SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1949  
O- ssgr (forts.):
OBORRAD, p. adj. (oborad 15541784. oborrad 16971894. obårad (-edh) 15671745) icke borrad; särsk. motsv. borra, v. 1 a γ, om kanonrör, gevärspipa, pipskaft o. d. HSH 37: 67 (1554). TT 1894, M. s. 66. —
OBORSTAD, p. adj. (oborstad 1651 osv. obörstad 16431668)
1) icke borstad. Gå i l. med oborstade skor. Stiernhielm Fateb. Föret. 3 b (1643). VFl. 1913, s. 66.
2) bildl.: ohyfsad, plump, grov. Förb:te Hr. Erland ähr een oborstad Peersoon. VDAkt. 1651, nr 158. Kan man se något latare och mer oborstat än en fransk tullman. Rogberg Portug. 52 (1931).
Spoiler title