publicerad: 1949
OBDUCENT ob1dusän4t l. -dɯ-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
(i fackspr., i sht med.) person (läkare) som utför obduktion(er). SPF 1833, s. 455. SvStatskal. 1939, s. 382. —
Spoiler title
Spoiler content