SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1949  
O- ssgr (forts.):
OBLODIG. icke blodig; särsk.: som icke består i l. medför(t) l. grundar sig på blodsutgjutelse l. dödande. The gamble Lärare haffua kallat Natwarden itt Andeligitt och oblodigt Offer. KOF 1: 316 (1575). Det var en fullständigt oblodig revolution. Larson Mong. 252 (1929).
OBLYG. [fsv. oblygher]
1) (†) icke blyg; orädd, dristig, oförskräckt, frimodig, käck. VRP 1661, s. 48. Sällan har frihetens språk blifvit framfördt mera oblygt och frimodigt, men ock tillika mera anständigt och vördsamt för konungens höghet än i detta plenum. Adlerbeth Ant. 1: 125 (c. 1792). Nilsson Fauna II. 1: 184 (1835).
2) skamlös, oanständig; oförskämd, oförsynt; fräck. GlEf. 5: 18 (NT 1526). En oblyg och styf syndare. Swedberg Cat. 518 (1709). Lasten och förderfvet framställa sina förföriska exempel oblygt till mensklighetens fall. Lehnberg Pred. 3: 380 (c. 1800). Fruktansvärt oblyga priser. Nordström Amer. 230 (1923).
Avledn.: oblyghet, r. l. f.
1) (†) till 1. 2Saml. 7: 44 (1784). Heinrich (1828).
2) [fsv. oblyghhet] till 2; stundom konkretare. Swedberg Ordab. (1722). Ingen av .. (Aristofanes') komedier är fattig på oblygheter. Andersson GrDram. 256 (1885, 1910).
OBLYGD. (†) skamlöshet. Så mycken synd och förargelse, oblygd och nesa föröfwas. Swedberg Dödst. 425 (1711). ÅbSvUndH 68—69: 479 (1776).
OBLYGELIGA l. OBLYGELIGEN, adv. (-yge- 15581631. -yie- 1527. -liga (-gha) 15271599. -lige 1558. -ligen 1631) [fsv. oblyghelika] (†) utan att blygas, utan blygsel l. skamkänsla. (Paulus Eliæ påstår att Luther) är oblyieligha infallen j kyrkiones sacrament. OPetri PEliæ a 2 b (1527). RP 2: 266 (1631).
OBLYGSAM. (†)
1) som icke blyges (att göra ngt); oblyg; skamlös, oanständig; oförskämd, fräck. Girs J3 111 (1627). Oblygsam at vidgå sina fel. Tessin Bref 2: 13 (1754). En oblygsam tanka var någonting, som aldrig dvaldes i hans själ. BL 5: 305 (1839).
2) icke blygsam (se d. o. 3), anspråksfull. Det berömda Odet till Mæcenas, hvari Horatius temligen oblygsamt skillrar sig sjelf i flygten till odödligheten. Leopold 6: 100 (1803).
Avledn.: oblygsamhet, r. l. f. (†) till 1; äv. konkretare. Berch Hush. 69 (1747). Wrangel BrinkmTegn. 131 (i handl. fr. 1825).
OBLÄNDAD, p. adj. Dalin (1853). särsk. om ljus på motorfordon.
Spoiler title