. anv. utan slutartikel; pl. notarier l. (numera bl. i uttr. notarii publici) notarii (Botvidi Gymn. 10 (1633), SvStatskal. 1946, s. 471 (: Notarii publici)). Anm. Ordet förekommer i ä. tid med genomgående lat. böjning. 2SthmTb. 5: 275 (1577: vnder en publico notario). Humbla Landcr. 578 (1740: en Notarium, ack. sg.).
Ordformer
(not- (-th-) 1531 osv. nott- 1590. -arie 1658 osv. -arier, pl. 1531 osv. -arius 1556 osv.)
Etymologi
[jfr fd. notarii, pl., ä. d. notarius, d. notar, fht. notāri, mht. notarie, t. notar, eng. notary, fr. notaire; av lat. notarius, (snabb)skrivare, sekreterare, till nota, tecken (se NOT, sbst.2), o. notare (se NOTERA, v.2)]
1) (titel för) vanl. juridiskt utbildad tjänsteman vid domstol, ämbetsvärk l. annan offentlig institution o. d. med uppgift att föra protokoll, uppsätta o. expediera skriftliga handlingar o. d.; särsk. (före 1944) om dylik tjänsteman i ngn av mellangraderna i centralt ämbetsvärk (numera med titel: byråsekreterare) l. om rättsbildat biträde vid domsaga (numera med titel: tingsnotarie); äv. ss. titel för vissa kanslitjänstemän inom riksdagen och för personer som ha en sekreterares uppgift vid vissa kyrkliga förrättningar; ofta ss. senare led i ssgr som äro titlar för tjänstemän inom den lokala statsförvaltningen, länsstyrelserna l. städernas förvaltning samt elliptiskt för äldre l. yngre ssgr av detta slag; i fråga om utländska förh. vanl. om offentlig tjänsteman med ungefär samma funktion som en notarius publicus har i Sv.; äv. (i icke fackmässigt språk) i vidsträcktare anv., ss. titel för juridiskt utbildad (i sht yngre) person som sköter ngn syssla med skrivgöromål som ha viss likhet med dem som ålågo notarierna inom förvaltningen; förr äv. allmännare: sekreterare. Effter thet her i Rijket icke brukes Notarier, som thenne .. (vår) Protestation och Appellation, vthj en rätt Jnstrumentz eller breffz forma stelle eller skicke kunne. G1R 7: 544 (1531). Ther behöfwess (vid universitetet) och een secretarius eller notarius, som skrifwer acta in consistorio, item bref och andra handlingar, som academien widkommer. Annerstedt UUH Bih. 1: 150 (i handl. fr. 1620). The siw Notarier (hos biskop Fabian), som författade Martyrernas Bedriffter. Schroderus Os. 1: 174 (1635). (Till betjäningeni ståndens kanslier) räknes .. i Preste-Ståndet en Notarie och två Cantzlister. RO 1810, § 24. Hvar och en civil, som i Stockholm icke är något annat, är åtminstone notarie, rätteligen vice notarie. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 59 (1856). Anser häradshövding sig vara i behov av biträde, som på eget ansvar utför viss del av hans ämbetsgöromål, anmäle det hos hovrätten, som förordnar om anställande i domsagan av en förste notarie. SFS 1918, s. 811. Som notarie (vid prästvigningen) tjänstgjorde stiftssekreterare B. SvD(B) 1946, nr 344, s. 5. — jfr AKADEMI(E)-, AUKTIONS-, BROTTMÅLS-, BÄRGS-, CIVIL-, DOMKAPITELS-, HOV-, HOVRÄTTS-, KONSISTORIE-, KYRKO-, KÄMNÄRS-, LÄNS-, POLITIE-, PROTO-, RELATIONS-, RÅDHUS-, STADS-, STÄRBHUS-, ÄMBETS-NOTARIE m. fl. — särsk.
a) om sekreterare i studentnation i Lund. Uthi Hr. Notariens Holsts frånwaru inprotocollerar underskrefne hvad d 23 Octobr och 6 November proponerat blef. ProtNatScan. 1689, s. 96 [jfr: Henricus Holst Notarius Nationis. ProtNatScan. 1685, s. 81]. LUKatal. 1946, v.-t. s. 106.
b) (förr) om skolgosse som tjänstgjorde som ordningsman o. bl. a. antecknade begångna förseelser o. d. Botvidi Gymn. 10 (1633). Notarien utj Rectoris class här i Jönkiöpingz Schola. VDAkt. 1735, nr 260. Ödmann Hågk. 56 (c. 1805; uppl. 1918). jfr GYMNASII-NOTARIE.
2) [av nylat. notarius publicus, till publicus, offentlig (se PUBLIK, adj.)] i uttr. notarius publicus, förr äv. publicus notarius, om offentlig tjänsteman som är skyldig att under ämbetsmannaansvar efter ansökan värkställa växelprotester, bevittna underskrifter, bestyrka riktigheten av översättningar o. avskrifter, övervaka utlottningar o. lotteridragningar, lämna allmänheten biträde vid upprättande av handlingar osv.; äv. i fråga om utländska förh. Publicus notarius tiill Lÿsbona stadh. 2SthmTb. 3: 157 (1556). Secreteraren Silfverstierna præsenterade Johan bestelning att blifva publicus Notarius i Stocholm. RP 8: 600 (1641). Thenna protest, at betalningen ej fölgt, låter innehafvaren af en sådan Sedel giöras hos Acceptanten, igenom Notarius Publicus, med adjungerade 2:ne vitnen. FörordnSkuldsedl. 1746, s. 2 b. Vid denna dag inför undertecknad, Notarius Publicus i Uppsala, verkställd utlottning av (osv.). Upsala(A) 1923, nr 230, s. 2. SFS 1932, s. 1237.
Ssgr: A (till 1): NOTARIE-BEFATTNING. Crusenstolpe Mor. 2: 251 (1840).
-KONTOR. (notarie- 1769 osv. notarii- 1736) (förr) (lokal för) den avdelning i ett ämbetsvärk där notarierna arbetade. Notarii Contoiret (i bärgskollegium). Henel 1735 116 (1736). Murberg FörslSAOB (1793).
-PÄNNINGAR, pl. (förr) den hälft av notarietunnan som uppbars i pänningar av kyrkoherdarna i Halland. Pastoris Notariepenningar. Osbeck Lah. 96 (i handl. fr. 1769). 2NF 20: 65 (1913).
-SYSSLA, r. l. f. (notarie- 1731 osv. notarii- 1759) 2RARP 6: 533 (1731).
-TJÄNST. (notarie- 1787 osv. notarii- 16971730) Arnell Stadsl. 3 (1730). särsk. (†) till 1 a, om befattning ss. en studentnations notarie. Effter Nationis consens, emottog Haq(uinus) Segerströ(m) Notarij tiensten. VärmlNatLdP 5/12 1697.
-TUNNA(N). (notarie- 1769 osv. notarii- 1869) (förr) anslag, bestående av en tunna spannmål, som före 1900 utgick av kyrkotionde i Halland o. urspr. utgjorde ersättning till kyrkoherden i hans egenskap av kyrkans räkenskapsförare, men som senare (fr. o. m. 1769) delades, så att ena hälften utgick till kyrkoherden o. den andra hälften till fattiga prästänkor. Osbeck Lah. 97 (i handl. fr. 1769). SvUppslB (1934).
B (till 1; †): NOTARII-KONTOR, -SYSSLA, -TJÄNST, -TUNNA(N), se A.
C (till 2): NOTARIIPUBLICI-BEFATTNING. (äv. skrivet notarii publicibefattning) SFS 1882, nr 49, s. 1.
D (till 2; i icke fackmässigt spr.): NOTARIUSPUBLICUS-BEFATTNING.
-FÖRORDNANDE. SD 1901, nr 429, s. 2.
Avledn.: NOTARIAL, se d. o.
NOTARSKA, f. (†) till 1: hustru till l. änka efter en notarie. Tegnér Armfelt 1: 5 (cit. fr. 1757).
NOTARIAT, NOTARIELL, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content