publicerad: 1949
OCKER ok4er, sbst.1, n. (2Mos. 22: 25 (Bib. 1541) osv.) ((†) r. l. m. l. f. G1R 28: 269 (1558), Botin Hem. 2: 161 (1756)); best. ockret (ss. r. l. m. l. f. ockeren Ankarcrona PVetA 1744, s. 6); pl. (†) = (UpplDomb. 5: 224 (1599), RARP 4: 242 (1649)).
Ordformer
(ock- (åck-, åkk-) 1536 osv. ok- 1526—1528. vck- 1536. åk- 1599—c. 1750)
Etymologi
[fsv. oker, n.; jfr d. åger, nor. oker, isl. okr, got. wōkrs, mnt. woker, fht. wuochar, t. wucher, feng. wōcor, ä. eng. o(c)ker; sannol. (med en urspr. bet.: tillväxt, avkastning o. d.; jfr OCKRA, v. 4) till roten i VÄXA. Det är omtvistat, huruvida ordet i sv. är ett lån från (mn)t. l. har ett rent inhemskt urspr.]
1) (†; se dock b) ränta; äv. i uttr. taga l. giva o. d. ocker på l. av l. för ngt, taga l. ge osv. ränta för (lånet av) ngt. Hwij fick tu icke mina penninga in j wäszlabäncken (dvs. banken), ath när iach komme motte jw krafft (dvs. krävt) them igen medh oker? Luk. 19: 23 (NT 1526; Bib. 1917: ränta). Tu skalt icke tagha ocker aff honom (dvs. din broder som råkat i armod), eller winning. 3Mos. 25: 36 (Bib. 1541; Bib. 1917: ockra på honom eller taga ränta). Och schall för[nämp]de h[ustr]v Luszj icke ware plichtig att giffue ocker af för:ne pen[ninge]r (som hon haft till låns av Anders Skräddare). 2SthmTb. 4: 465 (1573). Vi tviffle intet, at then Herren, som thette huuset (dvs. skolhuset i Västerås) til ähro bygdt varder, E. H:t .. sina uthlagda penningar med ocker igen giffva skal. OxBr. 12: 572 (1620). Åcker wil haa Hufwudstool .. (dvs.) Dhen som wil vpbära ränta .., han måste haa Capital at drijfwat medh. Grubb 885 (1665). Murbeck CatArb. 1: 484 (c. 1750). Ekblad 126 (1764). — särsk.
a) om oskälig ränta; dels med bestämning angivande att räntan är oskälig, dels pregnant; jfr anm. till 2, ävensom 3. Till Lasse Olsonn för Ingemund Påffvelson om thet oskälige ocker, som the begäre aff honom. G1R 22: 203 (1551). Tå man effter Keyserligh Lagh åhrligen tagher fem aff hundrade, hwilken Ränta icke bör räknas för någen åcker, aldenstund hon är icke obilligh. Schroderus Os. 1: 302 (1635). Äro många tjufvar, som låna ut penningar för åker, det är: taga för stor ränta. Murbeck CatArb. 1: 474 (c. 1750); jfr b. särsk. allmännare: oskälig vinst. Officerarne kan intet förvägras, at inköpa Rustnings-Hästar, hvarest de dem finna, ock dem sedan försälja; men Kongl. Maj:t vil doch förmoda, at de icke taga någon oskiälig Vinst ock Ocker af Rusthållarne. PH 1: 170 (1720).
b) abstraktare, i uttr. som beteckna utlånande l. lån av pänningar mot ränta, t. ex. giva l. lämna l. taga l. låna (ut) l. utsätta l. (ut)få ngt på ocker; jfr 2 (o. 3); numera bl. enst. i bibeln (se ex. fr. 3Mos. 25: 37 nedan). Then sina penningar icke vtfår på ocker. Psalt. 15: 5 (öv. 1536; Bib. 1541: giffuer .. på ocker; Bib. 1917: driver ocker; jfr 2). Tu skalt icke få honom tina peningar på ocker. 3Mos. 25: 37 (Bib. 1541; Bib. 1917: lämna .. på ocker). Haffuer iagh doch vppå ocker hwarken länt eller taghet. Jer. 15: 10 (Bib. 1541). Tina Peningar skall tu icke på åcker vthfå. Aschaneus HwsRegl. 26 (1614). På ocker vthsättia. Linc. (1640). Lind (1749).
2) förhållandet att ngn tar ränta vid utlåning av pängar; äv. i uttr. (be)driva ocker (på l. mot ngn) l. bruka ocker, låna ut pängar mot ränta resp. vid utlåning taga ränta av ngn; numera bl. i bibeln (se ex. fr. Neh. 5: 7, Ordspr. 28: 8, Psalt. 15: 5 nedan). Läna sinom nästa när honom behooff görs vtan alla girugheet och oker. OPetri MenFall B 8 b (1526); jfr 3. (Du) skalt .. intit ocker på honom bedriffua. 2Mos. 22: 25 (Bib. 1541; Bib. 1917: I skolen icke pålägga honom någon ränta). Wilie j driffua ocker then ene på then andra? Neh. 5: 7 (Därs.; Bib. 1917: Det är ocker I bedriven mot varandra). Then sitt godz förmeerar medh ocker och winning. Ordspr. 28: 8 (Därs.; Bib. 1917: ocker och räntor); jfr 1. The Andelige skole icke bruka någen Åcker, vnder hwad Skeen thet hälst skee kan. Schroderus Os. 1: 545 (1635); jfr 3. Dähnert 357 (1746). Den som icke driver ocker med sina penningar. Psalt. 15: 5 (Bib. 1917); jfr 3. — Anm. Den gammaljudiska o. kanoniska rätten förbjöd räntetagande; som en följd därav hade ocker i bet. (1 o.) 2 ofta en klandrande innebörd o. är i bet. 2 svårt att skilja från bet. 3; jfr Nordström Samh. 2: 164 (1840), Bib. 1917, Ordförkl. s. 432.
3) förhållandet att ngn vid utlåning av pängar tar oskälig ränta l. (i allmännare anv.) vid affärstransaktion o. d. tillskansar sig en oskälig vinst, ockrande; i fråga om nutida förh. (i sht jur.) med särskild tanke på att detta sker under utnyttjande av ngns trångmål, beroende ställning, oförstånd o. d.; i ä. ex. ofta svårt att skilja från 2 (jfr anm. till 2); jfr PROCENTERI. Driva, bedriva, äv. (numera föga br.) öva, förr äv. bruka ocker. Ocker emoot beskreffuin lagh och Gudz Budh (belägges med kyrkostraff). KOF 1: 253 (1575; möjl. till 2). Ocker til at bruka med sina Penningar, thet är att Taga Tijo eller Tolff, och offta flere Penninger om Åhret, aff hwart Hundrade till Ränta, och läggia än tå Tijder och Terminer före, så och Inlag och Skadegeld, genom hwilket then som Penningarna lånar och behöfwer måste offta betala dubbelt up. Brahe Oec. 54 (1581; uppl. 1920). Nu är väl ocker förbudit, men ey at taga något uti interesse. Abrahamsson 362 (1726). Ej må then vinst för ocker räknas, som kommer af loflig handel. HB 9: 9 (Lag 1734). Ocker med (teater-)biljetter. Nordensvan SvTeat. 1: 150 (1917). SFS 1937, s. 479. — jfr HYRES-, KREDIT-, LIVSMEDELS-, PRIS-, SAK-OCKER. — särsk. (†) mer l. mindre oeg., om det förhållandet att ngn gör sig en oskälig vinst vid växling av pängar. PH 6: 3645 (1755).
4) bildl.
a) (†) i bildl. anv. av 1: ”ränta”; (skälig) vinst; ”vinning”; äv. abstraktare, i uttr. sätta på ocker (jfr 1 b). Kom an, här (dvs. i äktenskapet) är profit, ett ocker som är fett: / Twå skola här hwart åhr ofelbart ränta ett. Runius (SVS) 1: 248 (1712). Thet är en lustighet at se om feta hösten, / .. Hur jorden lånet sit med ocker åter gier. Lohman Vitt. 397 (1723). Ho som villigt här, för Hans (dvs. Guds) skul, öfvergifver / Sin maka, syskon, hus, föräldrar, barn och alt, / Han har på ocker satt, och vinner hundrafalt. Kolmodin QvSp. 1: 339 (1732). Nöjet är liufvaste ocker och båtnat, / Thet mig ei lättelig miste kan slå. Dens. Dufv. 185 (1734).
b) i bildl. anv. av 3, i uttr. ocker på ngt, ockrande på ngt (se OCKRA, v. 3 b β). Schück Shaksp. 2: 320 (1916). Ett ocker på hennes barnsliga okunnighet om ekonomiska ting. Ljungquist Bittenb. 96 (1948).
-LAG(EN). [jfr d. ågerlov, t. wuchergesetz] jur. (den) lag som har avseende på ocker. Lindfors (1824). 1NJA 1928, s. 601. —
-MÅL. jur. rättegångsmål gällande fall av ocker. —
-PANTNING. jur. Mottager någon, för användning såsom påtryckningsmedel vid krav, handling som är falsk, upprättad för skens skull eller eljest oriktig eller ock check utan täckning, straffes för ockerpantning högst med straffarbete i två år. SFS 1942, s. 799. —
-PRIS, n. oskäligt pris; särsk. om oskäligt höga priser i kristid. NDA(A) 1918, nr 103, s. 1. Han pressade ned grönsakshandlarens ockerpriser. Tiselius Huxley Fyrv. 83 (1931). —
-PÄNNING. [jfr t. wuchergeld] (†) i sg. o. pl., om pängar förtjänade gm ocker l. fördömligt ”schackrande” o. d. Scherping Cober 2: 412 (1737). Meurman (1847). —
-RÄNTA, r. l. f. [jfr t. wucherzins] oskäligt hög ränta. Nordforss (1805). (Schröderheim) tvingades att själv låna och förmodligen betala ockerräntor. 3SAH LII. 2: 30 (1941). —
Avledn.: OCKERAKTIG, adj.1 (adj.2 se ockra, sbst. avledn.). [jfr t. wucherhaft] (†) till 3: som har karaktären av (l. liknar) ocker, ocker-; ockrande. Lind (1749). Dalin FrSvOrdb. 2: 562 (1843).
Spoiler title
Spoiler content