SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1948  
NÄMNDEMAN näm3nde~man2 l. vanl. näm3de~man2, m.||ig.; best. -mannen; pl. -män ((†) -männer 2RA 3: 782 (1734: -männerne), PH 5: 3191 (1752: -männerne)).
Ordformer
(nemdher- 1591. nempda- 15251549. nempde- 15371597. nempnde- 1568. nämbd- 1662. nämbde- (nembde-) 1664 (: Nämbdemans Eedh) 1755. nämd- 1841. nämda- 1663. nämde- (nemde-, næmde-) 15501927. nämnd- 1891. nämnde- 1771 osv.)
Etymologi
[fsv. nämdar maþer; jfr ä. d. nævndemand (d. nævnsmand), isl. nefndarmaðr; av NÄMND o. MAN, sbst.2]
1) ledamot av nämnd; särsk. (o. numera bl.) om ledamöter dels av häradsnämnd (jfr TOLVMAN), dels (enl. rättegångsbalken 1942) av nämnd vid rådhusrätt, dels (stundom) av vissa synenämnder o. d. G1R 2: 150 (1525). The .. tolf Nämbdemän äge samma eedh swäria som Häradzhöfdingen. Lagförsl. 430 (c. 1606). Tegnér (WB) 6: 266 (1829; i riksdagens opinionsnämnd). Fröding Guit. 17 (1891). SFS 1934, s. 71. jfr (†): Arbetare och Nämndemän, som vägit, inpackat (gärdesmöret) och genslagit tunnorne. HovförtärSthm 1771 A, s. 1978. — jfr BÄRGS-, HÄRADS-NÄMNDEMAN. — särsk. i ordspr., ordstäv o. ordspråksliknande talesätt. Som en nämdeman säja ja til alt. KalmDP 1760, s. 27. Penningar tala mer än tolf nämndemän. SvOrdspråksb. 74 (1865). ”Enligt min tanke” — sa' nämdemannen. Holmström Sa' han 29 (1876). ”Heldre hade jag varit gemen” — sa' bonden, blef vald till nämdeman. Därs. 38. Han .. sof som en nämndeman. Hebbe Hänggran. 45 (1877). Myndig som en nämndeman. MinnVg. 172 (1900).
2) (utom mera tillf. bl. ss. senare led i ssgr) om viss medlem av vattendomstol o. i ägodelningsrätt. 3NF (1931). SvD(B) 1947, nr 154, s. 5. — jfr VATTENRÄTTS-, ÄGODELNINGS-NÄMNDEMAN.
Ssgr (till 1): A (†): NÄMNDEMAN-HUSTRU, se C.
B: NÄMNDEMANNA-ED, se C.
-SYN. (†) konkret, om dokument med berättelse över av nämndemän företagen syn. De hafva till Herr Lagmannen öfverskickat en så kallad nämdemanna syn .., hvilken skall utvisa, det jag .. skall å nyo en lycka inhägnadt. HdlÅgerupArk. 1760.
-VAL, se C.
C: NÄMNDEMANS-BEFATTNING. SFS 1920, s. 1096.
-DISTRIKT. (förr) kam. o. jur. distrikt vari härad o. tingslag indelades vid val av nämndemän. Backman Hb. 518 (1883; efter handl. fr. 1824). KonvLex. (1863). jfr SFS 1825, s. 2.
-ED. (-manna- 1948 osv. -mans- 1664 osv.) ämbetsed avlagd av nämndeman vid tillträdandet av befattningen. Anders framstegh, och afladhe sin Nämbdemans Eedh. VDAkt. 1664, nr 276. SvD(B) 1948, nr 33, s. 4.
-FAR, m. (bygdemålsfärgat, numera bl. tillf.) om (äldre) nämndeman (ss. husfader). Lundquist Vingåk. 77 (1877). Anders Ersson, nämdemansfar, / storbond' i Wik, nu gammal vorden. Melin Dikt. 1: 103 (1888).
-HUSTRU. (-man- 1714) (numera bl. tillf.) = -mor. VDAkt. 1714, nr 189.
-KÄPP. (förr) om käpp av visst utseende som (i vissa trakter) ansågs förbehållen åt nämndemän. Wistrand NordMAllmog. 64 (1909).
-MOR l. -MORA. (ngt ålderdomligt l. bygdemålsfärgat) hustru till nämndeman; äv. med bibet. av att hon har en viss myndighet l. ngt vördnadsbjudande över sig o. d. Tegnér (WB) 9: 141 (1841). Lagerlöf Saga 58 (1908). Engström Gubb. 12: 99 (1924). Ström UngdStrid. 49 (1940).
-VAL, n. (-manna- 18001869. -mans- 1825 osv.) LBÄ 33—35: 9 (1800). SFS 1934, s. 71.
Spoiler title
Spoiler content