SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NUMERATION, r. (l. f.); best. -en.
Ordformer
(num- 1805. numm- 1821)
Etymologi
[jfr t. o. eng. numeration, fr. numération; av lat. numeratio (gen. -ōnis), räkning, avledn. av numerare (se NUMRERA)]
(†) mat.
1) (läran om) med siffror skrivna tals uttryckande i ord l. i ord uttryckta tals beteckning med siffror. Sturtzenbecher (1805). Man tager Ex. 2 siffror och säger: 35 en 3 och en 5 gör 35. .. Man har trott det vara nog, att sträcka denna Nummeration till 9 siffror. Hagstedt Vexelund. 28 (1821).
2) bestämmande av det talvärde som svarar mot viss punkt l. visst delstreck på räknestickas skala resp. av den punkt l. det delstreck på dylik skala som svarar mot visst talvärde. JernkA 1822, s. 288.
Spoiler title
Spoiler content