SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NUMERATOR, r. l. m.; best. -n.
Etymologi
[jfr t. o eng. numerator, fr. numérateur; av senlat. numerator vbalsbst. till numerare (se NUMRERA)]
(†) mat. täl jare. AJGothus ThesArithm. 54 (1621). Ekbohrn (1904).
Spoiler title
Spoiler content