SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1949  
O- ssgr (forts.):
OKNUTEN, p. adj. icke knuten. Juslenius 349 (1745). Halsduken var oknuten. Nyblom Twain 2: 147 (1874). särsk. (†) om hår: (löst l. fritt) hängande. Westerberg EurNat. 215 (1848).
Spoiler title
Spoiler content