(oknig 1791. oknog(h) 1563—1749. oknot, n. sg. 1734—c. 1755. oknott 1716. oknouen 1672. oknug 1678—1852. oknut, n. sg. 1769)
Etymologi
[sv. dial. oknug, okknug, uknun; av fsv. okunnogher (se OKUNNIG)]
(†) främmande; obekant, okänd. Mine hwsmän och mina tienstaquinnor hålla migh för fremande, iagh är oknogh för theras öghon. LPetri Job 19: 15(1563). Äre .. (vissa ord) oknuge i förstone, läre de wäl snart blij kände mäd hwarann. Columbus Ordesk. 42(1678). Hvarför skall en oknug herre vilja veta mer om vägar och stigar än ortens barn? Callerholm Stowe 72(1852).
