SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1948  
NÄMND näm4nd l. vanl. näm4d, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -er32.
Ordformer
(nemdtt 1612. nemmpt 1551 (: nem[m]pt). nempnd 1554 (: Ne[m]pnde[n])1578. nempt (-ptt) 1553 (: ne[m]ptt)1562. nepd 1564. nämbd (nembd) 16261755. nämd(h) (næmd, nemd(h)) 15251893. nämnd (nemnd) 1709 osv. nämpd (nempdh) 15261617. nänpd 1599)
Etymologi
[fsv. nämd; jfr d. nævn, fd. nefn(d), nämnd, isl. nefnd, (påbud om) uttagning till krigstjänst, nämnd m. m., mnt. nemede, nämnd; av ett germ. namniþō, eg.: nämnande, utnämning; ytterst till NÄMNA]
1) (†) utskrivning l. uttagning (av manskap till krigstjänst); förrättning vid vilken manskap utskrives; äv. i sådana uttr. som nämnden faller på ngn, ngn blir uttagen till soldat; jfr NÄMNA 9 c ζ. The Samniter .. måste .. Krijgzfolck gifwa tå nämbd och vthskriffning påbiudes. Schroderus Liv. 766 (1626). Det ähr hänt att när prestedrengjarne ähre roterade vordne, då ähr nembden fallen på den, som een dreng hafver. RP 2: 99 (1631). Dedt folck, som på nembden lagligen är uttskriffvit. Därs. 6: 108 (1636). Wollimhaus Ind. (1652). — jfr KNEKT-NÄMND.
2) sammanfattningen av ett antal för ett visst uppdrag l. en viss uppgift o. d. (av i sht offentlig myndighet l. enskild korporation) utsedda personer; särsk.
a) jur. samling av personer som utvalts för vissa uppgifter i samband med rättegång(ar); särsk.: för Sverige säregen rättsinstitution som utgör en del av häradsrätt o. (enl. rättegångsbalken 1942) består av högst nio (enl. rättegångsbalken 1734 av vanl. tolv) ledamöter (nämndemän), vilka äro lekmän o. ha till huvudsaklig uppgift att som bisittare åt den juridiskt fackutbildade yrkesdomaren (vanl. häradshövdingen) deltaga i måls handläggning o. avdömande, häradsnämnd; förr med delvis annan sammansättning o. andra uppgifter, t. ex. under medeltiden vanl. liknande en jury; enl. rättegångsbalken 1942 äv. om sammanfattningen av vid vissa (brott)mål tjänstgörande bisittare i rådhusrätt; förr (se dock α) äv. om (liknande organ vid) vissa andra domstolar; äv. om liknande organ i andra germanska länders äldre rätt. VgFmT II. 6—7: 109 (1525). Heredzhöffdingenn och the tolff i nämpden. G1R 18: 853 (1547). Smörj vagnen, så går han lätt: muta nämnden, så får du rätt. Granlund Ordspr. (c. 1880). Är hela nämden (i häradsrätten) af annan mening än häradshöfdingen, gäller nämdens beslut. Aldén Medb. 1: 68 (1884). I mål om ansvar för brott .. (med straffarbete som följd) skall rådhusrätt bestå av en lagfaren domare och nämnd. SFS 1942, s. 1720. — jfr BÄRGS-, EDGÄRDSMANNA-, FJÄRDINGS-, HÄRADS-, HÄRADSHÖVDINGS-, INHÄRADS-, LAGMANS-, LANDS-, TOLVMANNA-, UTHÄRADS-NÄMND m. fl. — särsk.
α) hist. i uttr. (konung) Erik XIV:s (höga) nämnd, om ett slags högsta domstol värksam under Erik XIV:s regering (jfr KONUNGS-NÄMND 3); äv. i uttr. konungens nämnd, den kungliga nämnden o. d., dels om Erik XIV:s nämnd, dels (förr) = KONUNGS-NÄMND 1, 2; äv. i uttr. konungens högsta nämnd (äv. högsta nämnden), dels om Erik XIV:s nämnd, dels äldre benämning på hovrätt. Huar .. (jordärendet) icke .. kan otthskilies och ändes (på lagmanstinget), må til wår (dvs. E. XIV:s) konunglige nempt appeleres. BtFinlH 4: 53 (1562). Hwar Hoff-Rätt, som är Konungens högsta Nämd. RF 1720, § 23. Högsta Nämden. Sparre PVetA 1777, s. 30 (om hovrätt). Konungens högsta nämnd. Fryxell Ber. 3: 257 (1828; om E. XIV:s nämnd). Den kungliga nämndens verksamhet. SvH 4: 71 (1904; om E. XIV:s nämnd). Konungens nämnd. Därs. 2: 213 (1905; om viss rättsinstitution på Magnus Erikssons tid). Erik XIV:s höga nämnd. Wedberg 1HD 1 (1922). — jfr (felaktigt): Högsta domstolen (konungens nämd). Strindberg SvFolk 1: 350 (1882).
β) (†) i uttr. sitta nämnd, om nämndemän: tjänstgöra vid domstol ss. nämnd. Jag samla skall de hedervärda, / Som rida qvast, att sitta nämd. Bergklint Vitt. 110 (c. 1775; bildl.).
b) inom statlig, kommunal l. enskild förvaltning l. administration o. dyl. l. inom förenings- o. kulturliv o. d.: mer l. mindre permanent, av flera personer bestående utskott l. organ med uppdrag att handlägga l. utreda ärenden av viss art l. utöva viss myndighet o. d.; äv. om dylikt utskott osv. som är av mera tillfällig karaktär (l. sammanträder bl. sällan) o. har till uppdrag att utreda l. avgöra en viss begränsad fråga (äv. av rättslig art) o. d.; särsk. ss. senare led i en mångfald ssgr. En kommuns nämnder, om sammanfattningen av kommunalnämnd, taxeringsnämnd, byggnadsnämnd osv. HammarkDomb. 18/3 1612 (: kyrkiones nemdtt). RF 1809, § 103 (om riksdagens opinionsnämnd). SvTidskr. 1873, s. 356 (om bibelkommissionen). TjReglArm. 1889, s. 183 (om militär inskrivningsnämnd). FFS 1917, nr 108, s. 2 (i kommun). Förvaltaren på säteriet, som nu satt som ordförande i både stämma och nämnd. Hellström Storm 103 (1935). SvD(B) 1946, nr 288, s. 2 (om kommitté med uppgift att medla mellan parter i en viss fråga). jfr: Användningen i städerna av den från häradsförvaltningen hämtade termen nämnd tillhör .. i huvudsak en senare tid; sundhetsnämnderna av 1831 erbjuda det tidigaste exemplet. Herlitz Stadsförv. 1830 389 (1924). — jfr BESIKTNINGS-, BESKATTNINGS-, BETYGS-, BIBEL-, BISKOPS-, BRANDSYNS-, BYGGNADS-, DRÄTSEL-, EGNAHEMS-, EXAMENS-, EXPROPRIATIONS-, FATTIGVÅRDS-, FÖRHANDLINGS-, FÖRMYNDAR(E)-, FÖRSAMLINGS-, GRANSKNINGS-, HANDELS-, HYRES-, HÄLSOVÅRDS-, HÄSTPREMIERINGS-, INKÖPS-, INSKRIVNINGS-, KOLONISATIONS-, KOMMUNAL-, KYRKO-, KYRKOGÅRDS-, KÖPINGS-, LANDSKAPS-, LIVSMEDELS-, LÖNE-, MANTALS-, MARKEGÅNGS-, MUNICIPAL-, MUSEI-, ODLINGS-, OPINIONS-, PRIS-, PRÖVNINGS-, RIKS-, SAKKUNNIG-, SKILJE-, SKOL-, SOCKEN-, STIFTS-, STIPENDIE-, SUNDHETS-, SYNE-, TAXERINGS-, UNDERSÖKNINGS-, UNDERVISNINGS-, VAL-NÄMND m. fl.
Ssgr: A: (2 b) NÄMND-HUS. om hus inrymmande företrädesvis sammanträdes- o. expeditionslokaler för nämnder o. liknande organ. SthmStadsfullmHdl. 1909, 5: nr 87, s. 2. SvD(B) 1947, nr 84, s. 9.
(2) -LEDAMOT~002 l. ~200. (nämnd- 1932 osv. nämnds- 19241948) Upsala(A) 1924, nr 40, s. 1.
-MAN, se nämndeman.
(2 a) -MÅL. (nämnd- 1918 osv. nämnde- 18401848) [fsv. nämdar mal]
1) (om förh. under medeltiden) rättshist. mål i vars behandling nämnd deltog. Nordström Samh. 2: 785 (1840). Flodström SvFolk 484 (1918).
2) om mål vid rådhusrätt i vars behandling nämnd deltar. SkånAB 1948, nr 28, s. 6.
(2 b) -RUM. om rum avsett för nämnd(er)s sammanträden o. d. SvLäkSH 38: 461 (1908).
(1) -SKRIVARE. (†) kam. tjänsteman som hade till uppgift att företa l. delta i utskrivning av krigsfolk; jfr -skrivning. (Prästerna i Strängnäs stift) Klaga öfver förtreteliga ordh af nembdskrifvare. RP 9: 123 (1642).
(1) -SKRIVNING. (†) kam. utskrivning av krigsfolk; jfr -skrivare. Wij wele och så här medh nådigst hafwa .. (gästgivarna) befrijade medh theres Hion .. för all Nembd- och Vthskriffning. Stiernman Com. 2: 162 (1638).
B (†): NÄMNDA-MAN, se nämndeman.
C († utom i -man): NÄMNDE-GUBBE. skämts., om nämndeman. Schück VittA 7: 365 (i handl. fr. 1815).
-MAN, se d. o. —
-MÅL, se A.
D (†): NÄMNDER-MAN, se nämndeman.
E (mera tillf.): NÄMNDS-LEDAMOT, se A.
Spoiler title
Spoiler content