SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1949  
OBLIGEANT ob1liʃaŋ4t, adj.; n. =.
Ordformer
(-gant 1685. -geant 1539 osv. -gent 1681. -gente 1696)
Etymologi
[av fr. obligeant, eg. p. pr. av obliger (se OBLIGERA)]
(numera knappast br.) förbindlig, förekommande, tjänstvillig, artig, snäll, vänlig. The .. meene, att Hans Kon. M:tt icke förstå skulle theres listige förblommede och obligeanta ordh. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 73 (1539). Lilla nådiga svärmor supliceras att vara obligeant och dricka te hos sina tvenne barn i Kungsbacken i afton. MoB 2: 38 (1791). SvUppslB (1934).
Spoiler title
Spoiler content