NUBBA, f.; anträffat bl. i pl. -or.
Etymologi
[jfr sv. dial. nubba, kort tobakspipa, liten kvinna; avledn. av NUBB i bet.: liten stump o. d. — Jfr NUBBIG]
(†) om knottror (på hud). (Bärgens höjd gör litet till jordens storlek) warandes de intet mera at skönias, än som små nubbor och wartor på en stor Kropp. Hiärne 2Anl. 134 (1706).
SAOB
