SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1949  
OBLIGO ob4ligo l. -gå l. -gω, r. (Åstrand (1855) osv.) l. n. (Hammar (1936) osv.); best. -n resp. -t.
Etymologi
[jfr t. obligo; av it. obbligo, till obbligare, av lat. obligare (se OBLIGERA)]
handel. ansvar, förpliktelse, förbindelse; särsk. i uttr. utan (min l. mitt) obligo, vid växelöverlåtelser använd term varmed överlåtaren (endossenten) fritager sig från växelansvar. Zettersten AnmMynt 166 (1771). SvUppslB (1934).
Spoiler title
Spoiler content