publicerad: 1949
OEMOTSTÅNDLIG ω3~emωtston2dlig l. (jfr anm. sp. 242) OMOTSTÅNDLIG ω3~mωtston2dlig, äv. (numera bl. ngn gg i vitter stil) OEMOTSTÅNDELIG -ston2delig (oemotstå´ndelig Weste), adj. -are. adv. -EN (†, Nohrborg 382 (c. 1765), Annerstedt UUH II. 2: 348 (1909)), -T (Murberg FörslSAOB (1791) osv.).
Ordformer
(oemot- 1669 osv. oimot- 1873. omot- 1791 osv. -elig 1669—1933. -lig 1791 osv.)
Etymologi
[jfr t. unwiderstehlich; bildat med O- 1 till MOT-STÅNDA o. STÅNDA (E)MOT; jfr (E)MOT-STÅ resp. STÅ (E)MOT, ävensom MOTSTÅND]
1) (†) som man icke kan l. får resa motstånd mot l. sätta sig upp mot. Throner, från hvilka oemotståndelige bud utgå. Ödmann StrFörs. II. 2: 55 (1803; möjl. till 2). Boëthius Sedel. 276 (1807). Att så snart .. (tvånget) utöfvas i juridisk mening, så är det oemotståndeligt. Biberg 1: 150 (c. 1820).
2) som man icke kan motstå, omöjlig att hålla stånd mot; äv.: som besegrar l. övervinner allt l. alla, som nedslår allt motstånd, som man (alla) måste falla till föga för l. tycka om l. uppskatta; äv. liktydigt med: som gör ngn l. ngt omöjlig(t) att motstå; om drift l. begär l. önskan äv.: som man (själv) icke kan undertrycka l. övervinna l. stå emot, som man måste tillfredsställa; ss. adv.: på ett sätt som gör det omöjligt att stå emot; ss. adv. äv. liktydigt med: utan att kunna motstås l. hejdas, hejdlöst; äv.: på ett absolut avväpnande sätt. (Guds) macht är oemotståndelig oc hans härlighet osäyelig. Emporagrius Cat. P 3 b (1669). Geniers sträfvande till kunskapsljuset .. är oemotståndeligt. 2SAH 10: 175 (1822). Du gaf mig kraft att stridens massor hvälfva / I omotståndlig fart från trakt till trakt. Runeberg 2: 120 (1846). Ingen kan förneka, att tidens mäktiga ström oemotståndligt verkat .. upplösande på Stånden. AdP 1865—66, 1: 186. Joel, världens hejdlösaste komiker, oemotståndligt skrattretande! Siwertz Barn. 235 (1915). Nilsson BombiNick 196 (1946). — särsk.
a) om person l. utseende l. egenskap l. talang o. d.: vars charm l. tjuskraft man icke kan motstå, starkt tilldragande l. tjusande (för alla l. ngn viss); äv. närmande sig bet.: som ofelbart kommer ens (l. allas) hjärta(n) att vekna; äv. ss. adv. Rosenstein 1: 246 (c. 1795; om vett o. vältalighet). Hur omotståndlig var hon, när hon knäföll / Med tårad blick. Atterbom LÖ 2: 400 (1827). Han .. ansågs i allmänhet oemotståndlig för unga flickor. De Geer Minn. 1: 122 (1892). PT 1902, nr 206, s. 3 (adv.).
b) (föga br.) om leende l. känsloyttring o. d.: som man icke kan tillbakahålla l. undertrycka. Omotståndligt var / Ett löje vid de visa männens bild. Atterbom LÖ 1: 5 (1854). 3SAH 7: 297 (c. 1880).
c) (†) i uttr. bruka sin makt oemotståndligen l. dyl., så att allt motstånd är (på förhand) utsiktslöst. Gud brukar denna magten (att frälsa) .. icke oemotståndeligen. Nohrborg 382 (c. 1765).
Avledn.: O(E)MOTSTÅNDLIGHET, r. l. f.
1) (†) till 1. (Statsmaktens) Oemotståndlighet. Boström Statsl. 16 (1859). Nyblæus Forskn. III. 2: 374 (1893).
2) till 2. Denna tanke tränger den sig ej på oss med all klarhetens oemotståndlighet? Leopold 3: 48 (1802, 1816). Lidforss SocJourn. 113 (1907). särsk. till 2 a. Öfvertygad om sin oemotståndlighet hos könet. Carlén Skuggsp. 1: 208 (1861, 1865). (Skådespelaren lyckades) icke att ge någon .. illusion av oemotståndlighet. Hedberg Räkn. 163 (1932).
Spoiler title
Spoiler content