publicerad: 1948
NÖJSAM nöj3~sam2, adj. -samme, -samma; -sammare. adv. -T.
Ordformer
(nöj- (nög(h)-, nöi(j)-, nöy-) 1643 osv. nöje- (nöije-, nöye-) 1664—1796)
I. om person (l. djur).
1) [jfr NÖJA, v. 1 a, NÖJA, sbst. 2, NÖJE 2] (†) nöjd, belåten; äv. om ngns sinne; äv. i uttr. nöjsam med l. åt ngt, nöjd med ngt. Naken skal jag hädan fara; / Ach, så lät mig åt min del här tilfridz och nöjsam vara. Kolmodin Rök. 109 (1728). Den, som vill hafva ett nögsamt sinne, skall beflita sig om dygden. Linné Diet. 2: 241 (c. 1750). Becker o. Mannerheim Burns Sång. 10 (1854: med). Beckman Främl. 69 (1885).
2) [jfr NÖJE 8] (numera knappast br.) nöjd med litet, förnöjsam (se d. o. 1); äv. om ngns sinne o. d. Columbus BiblW D 3 b (1674). När tu thet (dvs. mat o. kläder) osz beskär, förlän ock ett tacksamt och nöisamt hierta. Swedberg Cat. 339 (1709). Bär af flerahanda slag, hvilka äro en läckerhet .. för den nöjsammare fattigmannen. Thelaus Skog. 65 (1865). Brogren Mand. 75 (1915). — särsk. (†) i utvidgad anv., om djur l. växt: som icke kräver mycken näring (o. omvårdnad), icke fordrande. Vanliga hvitgranen har (på Övedskloster) .. visat sig särdeles nöjsam och härdig. Nathorst LandtbrSk. 76 (1896). Grotenfelt LandtbrFinl. 125 (1896; om kor).
3) [jfr NÖJE 4] (†) uppfylld av glädje, vid gott humör, glad; äv. övergående i bet.: trevlig, underhållande. Tiburtius SiälNöje 17 (c. 1710). Han var glättig och nöjsam i sitt omgänge. Dalin Vitt. I. 3: 197 (1750). Man roade sig nöjsamt, men något för fritt. Chenon Heywood 2—3: 37 (1773). En fågel nöjsamt sjunger i dess (dvs. trädets) topp. Franzén Skald. 7: 79 (1840).
II. om sak.
1) [jfr NÖJA, v. 1 a, NÖJE 2, NÖJAKTIG 2] (†) nöjaktig, tillfredsställande; godtagbar; god. Stiernhielm Cup. 2 (1649, 1668). Ett nöyesampt Swar. Kempe Krigzpersp. 78 (1664). Till nöijsamt fullgiörande af Eders Faderliga Högvyrdighetz Hög-Gunstige befallningar. VDAkt. 1725, nr 429. Crusenstolpe Tess. 5: 97 (1849).
2) [jfr NÖJE 4] som framkallar l. skänker glädje l. tillfredsställelse; glädjande, roande, rolig; äv.: trevlig, angenäm; behaglig; trivsam; numera bl. om (resultat av) värksamhet l. om tillstånd, förhållanden o. d.; förr äv. om yttre värklighet (t. ex. ort, väderlek o. d.). Stiernhielm Fägn. 55 (1643, 1668; om ord). Långt från bullret i en nöjsam stillhet. Dalin Arg. 2: 428 (1734, 1754). Vägen, ifrån Orsa till Mora Kyrka .., är en af de nöjsammaste i Dalarne. Hülphers Dal. 173 (1762). Hr Archiaterns både nöjsamma och nyttiga bref. Höpken 2: 20 (1768). Nöjsam väderlek. Nordforss (1805). Mången känner säkert icke en nöjsammare sysselsättning än fiske. Læstadius 1Journ. 226 (1831). Om aftnarna .. förtaldes (på vikingatiden) många märkliga och nöjsamma ting af män, som farit vida. Schück o. Lundahl Lb. 1: 50 (1901). Verkligt nöjsamt att se dig, Ruth. Sörlin UFolk 52 (1929). SDS 1946, nr 118, s. 8.
Avledn.: NÖJSAMHET, r. l. f.
1) (†) till I 1: tillfredsställelse, belåtenhet; i uttr. till största nöjsamhet, på ett synnerligen tillfredsställande sätt, till största belåtenhet; jfr nöjaktighet 3 c. SynodA 1: 277 (1716).
3) (†) till I 3: glädje; fröjd; munterhet; trivsel, trevnad. SkrVSocLd 20: 38 (1695). Hur bli ej sälla dagar / Och nöjsamhet vår lott! Envallsson Tunbind. 51 (1781). Johansson Noraskog 1: XV (i handl. fr. 1785).
4) (numera föga br.) till II 2, om ngt som skänker glädje; nöje (se d. o. 5); förr äv. konkretare: nöje (se d. o. 5 b), förlustelse. Malmborg Barclay 510 (1740; om ett skådespel). Landtlefnadens nöjsamhet. Murberg FörslSAOB (1793). Om han kom till oss skulle han förströ oss med skämt och nöjsamheter. Bengtsson Silv. 89 (1931).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content