[av fr. obligeant, eg. p. pr. av obliger (se OBLIGERA)]
(numera knappast br.) förbindlig, förekommande, tjänstvillig, artig, snäll, vänlig. The .. meene, att Hans Kon. M:tt icke förstå skulle theres listige förblommede och obligeanta ordh. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 73(1539). Lilla nådiga svärmor supliceras att vara obligeant och dricka te hos sina tvenne barn i Kungsbacken i afton. MoB 2: 38(1791). SvUppslB(1934).
