1) olämplig, opassande, oduglig; dålig; som det inte är ngn nytta med l. ngt värde i. SkrGbgJub. 6: 404(1597). Någre tyske psalmer (äro) verterade, men mest så oqwämlige, at the äre sielfwe prototypis helt olika. KyrkohÅ 1900, s. 148(c. 1691; möjl. adv.).
2) om tillmäle l. skällsord o. d.: skymflig, smädlig; särsk. i uttr. okvämligt ord, okvädinsord. Nils Olsson .. hvilken, som någon oqvämelig ord skulle haft på vår nådige herre. Johansson Noraskog 2: 306(i handl. fr. 1545). Thet åquemligh ordh som han skeldtt Niels Person .. för en tyran. BtFinlH 2: 200(1568). Hyltén-Cavallius Vär. 2: 396(cit. fr. 1628).
