SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NUBB nub4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar, stundom äv. = (Barthel Harstena 121 (1933: spetsiga nubb)).
Etymologi
[jfr sv. dial. nubb, kort knubb, litet stycke, kortväxt mansperson, liten spik, nor. nubb, järnplugg, skostift, kort o. klumpig person m. m.; besläktat med sv. dial. nuv, nubb (Finl.), nuvug, kullig, utan horn (jfr NUVIG), nor. nuv, avstympad förhöjning, hårtofs, får med korta öron, fnor. núfa, trälinna som för stöld fått näsa o. öron avskurna, nor. nuva, stympa, korta av, isl. hnúfa, ”stubbnäsa” (ss. tillnamn); av ett germ. hnuƀ- o. ursprungl. betydande: liten stump l. dyl. — Jfr NUBBA, sbst. o. v.1, NUBBE, NUBBIG, NUBBSTEN]
1) (järn)spik av normalt 6—18 millimeters längd, numera oftast maskinpressad o. koniskt avsmalnande l. (frånsett spetsen) med kvadratisk genomskärning; ofta motsatt: stift; äv. allmännare, om liten spik (med jämförelsevis stort huvud); förr äv. om liten spik av en sort som vägde mindre än ett skålpund per tusen; i sht förr äv. om (mer l. mindre trubbig) metallten av jämförelsevis liten längd (se b o. c); äv. bildl. BoupptSthm 5/10 1683, Bil. I fönstret .. (hade man) almanakan, som hängde på sin nubb. CFDahlgren 5: 5 (1832). Om det (förflutna året) slagit en och annan nubb i min likkista? Atterbom (1838) i 2Saml. 11: 11. På den släta ytan (av moppen) spikar jag .. fast med små nubbar .. smala (flanell-)remsor. Zweigbergk Knep 19 (1945). — jfr KARD-, MUR-, SADEL-, SMÅ-, SPIK-, TAPET-, TOLK-, TVÄR-NUBB. — särsk.
a) koll.; äv. föregånget av räkneord. En kagge nubb. Murberg FörslSAOB (1793). Ett tusend nubb. Därs. ”Det var mums” — sa' f-n tuggade nubb. Holmström Sa' han 15 (1876). Handel med handsmidd nubb och spik. Ödman Reseb. 104 (1907).
b) (tillf.) om pigg o. d. utstickande från större metallföremål. Får jag bara bryta af några nubbar på valsen (i speldosan), så är det snart slut med musiken. Strindberg TrOtr. 2: 60 (1890).
c) (†) bärgv. dubb som fäster draganordning för häst vid vindhammare på gruvas vindspel. Rinman 2: 1142 (1789).
2) (numera knappast br.) liten kort tobakspipa. VDAkt. 1707, nr 509. Hållkarlen lyss och rensar sin nubb. Bellman 4: 157 (1775). CVAStrandberg 3: 472 (1856). — jfr FÄRD-, PIP-NUBB.
3) (†) liten o. tjock person. Ullenius RerVarQuinquag. 34 (1731).
Ssgr (till 1): NUBB-HAMMARE. (förr) anläggning för tillvärkning av nubb. Knorring Skizz. II. 1: 294 (1845).
-HUVUD.
-KRÄMARE. (skämts., tillf.) om järnhandlare. Hedenstierna Jönsson 71 (1894).
-LAV. bot. (lav av) släktet Calicium Pers., vars arter ha nålliknande fruktskaft; äv. i inskränktare anv., om laven C. curtum Tourn. o. Borr.; förr äv. om laven C. lenticulare (Hoffm.) Ach. Acharius Lich. 83 (1798; om C. lenticulare). Fries Ordb. 68 (c. 1870; om släktet). Krok o. Almquist Fl. 2: 134 (1907; om C. curtum).
-LÅDA, r. l. f. för förvaring av nubb. —
-SMED. (förr) person som utförde nubbsmide (ss. hemhantvärk). JernkA 1865, s. 276. Därs. 1883, s. 406.
-SMEDJA. (förr) jfr -smide. JernkA 1826, 1: 336. Fatab. 1931, s. 205.
-SMIDE. (förr) tillvärkning av nubb för hand, i sht ss. hemhantvärk. Almroth Karmarsch 539 (1839). Oby Torparebarns nubbsmide. NVexjöBl. 1855, nr 51, s. 1. VLS 117 (1886).
-SPIK. (numera bl. tillf.) nubb. JernkA 1833, s. 680. Nelson StålRom. 42 (1929).
-SPETS.
-SVAMP. (föga br.) bot. gelésvampen Ditiola radicata Fr., som har en långsmal, (i visst stadium) kägellik form. Fries BotUtfl. 3: 354 (1864). Lundell (1893).
-VÄRK, n. (†) industriell anläggning för tillvärkning av nubb. JernkA 1869, s. 66.
Spoiler title