SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1948  
NÄNNIG, adj.; adv. -T.
Ordformer
(-ig 1793. -og 16851769)
Etymologi
[fsv. nännogher, modig, rask, sv. dial. nännug, djärv, dristig; jfr d. dial. nænnet, dristig, näsvis m. m.; jfr äv. mht. genende(c), djärv, ivrig; besläktat med NÄNNAS o. NÄNNE]
(†) dristig, djärv; (fräckt) tilltagsen, fräck, oförsynt, oblyg. Spegel GW Fff 1 b (1685). Han är nännig nog, att sæga allt det, som faller honom in. Murberg FörslSAOB (1793).
Spoiler title
Spoiler content