publicerad: 1948
NÄNNAS nän3as2, v. dep. nänns, äv. (i sht i högre stil) nännes, nändes, nänts, vard. i Finl. äv. nännats. (inf. nännas Verelius 180 (1681) osv.; nänns SvTidskr. 1894, s. 522. — pr. sg. nännes Modée HåkSmulgr. 5 (1738), Östergren (1933). nänns Palmchron SundhSp. 232 (1642) osv. — ipf. -des VDAkt. 1693, nr 510, osv. -tes 2Sam. 12: 4 (Bib. 1541), Swedberg Ungd. 122 (1709). — sup. nännats Tavaststjerna Aho Folkl. 75 (1886). nänns Dalin Vitt. 3: 7 (c. 1730). nänts Tiällmann Gr. 216 (1696) osv.); förr äv. NÄNNA, v., anträffat bl. i inf. o. pr. pl. (Spegel GW Fff 1 b (1685; inf.), Därs. 91 (pr. pl.)).
Ordformer
(näm- c. 1770 (: näms, pr. pl.). nämn- (nemn-) 1609—1827. nänn- (nenn-, nænn-) 1626 osv.)
Etymologi
[fsv. nänna, nännas; jfr d. nænne, nännas, nor. nenne, nenna, nennast, bekväma sig till, nännas m. m., isl. nenna, ha lust till m. m.; av ett germ. nanþjan, som föreligger i got. anananþjan, fatta mod, våga, fsax. nāðian, mnt. nēden, fht. ginenden, nendan, feng. nēþan, våga; sannol. med grundbet.: vara ivrig l. driftig; med avs. på formerna nämnas o. näms, pr. pl., jfr sv. dial. nämnas, nämmas, nännas; formerna bero möjl. på inflytande från sv. dial. näm, som har lätt att utföra ngt m. m. (se NIM), nämme, fattningsgåva m. m. (se NIMME) l. från NÄMNA. — Jfr NÄNNE, NÄNNIG, NÄNNING]
i fråga om utförandet av ngt som kan vålla obehag l. besvär l. vara smärtsamt l. icke nyttigt l. olämpligt o. d. (för en själv l. andra); nästan bl. i nekande l. frågande sats; nästan bl. konstruerat med inf. (l. det l. vad).
1) (†) göra sig omak (att), finna det mödan värt (att), gitta, idas, vilja; äv.: bry sig om (att); äv.: ha (nog) förstånd (att); äv. närmande sig bet.: icke skämmas (att). När .. (de rika) intet nänts låta .. (barnen) wara under en skälig aga. Isogæus Segersk. 1204 (c. 1700; möjl. till 3). At de legohjon som näms tjäna någon tid, äro omsider väl rustade med gångkläder. NorrlS 1—6: 76 (c. 1770). Dig .. näns jag ej skona; ty för dig måste jag nu en gång prata om allt. Geijer Brev 147 (1812). Fy, Mylly Matti, är du en mjölnare och näns vara rädd för en råtta? Topelius Läsn. 1: 203 (1865). Magister Lars stod med ryggen åt broder Matthias och nändes icke vända sig om, då han svarade. Rydberg Vap. 188 (1891).
2) (†) våga, ha mod (att göra ngt). Genast will iagh till fönstret gå: / lät see, om the nämnas migh Slå! Asteropherus 43 (1609). At hvar och en som hemma blifva nendes, / Han skulle med sitt hus aldeles rotas vt. Kolmodin QvSp. 1: 230 (1732). Möller (1790). AnderssonBrevväxl. 2: 265 (1839).
3) i fråga om handling som står i strid med känslan av medlidande l. som kan vålla samvetsbetänkligheter o. d.: ha hjärta (att); äv.: vara nog litet hänsynsfull l. nog hårdhjärtad l. grym o. d. (att); äv.: (kunna) förmå sig (att). Bodbiträdet nändes inte ta betalt av den fattiga gumman. Grubb 651 (1665). Aldrig nändes han säja et ondt ord åt mig. Dalin Arg. 2: 80 (1734, 1754). Den vän, som nänts att slå / ett värnlöst djur. Heidenstam Vallf. 133 (1888). När det är ett väder så en inte ens näns köra ut katten. Berndtson Länningh. 49 (1923). jfr (†) med att-sats: Jag näns icke, at j skolen hafva så mycket omak. Lind (1749).
4) i fråga om utförandet av ngt som strider mot ens sparsamhet l. snålhet l. (i sht förr) ekonomiska möjligheter (l. som överensstämmer med ens generositet o. d.), närmande sig l. övergående i bet.: icke vara nog sparsam l. snål (att), vara nog generös (att), på grund av sin ekonomiska ställning kunna (göra det l. det); nästan bl. i nekande l. frågande uttr. med sådan bet. som: vara för sparsam l. snål l. (i sht förr) för fattig (att). Han är så snål, att han inte nänns äta sig mätt. 2Sam. 12: 4 (Bib. 1541). Fast dhen girige wore aldrig så rijk; Så nänns han icke ändå ätha en godh betha. Grubb 893 (1665). (Doktorn med familj) bebodde summa 2:ne rum; emedan han ej nämndes elda flera om vintern. Geijer Brev 219 (1827). Dahllöf SagÄv. 1: 27 (1919).
5) i fråga om utförandet av ngt som skulle kunna skada en sak o. d. som man är rädd om l. dyl.: (på grund av försiktighet l. pietet l. sparsamhet o. d. icke) vilja (göra det l. det); jfr 3, 4. Leopold 3: 457 (1794, 1816). Här är klenoden (dvs. ett gammalt gevär)! .. / Sjelf den begagna nändes jag ej. Runeberg 1: 26 (1832). Mor har sjelf aldrig nänts äta ur .. (silverskeden); så må ock vi icke äta derutur. Almqvist Grimst. 16 (1839). SvD(B) 1943, nr 176, s. 7.
6) (enst.) med sakobj.: (på grund av att det berör en illa icke) vilja veta av l. vara med om (ngt); jfr 1, 4. Då nändes de varken dans eller glädje och sång. Ferlin Goggl. 36 (1938).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content