[jfr t. numismatik, eng. numismatics; av fr. numismatique, av lat. numisma, nomisma (gen. -atis), mynt, av gr. νόμισμα, gångbart l. lagligt mynt (eg.: ngt som är i bruk l. vedertaget l. lagligt; besläktat med lat. nummus, mynt; jfr NUMMULIT), till νομίζω, anser ss. bruk l. sed l. rätt, har i bruk m. m., till νέμω, tilldelar m. m.; jfr äv. gr. νομισματικός, som har avseende på mynt. — Jfr NEMESIS,NIMMA,NOMAD]
lära(n) l. vetenskap(en) om l. forskning rörande mynt (o. medaljer) ur synpunkten av deras kronologi, typologi, (kultur)historia o. d.; äv. om framställning av l. lärobok i dylik vetenskap osv. Schück VittA 4: 294(i handl. fr. 1747). Den Arabiska numismatiken (dvs. vetenskapen om de arabiska mynten). ASScF 3: 299(1848, 1852). (P. O. Gravander var) Docent i numismatik 1801. Hagström Herdam. 1: 254(1897). 3SAH 50: 134(1940). —
