publicerad: 1948
NÖJE nöj3e2, n.; best. -et; pl. -en.
Ordformer
(nög(h)e 1551—1777. nögie(e) (nögje) 1527—1747. nöje (nöie, nöije, nöiye, nøÿe) 1524 osv.)
Etymologi
[fsv. nöghe, tillräcklighet, tillfredsställelse; jfr d. nøje, tillfredsställelse, fnor. nǿgi, tillfredsställelse, belåtenhet, ävensom mnt. noge, tillfredsställelse; av ett urnord. nōgia-, till NOG, oböjl. adj. — Anm. I vissa prep.-uttr., t. ex. i l. till nöje (se 1 b, 2 g, l), föreligger möjl. i vissa fall urspr. oblik form (fsv. nöghio) av NÖJA, sbst. (jfr d. o. 1, 2, 5)]
1) (†) tillräcklighet.
b) i uttr. till nöje, i tillräcklig grad l. utsträckning, tillräckligt. Nu är dhet och til nöije bekant, at Drakar mehrendels .. finnes i aflegne Håhl (osv.). RelCur. 71 (1682). Hoorn Jordg. 1: 178 (1697).
2) (†; se dock g α, h) tillfredsställelse l. belåtenhet (med ngn l. ngt); behag (se d. o. I 1); äv. i uttr. ha ett gott nöje av ngn, vara mycket belåten med ngn. SvRStBesl. 1655, s. A 4 b. Min ringa tienst .. (skall jag) Kongl. M:t til nöije och E. G. Excell:ce till behagh stedse beflijta migh om att yrkia och anwända. BraheBrevväxl. II. 1: 110 (1658). (I dryckeslag) plägar det ske, att man inte finner nöje i någon annan titel än broder. Nilsson FestdVard. 46 (cit. fr. 1703). Ståndet åstundar then samma (sekreteraren), som the hade 1720 näml. h(err) Hiohlman, af hvilken thet haft ett gott nöje. PrästP 2: 10 (1723). At .. Riks-Rådet Hr Grefve Horn tackat Riksens Ständer för deras öfver de förde rådslagen betygade nöije. 2RARP 8: 347 (1734). 2SAH 55: 234 (1878). — särsk.
a) i uttr. till fullo (fulle) l. fullt l. gode l. gott nöje o. d., till full belåtenhet; i vissa fall svårt att skilja från NÖJA, sbst. 2 a. OPetri Tb. 58 (1525: fulle). (Jag) bepliktter .. meg .. att wederlæge hånum .. ttuå så gode gårder .. eller oc ssinne ffulle peninge ttill gode nöge. Rääf Ydre 1: 299 (i handl. fr. 1551). (F. d. ägaren) tilstod segh til fullo nöge haffua opburit 21 {marker} ort(uger) (för sin jord). BtFinlH 2: 213 (1588). (Lärare) som de föreskrefne profven rätteligen och till godt nöje aflagt hafva. Skolordn. 1724, s. 28. Polhem Invent. 32 (1729: fult). (Gadelius) aflade .. till medicinska Facultetens fullkomliga nöje, den theoretiska och den praktiska examen. Trafvenfelt ÅmVetA 1828, s. 7.
b) i uttr. göra ngn l. ngt (t. ex. ngns önskan) (ett) nöje o. d., vara ngn till belåtenhet, tillfredsställa ngn, tillmötesgå ngn l. ngt, göra ngn belåten l. till lags l. till viljes; uppfylla ngt (t. ex. en önskan); fullgöra l. tillgodose ngt (t. ex. en skyldighet). (Vi vilja rätta oss efter änkedrottningens fantasier) uthi dett, som vij kunne giöra hennes villja ett contentement och nöije. RP 7: 383 (1639). Icke een punct af Roskildiske fördraget ähr något nöije giordt sedan (osv.). RARP 7: 124 (1660). Kan han giöra mig nöije, får Petter resa hem till Juhl. KKD 8: 192 (1701). (En rådsperson som) sätter sin glädie deruti at giöra sitt dyre Embete et nöije. 2RARP I. 1: 123 (1719). At giöra sin fru moders åstundan et nöje. Höpken 2: 486 (1758). Den förklaringen gjorde domaren så fullt nöje, att han frikallade dem allesammans. Murberg FörslSAOB (1793).
c) i uttr. ha ett (gott o. d.) nöje av ngn l. ngt l. åt ngt, vara fullt till freds med ngn resp. ngt. OxBr. 10: 341 (1632: deråth). Eij heller kunne vij haffva uthaff edert svar ett nöije. RP 8: 29 (1640). Så att jagh och Regementet af honom (dvs. predikanten Bolinus) itt gådt nöije och contentament hafft haffwa. ESoop (1679) hos Bolinus Dagb. 80.
d) i uttr. vinna l. få (jfr 1 a) o. d. sitt (fulla) nöje (av ngt), bli tillfredsställd, få sin önskan uppfylld, nå sitt eftersträvade mål. (Det tycks mig) Bäst at jag effter egen Hug / Mig sielf en Kiärsta wällia må / På det jag kan mit Nöije nå. Lucidor (SVS) 434 (1674). Hwad Broar anbelangar skall Läsaren finna der utaff sitt nöye, där som om Artolleriet förhandlas. Rålamb 8: 58 (1691). Björnståhl Resa 1: 369 (1772: få). Fältherren Gref Wrangel vant sit nöje, at med Arméen försändas til Tyskland. Schönberg Bref 2: 254 (1778).
e) i uttr. (ett tillbörligt o. d.) nöje sker ngn l. ngt (ngns vilja o. d.), ngn (osv.) tillfredsställes (på ett tillbörligt osv. sätt), ngn ställes till freds, ngt (ngns vilja osv.) följes l. villfares l. beaktas (på tillbörligt osv. sätt). AOxenstierna 1: 598 (1644). Att allerhögstbemelte Kongl. May:ttz villie thermedh må skee ett nöije. OxBr. 8: 726 (1647). At .. osz samteligen sker et tilbörligt nöje i det, wi .. äre befogade at desiderera. HC11H 3: 57 (1670). På det Kungl. konstitutionerna .. måtte ske ett behörigt nöje. Annerstedt UUH II. 2: 35 (cit. fr. 1698). PH 8: 94 (1765).
f) i uttr. i nöje.
β) i uttr. uti gode nöje, till full belåtenhet. Huilke för:ne femhundrade mark ortuger iag bekenner migh .. vdi gode nöge haffwe bekommet. Johansson Noraskog 2: 293 (i handl. fr. 1558). HH XIII. 1: 59 (1562).
γ) i uttr. vara i (ngns) nöje l. i nöje med ngn, lämna full ersättning (åt ngn), fullt ersätta ngn; äv. vara i (ngns) nöje för ngt, lämna full ersättning för ngt (åt ngn). (Den för misshandel anklagade) sende bod til ffogd[en] at han wille ware j nøÿe. OPetri Tb. 30 (1524). Han (skulle) för sin brott .. ware i nöije medh Admiralen. SthmTb. 12/2 1586. (Den som vållat skadan på stadstjänaren) ware i nöije för hans swede och werck. Därs. 8/3 1591.
δ) i uttr. vara i ngns nöje (jfr γ), stå väl till boks hos ngn, vara uppskattad av ngn. G1R 4: 289 (1527).
g) i vissa förb. med prep. till.
α) [fsv. til nöghes l. nöghe; jfr d. til nøjes l. nøje, fnor. til nǿgis] i uttr. till nöjes, förr äv. till nöje, i sådant skick l. på sådant sätt att det är till belåtenhet, på ett tillfredsställande sätt, till lags, till pass; numera bl. i uttr. göra l. vara ngn till nöjes. LPetri 2Post. 158 a (1555). Then moste stå bittidha vp, och gå seent til sengia, som allom skal göra til nöye. Dens. Kyrkiost. 1 a (1566; angivet ss. ett ”gammalt ord”). The Smedher som .. kunne til nöye göra theras Arbete. PrivBergsbr. 1649, 6: mom. 5. (En utgiftspost) som icke straxt fullkomligen och till nöijes kan verificeras. CivInstr. 177 (1692). Hvar och en är skyldig att göra sin Kung till nöjes. Kellgren (SVS) 6: 189 (1788). (Den frågande) belönade rikeligen den, som svarade honom till nöjes. Knorring Cous. 1: 11 (1834). Emellanåt bli riksdagens båda kamrar i sin iver att vara folket till nöjes en smula osams. NDA(A) 1929, nr 91, s. 1. (†) Om någon begärar aff tigh til låns, så låna, och war honom til nöyes. Schroderus Comenius 862 (1639). särsk. (†) i uttr. ngt är ngn lika till nöjes, ngt är ngn likgiltigt. Efftersom thet och ähr i sig sielfft K. M:tt lijka till nöijes, huilkenthera aff them thet eller thet förrättar. Schück VittA 2: 18 (i handl. fr. 1667).
β) i uttr. till ngns l. sitt nöje, så att ngn l. man blir belåten. Lägg för .. (hästen, som har kvarka) i förstone litet hö i sänder, men lät honom likväl äta til sitt nöje. Broocman Hush. 3: 29 (1736). Dalin Hist. 2: 28 (1750).
h) (fullt br.) pedag. i betyg, i uttr. med nöje godkänd, dvs. (som har) betyget Ba, icke utan beröm godkänd. I .. aritmetik var han med nöje godkänd. DN 1895, nr 9354 A, s. 2. SFS 1897, nr 108, s. 26.
i) pregnant: tillfredsställande besked; i uttr. giva (ngn) (ett) nöje, ge (ngn) ett tillfredsställande besked. HC11H 2: 103 (1682). Hade .. (ngn) frågat mig ett ord, när .. (”kopparkompaniet”) begyntes, så hade jag genast gifwit dem nöie och wist documenter där på. Stiernman Com. 5: 13 (1689).
j) övergående i bet.: samtycke, tillstånd, ”minne” (se MINNE, sbst.1 11 b); äv. i uttr. göra ngt med ngns goda nöje. UpplDomb. 2: 20 (1578). Gülichske Landtdagen är besluten med Hertigens goda nöye. OSPT 1686, nr 17, s. 8. Kyrkol. 26: 6 (1686).
k) övergående i bet.: nytta, gagn. Dhet goda som något dröyes (dvs. uppskjutes), kommer och en gång til nöyes. Grubb 503 (1665). Et stort och kostsamt värk, hvarest .. en myckenhet läder årligen til allmänhetens goda nöje tilredes. PH 6: 3939 (1756).
l) övergående i bet.: tjänst; i sådana uttr. som vara (ngn) till nöjes l. stå till nöje, stå (ngn) till tjänst; göra ngn ett nöje, göra ngn en tjänst. Jag har .. trodt mig göra det allmänna et nöje med dessa brefvens framgifvande. SSLoenbom (1763) i HC11H 1: 119. Oändeligt gerna / Till nöjes jag är. CFDahlgren 2: 46 (1829). Jag ville gärna stå till nöje. Wirsén Fur. 228 (1896). Hvarmed kan jag vara er till nöjes? Klint (1906).
m) övergående i bet.: gillande, bevågenhet, ynnest. Hoppas jag likväl at mine välmente erindringar, då de vunnit allmänhetens nöje, icke så aldeles aflöpa framdeles utan värkan. Posten 1769, s. 792.
3) [jfr NÖJA, v. 3] (†) ersättning, gottgörelse, vederlag. RARP 4: 123 (1647). (Om gästen) förvthan giordt nöye reser aff, och (osv.). Stiernman Com. 2: 667 (1651). At then straffbare får sitt welförtienta straff, och then lidande får sitt nöije. Swedberg Dav. § 68 (1713). Att arbeta vid .. (Dylta svavel)-bruk .. mot skiäligt nöje. 2RA 1: 450 (1723). Murberg FörslSAOB (1793).
4) (känsla av) tillfredsställelse l. välbehag (utan tanke på ngn l. ngt varmed man är tillfredsställd), glädje, fröjd, fägnad, hugnad; lycka (se LYCKA, sbst.3 5); numera ofta med försvagad bet., i sht i sådana stående uttr. som ha, äv. äga (det) nöjet att (osv.); göra ngn (det) nöjet att (osv.); icke kunna neka sig nöjet att (osv.), icke kunna låta bli att osv. Mycket nöje! utrop (ss. avsked) till den som skall ut på ngt nöje (i bet. 5 b); äv. ironiskt. Förena nytta med nöje o. d., se NYTTA, sbst. 1 a. Genom Peningar warder aldrigh rätt nöye bekommit. Forsius Fosz 574 (1621; nt. orig.: rechte genöge; Weigere: at hannem aldelis nøyes); jfr 8. Jesus ware alt mitt nöije, / Jesus blifwe altijd när. Ps. 1695, 139: 6; jfr Ps. 1937, 461: 6. Gör honom det nöjet, att helsa på honom på landet. Murberg FörslSAOB (1793). Jag har nöje af att se denna målning. Lidbeck Anm. 323 (1798). Nöjet lättar bördan, vällust ökar den. Wensell Ordspr. 61 (1863). Jag kan ej neka mig nöjet att citera några rader av (ett betänkande). Cederschiöld Ordlek. 165 (1904, 1910). Vi hafva nöjet meddela att (osv.). HjälpDigSjälf 9: 24 (1904; i formulär till affärsbrev). Lilljebjörn Skolm. 120 (1924). — jfr GUDA-, LIVS-NÖJE. — särsk.
a) i uttr. ha nöje av (förr äv. i l. åt l., framför en infinitiv, utan prep.) l. finna nöje i (förr äv. till) ngt, förr äv. fatta nöje i ngt, ha glädje av ngt; äv. övergående i bet.: ha trevnad av ngt. Modée FruR 10 (1738: funnit mycket nöye i at (osv.)). De bästa Ryttare hade nöje at se, huru Frey tumlade sin Häst. Dalin Vitt. II. 6: 113 (1740). Som så få äro .. (poesiens) kännare, så hafva ock få nöje i henne. Nordenflycht QT 1745, Föret. s. 2. Mången .. / Som intet nöje i de jordska nöjen fattar. Därs. s. 24. Det är nu första gången i min lifstid, som jag finner nöge til at se och höra. Knöppel Ön 4 (1748). Cederschiöld Riehl 1: 94 (1876: åt). Wulff Petrarcab. 101 (1905: af).
b) med försvagad bet., i uttr. (göra ngt) för nöjes (förr äv. nöje) skull l. för sitt (höga) nöjes (förr äv. nöje) skull l. för sitt nöje, (göra ngt) för ro skull l. ss. tidsfördriv. För sit nögje skull. Björner Kämp. Föret. 19 (1737). Han skrifver för sitt höga nöjes skull. Levertin 10: 180 (1905).
c) (i vitter stil, numera föga br.) om sinnlig njutning; i sht i sg. best. Kellgren (SVS) 1: 194 (1777). Sjungom, glade, nöjets ära! / Nöjet följer Hymens fjät. Därs. 3: 331 (1788). Stagnelius (SVS) 1: 241 (1813). Risberg Aisch. 22 (1890).
d) (†) konkretare, om yttringar av tillfredsställelse l. glädje; leende, skratt; äv. i pl. (Atis o. Camilla) liksom smälta bort i nöjen och i gråt. Creutz Vitt. 36 (1761). Tankans eld ur ögat tränger / Der man et stilla nöje ser. GFGyllenborg Vitt. 1: 153 (1795).
e) (i vitter stil, bl. ngn gg tillf.) i mer l. mindre personifierad anv. Ehrenadler Tel. 351 (1723). Kring hennes (dvs. Camillas) purpur-mun de kyska nöjen mysa. Creutz Vitt. 8 (1761). Hit (dvs. till en härlig trädgård) komma Nöje och hans folk, / Som under fröjd och njutning lefver. VLitt. 2: 158 (1902).
5) om ngt som bereder tillfredsställelse l. glädje; glädjeämne; glädje (se d. o. 2), fröjd; stundom svårt att skilja från 4. Spegel GW 116 (1685). Att brännevinet är så till sägandes .. det enda nöje de (dvs. allmogen) här i verlden äga. 2RARP 16: 550 (1747). Ensligheten har sina nöjen. Nordforss (1805). (E. XIV var under fängelsetiden) beröfvad .. alla lifvets nöjen och beqvämligheter. Ekelund 1FädH II. 1: 92 (1830). Bergman LBrenn. 283 (1928). — särsk.
a) i uttr. ha l. finna, ngn gg sätta sitt nöje i ngt, ha sin glädje i ngt; jfr 4 α. Tessin Bref 1: 6 (1751: sätter). Han har sitt nöje i jagt. Sahlstedt (1773). Sätta .. sitt högsta nöje i studier. Östergren (1933).
b) konkretare, om ngt som tjänar till att förnöja l. roa; roande underhållning l. sysselsättning; förlustelse; nöjestillställning. Offentliga nöjen, sammanfattande, om teater- l. biografföreställningar, konserter o. d. Vara mycket ute på nöjen. Vara begiven på nöjen. Lucidor (SVS) 396 (1674). Nöjen äro för Människan efter arbete så nödiga som sömnen är efter vakande. Linné MusReg. XII (1754). (Armfelt) fann .. (Wien) midt uppe i karnevalens nöjen. Tegnér Armfelt 2: 105 (1884). Att ingen af oss disponerade tillräcklig tid för att deltaga i hans nöjen. De Geer Minn. 2: 82 (1892). Bergman Patr. 11 (1928). jfr FOLK-, JUL-, MARKNADS-, TIVOLI-NÖJE m. fl.
c) (†) om person som är till glädje för ngn; äv. närmande sig bet.: (ngns) älskade. Lucidor (SVS) 22 (c. 1670). Den åthrå jag har att få se mitt endersta nöje igen. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 136 (1697). Adonis .. (var) kiärleks Gudinnan Veneris kiära nöije. Lundberg Paulson Erasmus 12 (1728).
d) i utvidgad anv., om ställe där ngn vistas för nöje o. rekreation; ss. senare ssgsled; jfr LANT-, SOMMAR-NÖJE.
6) (†) intresse (för ngt); håg (för ngt); böjelse (för ngt). Nehrman InlJurCiv. 88 (1729). Mitt nöje för Bokvett varar ännu. Nordenflycht (SVS) 3: 216 (1745). Siö-väsendet, för hvilket jag fattade et otroligit nöje. DeFoë RobCr. 4 (1752). (Drottning Lovisa Ulrikas) nöje åt luxe. Wallquist Själfbiogr. 15 (1789). Atterbom Minnest. 1: 329 (1844).
7) (†) önskan; i uttr. efter ngns (eget) nöje, enligt ngns (egen) önskan. SkrGbgJub. 6: 149 (1589). Hoorn Jordg. 1: 79 (1697).
8) [jfr NÖJA, v. 1 b] (†) förnöjsamhet. Schroderus Comenius s. 213 (1639). De låga våningshusz skall Nöjet giöra rika. Frese VerldslD 15 (1715, 1726). Nöije är betre än pengar. Serenius (1741); jfr: Nöge är största rikedom. Serenius I 4 a (1757).
Ssgr: A (†): (8) NÖJE-ART. förnöjsamhet (eg.: sinnelag kännetecknat av förnöjsamhet); jfr art 3 a. Hwilken mäst begiär har minst, / Nöije-Art ä största Winst. Warnmark Tuktesp. 2 (1687). —
(5) -FULL. trevlig, muntrande. Jag saknar alla dagar H. ÖfversteLieutenantens behagelige och nöijefulle sälskap. HC12H 2: 149 (1711). —
-JAKT, se C.
B [till pl. nöjen] (†): NÖJEN-JAKT, se C. —
C: (5 b) NÖJES-ANORDNING~020. på nöjesfält o. d. SFS 1919, s. 2458. Det stora Nöjesfältet .. med de modärna nöjesanordningarna Radiobilar, Rutschtornet .. m. m. UNT 1929, nr 10197, s. 2 (i annons). —
(5) -BÄGARE. [efter t. freudenbecher] (föga br.) bildl. Auerbach (1913). I botten tömma nöjesbägaren. Östergren (1933). —
(5 b) -HETS. jfr -jäkt. (Den innevarande) tidens rastlöshet och nöjeshets. SvD(A) 1930, nr 12, s. 8. —
(5 b) -INDUSTRI. affärsmässigt o. i stor skala bedriven värksamhet för anordnande av offentliga nöjen. (I Berlin) florerade (på 1920-talet) en nöjesindustri, som (osv.). NDA(A) 1933, nr 82, s. 4. —
-JAKT. (nöje- 1862. nöjen- (i bet. 2) 1833. nöjes- 1887 osv.)
-JÄGARE.
(5 b) -LIV.
2) om förekomsten av (offentliga) nöjen; äv. om frekvensen av (publik på) offentliga nöjen. Ahnfelt Et. II. 2: 61 (1906). År 1892 hade (hotell) Rydberg blivit ett centrum för det stockholmska nöjeslivet. Laurin 2Minn. 281 (1930). —
(5 b) -SKATT. kam. (i Sv. år 1919 införd) skatt på intäkterna av offentliga nöjestillställningar. 2NF (1913). SFS 1919, s. 481. —
(5 b) -TILLSTÄLLNING~020. om teater-, biograf-, cirkus-, varietéföreställning o. d. Beskow Pred. 286 (1901). —
(5 b) -TÄMPEL. (nöjes- 1899 osv. nöjets- 1842) (i vitter stil) bildl., om nöjeslokal. Snellman Tyskl. 182 (1842). Bergman LBrenn. 204 (1928). —
(5 b) -VIRVEL. (i vitter stil) bildl., om ett livligt nöjesliv; ofta i pl. SvD 1898, nr 268 B, s. 1 (i sg.). Kræmer Fromentin Dom. 170 (1913; i pl.). —
(5 b) -VÄRLD. (mera tillf.) sammanfattande, om de personer som deltaga i nöjeslivet på en viss plats; äv. om nöjeslivet. AB 1897, nr 244, s. 3. I år är det Amaranterorden, som för spiran i Stockholms sällskapliga nöjesverld. SD(L) 1898, nr 42, s. 3.
D (†): NÖJETS-TÄMPEL, se C.
Avledn.: NÖJAKTIG, se d. o. —
NÖJLIG, adj. (n. sg. -liget (-ligit) 1664—1786. -ligt 1689) (†)
1) till 1: tillfredsställande, nöjaktig; tillräcklig. HSH 29: 242 (1634). Nöyeliget Bewijs. Kempe Krigzpersp. 76 (1664). Comminister der har sitt goda nögeliga underhåld af Herremannens förlöning och församblingen. VDAkt. 1705, nr 100. Tersmeden Mem. 1: 2 (c. 1780).
2) [jfr nöjd, adj.] glad, belåten. LejonkDr. 119 (1688). (Om du förlåter Psyke) Då lär din förra harm bli wändt i nöijligt lee. Därs. 105 (1689). Jag är med nöjeligit välbehag stedse ädel och högaktad Herr Befallningsmannens ödmjuka tjenare. MLinder (1786) i Teknikern 1905, s. 288.
3) [jfr nöje 2 k] fördelaktig, nyttig; lämplig, önskvärd. Lif ey mätas bör med Nestors långa år, / Ey nöijlig ålder är at kråkorna utlefva. Broms Vitt. 382 (1717). (Att fogden) honom (dvs. åbon) med hvad som herregården nögieligit är, i arbete och sädeskorn understödjer och bispringer. GBonde (1740) hos Trolle-Bonde Hesselby 143.
Avledn. (†): nöjlighet, r. l. f. till nöjlig 1, 2: tillfredsställelse; glädje. Åm Nöijlighet består i Säller bydelefnad (dvs. ”bygdelevnad”, liv på landet). LejonkDr. 129 (1688). Broms Vitt. 374 (1708). Eldh Myrth. 128 (1721, 1725).
Spoiler title
Spoiler content