SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1948  
NÄNNE, n.; best. -et.
Etymologi
[sv. dial. nänne, dristighet, tilltagsenhet m. m.; jfr fsv. nänna, f., mod, rådighet m. m.; jfr d. nænne, n. l. r., lust, vilja m. m., nor. dial. nenne, n., mod m. m.; besläktat med NÄNNAS]
(†) tilltagsenhet, dristighet, djärvhet; äv.: oförsynthet, brist på självkritik o. d.; äv. närmande sig bet.: förmätenhet. Lykkan föllier wist it gott och hurtigt Nänne. Spegel GW 202 (1685). Thet är ett farligt nänne, / At åter reta Gudh. Dens. TPar. 106 (1705). Den ynglingen har nog nænne, att begära allting. Murberg FörslSAOB (1793).
Spoiler title
Spoiler content